SVIS IYUTI SElUUUee Efter det här församlade ombud och medlemmar af landsstaterne inom Vesterbottens, Hallands, Vermlands, Vesternorrlands, Christianstads, Malmöhus, Blekinge, Vestmanlands, Nyköpings, Upsala, Gefleborgs, Jöaköpings. Kronobergs, Kalmare, Stockholn:s och Örebro län tagit noggrann kännedora af så väl hvad uti frågan om reglering af landsstatens löner hittills blifvit tillgjordt, samt af Kongl. Mej:ts och rikets högloflige kammarkoiliegium och statskontor vordet uti serskilde underdånige utlåtanden, sedan samma fråga väcktes vid 1823 års riksdag, föreslaget, som om närvarande löncanslag inom hvarje af ofrannämnde län och hvarj2 tjeastegrad, hafva deputerade, som funnit höglofl. Kozsg!. kammearkolegii och statskontorets ofvanberörde uaoderdåviga förslag ingalunda motsvara landsstatens verkliga behof, utan snarare afse em lönejemnkning eller kanske rättare, hyad angår det år 4335 afgifoa, i flere fell en löneförsämring, i stället att lönerna i allmänhet tarfva tillökning, förenat sig i den mening, att deputerade, för att motsvara sina principalers förtroende och till bevakande af deras samt cgae fördeler, icke kunde undgå att våga ett förslag öfverensstämmande med :förhållanderne, så väl uti då serskilde tjenstegöromålen, och kostnaderne vid deras utförande som tjenstemannens billiga anspråk på en inkomst, motsverande hans ställning i samhällslifvet. Deputerade hafva, af de upplysviogar hvar och en at dem från sin ort medfört och meddelet, inhemtat att ordinarie lönerne, öfver allt otillräcklige, utvisa en sådan olikhet inom samma tjenstegrad, att då t. ex. en kronoiogde i ett fögderi åtrejuter i: indelta räntor, fö vandlade efter markegång, omkring 400 Rdr, en sådan tjevsteman i annat fögderi, jemväl efter indelning, kan påräksa 8 å 900 till och med 4,000 Rdr, att denna ojemphet, hvilken igenfinres inom alla tjenstegrader, ingalunda härleder sig från något vid första indeloingen fästadt afseende på länens, fögderiernas eller distriktersas olika storlek och dezaf följande skillnad i göromålens omfång, utan: oftast från delning eller sammänslående af ett och annat län, fögderi eller distrikt, äfvensom från skiljaktiga åsigter vid indelningens uppgörande semt olikhet i ränptepersedlarnes beskaffanhet, värden och förvandling, hvilket antsgande bestyrkes deraf, att uti flerå löner ingå kontanta anslag i bredd med indelningen, under det andra åter ensamt bestå i räntor, som uppbärasefter förvandling; hvarföru!an för Skåne och Biekisge inträffar det ser skilde förhållande, att lönerne utgå i kontant, så att ordinarie anslagen, äfven mad några undantag af löneförbättringar i sednare tider, i allmänhet knappast uppgå tiil !,, af de bättre på ibdelning grundade lönerne i öfriga delar af riket, till bevis hvarpå ezdast behöfves nämnas, att en kronoogdes lön i Skåne endast utgör 166 Rur 32 sk., och en häradsskrivares 1145 Rår 32 sk., förhållanden, hvilka rärmare utredas al de serskilda tablåar, som åtföljt Kongl. Mo2j:!s beallniogsbafvande år 4824 och 48314 afgifna uoderdåniga utlåtando i ämnet och med åberopande hvaraf deputerade undgå att trötta med en specielredogörelso i detta afsende. ; Vid öfvervägande af grunderne vid det förslag till löneförbättring för landsstaten, deputerade drista framlägga, hafva deputerade wow sig böra underdånigst khemställa: 4:0 Att anslog, som möj!igan varda beviljade, endast måga afse ordinarie löner, resepennvicgar, expenser och skrifvarebiträden, utan iablandniog af bittills varande eller framdeles blifvande sportler, expeditionslösen. arfvoden, remisslage, uppbördsoch mantalsskriniagsprovisioner m. m., utan allt sådant framgent bibehålles, i den mån de arbeten fortfara, för hvilka ce tillkommit såsom uppmuntran och vedergällning; skäligt härföre är, att desse sportler, lämpade efter den tillökning i göromål, som sednare tiders författningar ålagt serskilde tjanstemän uiöfver hvad som vid första löneregiericgen var kändt, utgöra: enda medlet att jemka ersättningen i mån efter tjenstebefattningens icom samma grad olika vidd och beskaffenhet, äfvensom att vid en möjlig förändring i beskattningsprincipen, samt uppbördsoch redovispingssättet, tjenstemannens oberoende af en förlust i inkomst vid minskadt srbåte och tvärtom genom ett slikt bibebållande, hvaraf deputerade för örigt icke inse någon olägenhet hvarken för den enskilda eller det allmänna säkrast synes vara betryggadt. : 92:0 Att med afseende å olämpligheten af speciella bestämmelser för hvarje tjecst och omöj:igheten att för en kommande tid förutse hvad skillnad icka blott i göromålen och utgifterne dervid, utan jemväl ilefaadsbebof, som för en och samma tjenst i olika orter kan uppkomma, al!a anslagen fastställas till lika belopp för hvarje tjenst inom samma grad öfver hela riket; dock så, att der nuvarande lönen möjligen öfverstiger bvad nu föreslås, förstvämnde belopp bibehålles oförmingkadt och oförändradt under innehafvarens tjenstetid om han så åstundar. 3:0 Att der boställen eller bohemman redan finnas, desamma bibehållas emot det att 4 procent af taxeringsvärdena derå, sådane deaf 1843 års prövingskommitteear blifvit fastställda, inbegripes ordicarie löneacslaget, dock så, att från dessö 4 procent afräknas den ränta, som till Kongl: Maj:t och kronan, eller acdre stater, af boställen utgår, och ätt innehafvare af boställen, hvaraf räntan är dem indeld, dessamma fortfarande innehålla, ingående uti de i förenämnde för afksstnidg antagne 4 procent. A:o Art alla nuvarande indelningar i räntepersedlar m. m. ivgå till statsvarket från och med det år, då nya statsanslaget kommit landsstaten tillhanda. 5:o Att löaeanslägen: måtte bestämmas i sillver, motrsvaraede, efter nu gällandå myntfot, de belopp, i banko:edlar, som nu föreslås, eller: vid reglerirgen fastställas, (ö att framdeles tjena till grund för beräkningen efter kurs, hvarigenomede blitvande ansiag alltid komma att stå i jomlikhet med tidens förändringar i varuvärden och andra omständigheter samt att lönerns quartaliter utanordoas fråd landträsteriorna. Utdedjance sig nådigt godkännande af desse huvudgrundes) öfvergå deputerade till underdånigst föreslående af ejelfva lönebeiospen: Landskamsrerare. Denne embetsmas, hvars åligganden äro i högsta måtto ansvarsfulla och magtpåliggande och så mångfalldige, att uppräksandet af dem alla kovappast ligger iaom roöjlighatens, än mindre inom gränsen för denna framställning, har i allmänhet hittills varit försedd med löneförmoner utirioghet ojemförlige med någon hans vederlikes inom andre coörpser. Detta oaktadt fordrar hans pligt en oafbruten verksarchet ifrån årets Lz san fill dara Slnte am oständlae ughrn hat Ffa HAR