SVIS IYUTI SElUUUee
Efter det här församlade ombud och medlemmar
af landsstaterne inom Vesterbottens, Hallands, Verm-
lands, Vesternorrlands, Christianstads, Malmöhus, Ble-
kinge, Vestmanlands, Nyköpings, Upsala, Gefleborgs,
Jöaköpings. Kronobergs, Kalmare, Stockholn:s och Ö-
rebro län tagit noggrann kännedora af så väl hvad
uti frågan om reglering af landsstatens löner hittills
blifvit tillgjordt, samt af Kongl. Mej:ts och rikets hög-
loflige kammarkoiliegium och statskontor vordet uti
serskilde underdånige utlåtanden, sedan samma fråga
väcktes vid 1823 års riksdag, föreslaget, som om när-
varande löncanslag inom hvarje af ofrannämnde län
och hvarj2 tjeastegrad, hafva deputerade, som funnit
höglofl. Kozsg!. kammearkolegii och statskontorets of-
vanberörde uaoderdåviga förslag ingalunda motsvara
landsstatens verkliga behof, utan snarare afse em lö-
nejemnkning eller kanske rättare, hyad angår det år
4335 afgifoa, i flere fell en löneförsämring, i stället
att lönerna i allmänhet tarfva tillökning, förenat sig i
den mening, att deputerade, för att motsvara sina
principalers förtroende och till bevakande af deras
samt cgae fördeler, icke kunde undgå att våga ett
förslag öfverensstämmande med :förhållanderne, så väl
uti då serskilde tjenstegöromålen, och kostnaderne vid
deras utförande som tjenstemannens billiga anspråk på
en inkomst, motsverande hans ställning i samhällslifvet.
Deputerade hafva, af de upplysviogar hvar och en at
dem från sin ort medfört och meddelet, inhemtat att or-
dinarie lönerne, öfver allt otillräcklige, utvisa en sådan
olikhet inom samma tjenstegrad, att då t. ex. en kro-
noiogde i ett fögderi åtrejuter i: indelta räntor, fö -
vandlade efter markegång, omkring 400 Rdr, en så-
dan tjevsteman i annat fögderi, jemväl efter indelning,
kan påräksa 8 å 900 till och med 4,000 Rdr, att
denna ojemphet, hvilken igenfinres inom alla tjenste-
grader, ingalunda härleder sig från något vid första
indeloingen fästadt afseende på länens, fögderiernas el-
ler distriktersas olika storlek och dezaf följande skill-
nad i göromålens omfång, utan: oftast från delning
eller sammänslående af ett och annat län, fögderi eller
distrikt, äfvensom från skiljaktiga åsigter vid indel-
ningens uppgörande semt olikhet i ränptepersedlarnes
beskaffanhet, värden och förvandling, hvilket antsgan-
de bestyrkes deraf, att uti flerå löner ingå kontanta
anslag i bredd med indelningen, under det andra åter
ensamt bestå i räntor, som uppbärasefter förvandling;
hvarföru!an för Skåne och Biekisge inträffar det ser
skilde förhållande, att lönerne utgå i kontant, så att
ordinarie anslagen, äfven mad några undantag af lö-
neförbättringar i sednare tider, i allmänhet knappast
uppgå tiil !,, af de bättre på ibdelning grundade lö-
nerne i öfriga delar af riket, till bevis hvarpå ez-
dast behöfves nämnas, att en kronoogdes lön i Skå-
ne endast utgör 166 Rur 32 sk., och en häradsskri-
vares 1145 Rår 32 sk., förhållanden, hvilka rärma-
re utredas al de serskilda tablåar, som åtföljt Kongl.
Mo2j:!s beallniogsbafvande år 4824 och 48314 afgifna
uoderdåniga utlåtando i ämnet och med åberopande
hvaraf deputerade undgå att trötta med en specielre-
dogörelso i detta afsende. ;
Vid öfvervägande af grunderne vid det förslag till
löneförbättring för landsstaten, deputerade drista fram-
lägga, hafva deputerade wow sig böra underdånigst
khemställa:
4:0 Att anslog, som möj!igan varda beviljade, en-
dast måga afse ordinarie löner, resepennvicgar, expen-
ser och skrifvarebiträden, utan iablandniog af bittills
varande eller framdeles blifvande sportler, expeditions-
lösen. arfvoden, remisslage, uppbörds- och mantalsskri-
niagsprovisioner m. m., utan allt sådant framgent bi-
behålles, i den mån de arbeten fortfara, för hvilka ce
tillkommit såsom uppmuntran och vedergällning; skä-
ligt härföre är, att desse sportler, lämpade efter den
tillökning i göromål, som sednare tiders författningar
ålagt serskilde tjanstemän uiöfver hvad som vid för-
sta löneregiericgen var kändt, utgöra: enda medlet att
jemka ersättningen i mån efter tjenstebefattningens
icom samma grad olika vidd och beskaffenhet, äfven-
som att vid en möjlig förändring i beskattningsprin-
cipen, samt uppbörds- och redovispingssättet, tjenste-
mannens oberoende af en förlust i inkomst vid min-
skadt srbåte och tvärtom genom ett slikt bibebållande,
hvaraf deputerade för örigt icke inse någon olägenhet
hvarken för den enskilda eller det allmänna säkrast
synes vara betryggadt. :
92:0 Att med afseende å olämpligheten af speciella be-
stämmelser för hvarje tjecst och omöj:igheten att för en
kommande tid förutse hvad skillnad icka blott i göromå-
len och utgifterne dervid, utan jemväl ilefaadsbebof, som
för en och samma tjenst i olika orter kan uppkomma,
al!a anslagen fastställas till lika belopp för hvarje tjenst
inom samma grad öfver hela riket; dock så, att der
nuvarande lönen möjligen öfverstiger bvad nu föreslås,
förstvämnde belopp bibehålles oförmingkadt och oför-
ändradt under innehafvarens tjenstetid om han så å-
stundar.
3:0 Att der boställen eller bohemman redan finnas,
desamma bibehållas emot det att 4 procent af taxe-
ringsvärdena derå, sådane deaf 1843 års prövings-
kommitteear blifvit fastställda, inbegripes ordicarie lö-
neacslaget, dock så, att från dessö 4 procent afräknas
den ränta, som till Kongl: Maj:t och kronan, eller ac-
dre stater, af boställen utgår, och ätt innehafvare af
boställen, hvaraf räntan är dem indeld, dessamma
fortfarande innehålla, ingående uti de i förenämnde
för afksstnidg antagne 4 procent.
A:o Art alla nuvarande indelningar i räntepersedlar
m. m. ivgå till statsvarket från och med det år, då
nya statsanslaget kommit landsstaten tillhanda.
5:o Att löaeanslägen: måtte bestämmas i sillver,
motrsvaraede, efter nu gällandå myntfot, de belopp, i
banko:edlar, som nu föreslås, - eller: vid reglerirgen
fastställas, (ö att framdeles tjena till grund för be-
räkningen efter kurs, hvarigenomede blitvande ansiag
alltid komma att stå i jomlikhet med tidens förän-
dringar i varuvärden och andra omständigheter samt
att lönerns quartaliter utanordoas fråd landträsteriorna.
Utdedjance sig nådigt godkännande af desse hu-
vudgrundes) öfvergå deputerade till underdånigst före-
slående af ejelfva lönebeiospen:
Landskamsrerare.
Denne embetsmas, hvars åligganden äro i högsta
måtto ansvarsfulla och magtpåliggande och så mång-
falldige, att uppräksandet af dem alla kovappast ligger
iaom roöjlighatens, än mindre inom gränsen för den-
na framställning, har i allmänhet hittills varit försedd
med löneförmoner utirioghet ojemförlige med någon
hans vederlikes inom andre coörpser. Detta oaktadt
fordrar hans pligt en oafbruten verksarchet ifrån årets
Lz san fill dara Slnte am oständlae ughrn hat Ffa HAR