men majoren hade kommit hem i göd ro och
gick heldre omkring på ängen, der man nu bör-
jade slå, än han velat sitta på riddarhuset med
oppositionen midt emot sig och en bop referenter
eller bläcksuddare uppe på liktaren. Adjunkten
Drängsstedt, som, 1 anseende till sin lilla lön, sla-
git sig på att vara läsare, det vill säga ett slags
cicerono för dem, som ville besöka helfvetet och
betrakta samlingarne af alla slags syndare, som tid
efter annas kommit ditin, utfor mnästpåfö:jande
söndag mot den, som af rädsla öfvergifver den he-
liga striden, och liknade msjoren på Kalfbagen vid
kung Saul, som gömde sig för folket, och den
nya tilen vid Petifars hustru. Majoren kröp ner
i sin bänk, för att ej blifva rent af utpekad; men
detta balp föga, ty adjunkten Drängstedt sade då
brytande på dialekten: Se der den fåkunnige Saul
som, i stället att slåss mot the Medianiter och
slagta dem såsom boskap, sitter der nere i kyrk-
bänken såsom en kruka, den der ingen smörjelse
hålla kan; akta dig, du herrans förtappade, du
evinnerliga kruka! måtte Herran slå tig med ond-
sår, att du i din bhjertens qvida må utropa: jag
är såsom en uggla i the förstörde städer. Ack ja
älskade åhörare, snarligen få vi qvida: vi sitta så-
som en stork på taket och såsom en uzgla i för-
störda städer, ty saltet hafver förlorat sina sälta
och våra försvarare vika ifrån 0st)
Det var ej underligt om allt det der förargade
majoren, som ganska gerna skulle stridt med ti-
den, blott han vetat på hvad sätt det skulle tillgå.
En vacker dag drogs åter vagnen fram, och ma-
joren reste hela tre mil in till staden; men hvad
som hände der, styrkte honom ännu mera i sitt
bestut.
Vet du, bror Trossbotten, ropade han, då han
såg sin vän, kapteren, stå utanför sin undantags-
stuga; vet du hvad — niåb, håll Pelle — tpro
tpro — se så, håll in bruntan — vet du hvad,
nu är f-n lös der inne i staden; hela borgerska-
pet har rotat ihop sig och skrifvit under en opi
nonsyttring — fy fn att en sådan håla skall hs
en opinion, och vi här uti stora socknen, upplys:
folk, hafva ingen. :
Jag har med vilja ej förut infört kapten Tross.
botten som talande; ty ban stammade något, och