höfdingar blifva af Rikets Ständer förklarade obehi rige att i StatsUtskottet kunna inväljas. Ett sådar beslut torde sannolikt i vissa stånd komma att fatta Skedde det i Borgareståndet, skulle nuvarande mer lemmar af StatsUtskottet icke kunna vidare derstäd: qvarblifva, och om Bondeståndet stadnade i samm beslut, så vore sakerna bragta på deras yttersta spet Landshöfdiogarne skulle då antiogen från Utskottet a träda, eller vore det slut på Riksdagen. . Man bord derföre noga betänka sig, att icke framtvinga sakern längre än man viil hafva dem. Derigenom försvags man sig sjelf. Om den nyss åberopade grundlagsparagrafen vor tydlig och klar, skulle jag ej tveka att gå så lång I som helst; men den är icke fullt tydlig; der står ner I Iligen: Ej må någon, af hvilken Rikets Ständer kur na fordra redo och ansvar. inväljas i Utskott, derre I dovisning för hans egna göromål och embetsåtgärde -j kan förekomma. Följektligen skola de personer, sor härstädes talas om, vara skyldige ej blott Rikets Stän der utan äfven deras utskott redo. För min del tvi I lar jag likväl, att landshöfdingarnes göromål och em I betsåtgärder kunna komma till någon omede!bar redo I visning inför StatsUtskottet, och då grundlagen ska Jefter ordalydelsen förstås, eger man icke att gifva å 141 SR. O. en vidsträcktare tydning, ehuru det strids Jemot andan af samma S, att sådana personer, son llandshö:dingar, skola i StvatsUtskottet vara ledamöter I Jag anser det på sådane grunder lättare, att memo rialet lägges till handlingarne, derjemte jag föreslår Jatt en vänlig och i välvilliga ordalag affattad skrif I velse till Ridd. och Adeln aflåtes, med begäran on rättelse uti nu ifrågavarande af oaktsamhet sannolik I tillkomna förhållande. — Hr Berglund instämde. ) Hr Foenander: För att kunna fatta mitt beslut Iden fråga, som för närvarande är under diskussion Ihar jag naturligtvis sökt göra mig redo för följderni af dess utgåvg inom Borgareoch Bondestånden, de frågan bör och utan tvifvel kommer. att möta ena handa öde. Jag har således föreställt mig, att dess: båda riksstånd anse R. O. 41 G för nära trädd, då till ledamöter i StatsUtskottet landshöfdiagar blifvitin valde. Närmaste följdea af en sådan siåndens förkla: ring kunde icke blifva någon annan än den, att Bon deoch Borgareståndets ledamöter i StatsUtskotte: tills vidare afhbölle sig från deltagande i ett sälunda : ständens tanka konstitutionsvidrigt sammansatt Utskott Efter min åsigt finnes derefter biott ett medel ati suia tvisten, det nemligen, att genom behörig motior öfverlemna den åt KonstitutionsUtskottet. Men under tiden kommer StatsUtskottets göromål att ligga nere och Riksdagens förlårgande måste deraf blifva en följd. Vore resultatet af frågans behandling dubiös, så skulle jag, för att icke behöiva gifva vika för godtycket, riskera föjderne af Riksdagens möjliga förlängande; mena med det nu så hopplöst sammansatta Utskottet är jag öfvertygad, att tid och penningar fruktlöst skul!e vara bortkastade. Af denna anledning måste jag rösta för, att StatsUtskottets framställning måtte läggas till handlingarne. Hr Peatr: Det är icke första gången som försök bär göras att sätta grundlagens serskilda stadganden i konflikt med hvarandra. Taktikeao är gammal och icke synnerligen förtjent af uppmärksamhet. Den åberopade 37 R. O. kan icke rimligtvis lägga hiodar i vägen för Statsutskottet att befatta sig med frågan om dess egen behörighet eller huruvida Statsutskottet blifvit i grundlagsenlig ordaing koastitueradt. Hvilken annan än Utskottet kunde det tillkomma att i första rummet behandla en sådan fråga? Dock, for malistens fält är obegränsadt. Han kan utsträcka betänkligheter ända i det oändliga; men om så sker, förvandlas också lätt representationskallet till en sakförarebefattning, d. v. s. att representanten skulle genom alia siaa företag med grundlagarne i advocerande syftning löpa fara att nedstiga från sin höga och ädla bestämmelse. Icke hbafva grundlagens stiftare afsett alla de förhållanden, som vid denna lags tillämpniog kunna genom advokatoriska klyftigheter inledas. Utan tvifvel hafva de föreställt sig, att sådana missbruk skulle stranda emot den moraliska känsla, som hos nationens representanter i allmänhet hade kunnat förväntas; och missbruk är det visst att placera afsättlige emoetsmän uti Rikets Ständers Statsutskott. Hvad förtroende kan en på sådant sätt bildad integrerande del af den representativa statsmakten skäligen hoppas? Skall icke ändamålet med en sådan statsmakts tillvaro uti icke ringa mån förfelas genom beroende embetsmäns användande i Statsutskottet, i stället för ledamöter af riksdagen, som befinna sig i en fri och oafhängig ställning? Sjelfva den ed, som landtmarskalken och talmännen inför Konungen aflagt, borde förbinda dem att, i hvad på dem ankomme, söka förhindra ;det grundlagsvidriga, som utgör föremål för Statsutskottets anmälan. De hafva svurit att försvara Rikets Ständers rättigheter, och det är just dessa som sättas å sido, så soart inlet sken af grannlagenhet visar sig vid Utskottens bildande. Talmånnen hafva i siv makt att fästa elektorerges uppmärksamhet på vådan att lemna en dylik grannlagenhet utan allt afseende, och om de gjorde detta, så skulle oformligheter af den beskatfenhet, som de öfverklagade, säkerligen utebli va. Då Ridderskapet och Adeln vid denna riksdag utgöres minst af 4 a 300 ledamöter, vore det för detta stånd en lätt sak, att i Statsutskottet placera 3:ne ojäfvige medlemmar i stället för de tre, mot hvilka jäf har förekommit. Dermed vore hela denna strid förbi, och i sanning lönar det ej för Ridderskapet och Adein mödan att fortsätta en strid af denna art, ty om än i ;rots af jäfvets befogenhet de tre ifrågavarande ledanöterne skulle för hela riksdagen qvarblifva på sina i Statsutskottet iotagna platser, så skall dock allmänna omdömet nu och ailtid ogilla, att konstitutionens anda ej bättre uppfattas och förstås, än att Ridderskapet och Ådeln kunnat medelst jäiviga riksdagsmäns inyvälande i Statsutskottet förnärma sina medständer. 97 (Slutet följer.) -. 5 — Lördagens eftermiddags-plenum hos Ridderkapet och Adeln upptozs mest ai uppläsondet utaf några och trettio motioner, af följande ledanöter: Grefve A. Schwerin, friherrarne E. G osse och Th. Stjernstedt, Herrarne G. Klingstedt, 1 A. Ehrenborg, F. G. Kröningsvärd, L. Hierta, tt DMBaas fauna TA AMT Massa sn san ff r