höfdingar blifva af Rikets Ständer förklarade obehi
rige att i StatsUtskottet kunna inväljas. Ett sådar
beslut torde sannolikt i vissa stånd komma att fatta
Skedde det i Borgareståndet, skulle nuvarande mer
lemmar af StatsUtskottet icke kunna vidare derstäd:
qvarblifva, och om Bondeståndet stadnade i samm
beslut, så vore sakerna bragta på deras yttersta spet
Landshöfdiogarne skulle då antiogen från Utskottet a
träda, eller vore det slut på Riksdagen. . Man bord
derföre noga betänka sig, att icke framtvinga sakern
längre än man viil hafva dem. Derigenom försvags
man sig sjelf.
Om den nyss åberopade grundlagsparagrafen vor
tydlig och klar, skulle jag ej tveka att gå så lång
I som helst; men den är icke fullt tydlig; der står ner
I Iligen: Ej må någon, af hvilken Rikets Ständer kur
na fordra redo och ansvar. inväljas i Utskott, derre
I dovisning för hans egna göromål och embetsåtgärde
-j kan förekomma. Följektligen skola de personer, sor
härstädes talas om, vara skyldige ej blott Rikets Stän
der utan äfven deras utskott redo. För min del tvi
I lar jag likväl, att landshöfdingarnes göromål och em
I betsåtgärder kunna komma till någon omede!bar redo
I visning inför StatsUtskottet, och då grundlagen ska
Jefter ordalydelsen förstås, eger man icke att gifva å
141 SR. O. en vidsträcktare tydning, ehuru det strids
Jemot andan af samma S, att sådana personer, son
llandshö:dingar, skola i StvatsUtskottet vara ledamöter
I Jag anser det på sådane grunder lättare, att memo
rialet lägges till handlingarne, derjemte jag föreslår
Jatt en vänlig och i välvilliga ordalag affattad skrif
I velse till Ridd. och Adeln aflåtes, med begäran on
rättelse uti nu ifrågavarande af oaktsamhet sannolik
I tillkomna förhållande. — Hr Berglund instämde.
) Hr Foenander: För att kunna fatta mitt beslut
Iden fråga, som för närvarande är under diskussion
Ihar jag naturligtvis sökt göra mig redo för följderni
af dess utgåvg inom Borgare- och Bondestånden, de
frågan bör och utan tvifvel kommer. att möta ena
handa öde. Jag har således föreställt mig, att dess:
båda riksstånd anse R. O. 41 G för nära trädd, då
till ledamöter i StatsUtskottet landshöfdiagar blifvitin
valde. Närmaste följdea af en sådan siåndens förkla:
ring kunde icke blifva någon annan än den, att Bon
de- och Borgareståndets ledamöter i StatsUtskotte:
tills vidare afhbölle sig från deltagande i ett sälunda :
ständens tanka konstitutionsvidrigt sammansatt Utskott
Efter min åsigt finnes derefter biott ett medel ati
suia tvisten, det nemligen, att genom behörig motior
öfverlemna den åt KonstitutionsUtskottet. Men under
tiden kommer StatsUtskottets göromål att ligga nere
och Riksdagens förlårgande måste deraf blifva en följd.
Vore resultatet af frågans behandling dubiös, så skulle
jag, för att icke behöiva gifva vika för godtycket, ri-
skera föjderne af Riksdagens möjliga förlängande;
mena med det nu så hopplöst sammansatta Utskottet
är jag öfvertygad, att tid och penningar fruktlöst
skul!e vara bortkastade. Af denna anledning måste
jag rösta för, att StatsUtskottets framställning måtte
läggas till handlingarne.
Hr Peatr: Det är icke första gången som försök
bär göras att sätta grundlagens serskilda stadganden
i konflikt med hvarandra. Taktikeao är gammal och
icke synnerligen förtjent af uppmärksamhet. Den
åberopade 37 R. O. kan icke rimligtvis lägga hio-
dar i vägen för Statsutskottet att befatta sig med frå-
gan om dess egen behörighet eller huruvida Stats-
utskottet blifvit i grundlagsenlig ordaing koastitueradt.
Hvilken annan än Utskottet kunde det tillkomma att
i första rummet behandla en sådan fråga? Dock, for
malistens fält är obegränsadt. Han kan utsträcka
betänkligheter ända i det oändliga; men om så sker,
förvandlas också lätt representationskallet till en sak-
förarebefattning, d. v. s. att representanten skulle
genom alia siaa företag med grundlagarne i advoce-
rande syftning löpa fara att nedstiga från sin höga
och ädla bestämmelse. Icke hbafva grundlagens stif-
tare afsett alla de förhållanden, som vid denna lags
tillämpniog kunna genom advokatoriska klyftigheter
inledas. Utan tvifvel hafva de föreställt sig, att så-
dana missbruk skulle stranda emot den moraliska
känsla, som hos nationens representanter i allmänhet
hade kunnat förväntas; och missbruk är det visst att
placera afsättlige emoetsmän uti Rikets Ständers
Statsutskott. Hvad förtroende kan en på sådant sätt
bildad integrerande del af den representativa stats-
makten skäligen hoppas? Skall icke ändamålet med
en sådan statsmakts tillvaro uti icke ringa mån för-
felas genom beroende embetsmäns användande i Stats-
utskottet, i stället för ledamöter af riksdagen, som
befinna sig i en fri och oafhängig ställning? Sjelfva
den ed, som landtmarskalken och talmännen inför
Konungen aflagt, borde förbinda dem att, i hvad på
dem ankomme, söka förhindra ;det grundlagsvidriga,
som utgör föremål för Statsutskottets anmälan. De
hafva svurit att försvara Rikets Ständers rättigheter,
och det är just dessa som sättas å sido, så soart in-
let sken af grannlagenhet visar sig vid Utskottens
bildande. Talmånnen hafva i siv makt att fästa elek-
torerges uppmärksamhet på vådan att lemna en dylik
grannlagenhet utan allt afseende, och om de gjorde
detta, så skulle oformligheter af den beskatfenhet, som
de öfverklagade, säkerligen utebli va. Då Ridderska-
pet och Adeln vid denna riksdag utgöres minst af
4 a 300 ledamöter, vore det för detta stånd en lätt
sak, att i Statsutskottet placera 3:ne ojäfvige med-
lemmar i stället för de tre, mot hvilka jäf har före-
kommit. Dermed vore hela denna strid förbi, och i
sanning lönar det ej för Ridderskapet och Adein mö-
dan att fortsätta en strid af denna art, ty om än i
;rots af jäfvets befogenhet de tre ifrågavarande leda-
nöterne skulle för hela riksdagen qvarblifva på sina i
Statsutskottet iotagna platser, så skall dock allmänna
omdömet nu och ailtid ogilla, att konstitutionens anda
ej bättre uppfattas och förstås, än att Ridderskapet
och Ådeln kunnat medelst jäiviga riksdagsmäns inyväl-
ande i Statsutskottet förnärma sina medständer.
97 (Slutet följer.)
- -. 5
— Lördagens eftermiddags-plenum hos Ridder-
kapet och Adeln upptozs mest ai uppläsondet
utaf några och trettio motioner, af följande leda-
nöter: Grefve A. Schwerin, friherrarne E. G
osse och Th. Stjernstedt, Herrarne G. Klingstedt,
1 A. Ehrenborg, F. G. Kröningsvärd, L. Hierta,
tt DMBaas fauna TA AMT Massa sn san ff r