derigenom kunna icke allenast tillbandagå med nog granna upplysningar om statsverkets ställning och be hof, utan äfven uppgifva utvägar till åvägabringande af besparingar, hvaraf dessa högt uppsatte styresmär så väl veta folket vara i behof. För att imedlertid icke alltför mycket frossa med dessa Ridd. och Adeln: rika gåfvor, skulle jag gerna sätta StatsUtskottet på någon förknappning i detta afseende, blott jag dertill i grundlagen kunde finna någon hjelpreda; men hvarken den åberopade 41 R. O., ej heller något annat grundlagsbud, finner jag här för ändamålet tillämpligt, hvarföre jag genom mitt yttrande att ifrågavarande anmälan må till handlingarne läggas, måste bidraga till att StatsUtskottet varder bibehållet i orubbadt bo; och det desto hellre som en skiljsmessa skulle hos Ridd. och Adeln genom anställande af nya val åstadkomma både tidspillan och vedermöda. Hr Valley: Då det är jag, som i StatsUtskottet väckt fråga om landshöfdingarnes obehörighet att derstädes vara ledamöter, anser jag mig böra förklara, det jag icke finner lämpligt att uti den anmälan derom, som skulle, till Rikets Ständer göras, Utskottet i förväg uttalade någon egen öfvertygelse i ämnet; men då nu återremiss i följd af denna behandling blifvit yrkad, vill jag icke sätta mig deremot, emedan angelägenheten fordrar att en sak, så vigtig som denna, icke förbigås och lemnas åt sitt öde. Afsägelser kunna nemligen ske bland Ridd. och Adeln till Utskottsledamöter valde, och landshöfdingar på sådant sätt komma att uteslutande antaga de afgångnes platser. 21 RB. O. är likväl deruti tydlig och klar, att personer, af hvilka Rikets Ständer kunna fordra redo och ansvar, icke må i Utskottet inväljas, och att till berörde klass af redovisningsskyldige landshöfdinogar måste hänföras, har practice visat sig för icke längesedan vid uppkommen balans i ett af de norra länen. I öfrigt förenar jag mig med herrar Petrå och Wern. Hr Ekholm: I hufvudsaken, eller i afseende på innehållet af åberopade grundlagsparagraf, anser jag mig under närvarande förhållanden icke vara befogad alt ingå i någon diskussion. Det tillhör ovilkorligen hvarje Utskott sjelf att pröfva sina egna ledamöters behörighet, och då StatsUtskottet genom sin anmälan blott kan anses hafva till hälften fullgjort sin skyldighet i berörde afseende, yrkar jag merorialets återremitterande. . Hr Mechel: I 37 S R. O. stadgas: Iatet Utskott, Constitutionsoch BaucoUtskotten allena undantagna, vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i Rikets Ständers plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade; såvida ej, hvad StatsUtskottet -serskildt angår, Konungens propositioner, enligt 27 8, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas. Häraf synes, att StatsUtskottet varit oberättigadt att hänskjuta denna fråga om landshöfdingars behörighet att, såsom ledamöter, i Utskottet deltaga, till Rikets Ständers agörande, och vid sådant förhållande anser jag Utskottets memorial kunna föranleda hvarken till återremiss eller vidtagande af annan åtgärd, än detsammas läggande till handliogarna. — — Hr Lindström från Wisby: Jag anser mig böra nämna, att jag i StatsUtskottet röstat för den anmälan, som skett, och att jag dertill fann mig vara oförhindrad af 37 R. O., hvilken jag icke to!kat såsom den siste värde talaren och biskop Hedren i den afgifna reservationen det gjort. Beträfvande åter sjelfva saken, så, ehuru jag icke kan påstå att 41 R. O. är fullt tydlig och klar till sin ordalydelse, tror jag likväl att man svårligen kan misstaga sig om meningen deraf, och anse sådana personer, hvilkas räkenskaper komma att af StatsUtskottet granskas, lämplige att derstädes vara ledamöter. Man hade af Ridd. och Adelns grannlagenhet med skäl att förvänta sig, att landshöfdingar icke skul!le i StatsUtskottet inväljas, helst någon brist på andra personer med er-l känd skicklighet i sådana ämnen, som derstädes komma under handläggning, inom nämnde Riksstånd icke förefinnes; men man borde icke af Ridd. och Adelas ledamöter hafva gjort sig så stort hopp, då StatsUtskottets ordförande ansett sig kunna, hvad de öfriga tvenne landshöfdingarne afhöllo sig ifrån, emot tydliga ordalydelsen i 41 R. O. deltaga i voteringen om denna fråga, som rörde hans eget uteslutande. Uti andra Utskott, såsom t. ex. BevillningsUtskottet, som enligt 31 R. O. skall bestå af ledamöter, valde från serskilda och så vidt möjligt är från alla rikets provinser, äfvensom uti Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskotten, hade deremot herrar landshöfdingar kunnat vara till stor nytta och äga tillfälle att på förhand laga kännedom om de nya författningar, som de sjelfva sedermera skola tillämpa. — Då flere af Ståndeta ledamöter yrkat målets äterremitterande, instämmer jag äfven deruti. Hr Wedberg: Ena af mig högt aktad talare ha: nyss nämnt, att landshöfdingarna blifvit i StatsUtskottet invalde, otvifvelaktigt för att meddela upplysningar om statsverkets tillståad och behof, samt derstädes göra framställningar om iakttagande af rödig sparsamhet. Jag värderar talaren, så väl för hans person, som för hans äsigter i allmänhety men tänker berörde afseende med honom ej lika. Tvärtom hå!ler jag före, att om 9 biskopar och 9 landshöfdingar blefvo ledamöter i StatsUtskottet, så skule icke någon anslagsfråga afslås, utan alla beviljas. Härmed vill jag likväl ej hafva sagt, att regeringen väckt någon proposition, som måhända bör till afslag föranleda, utan lott hafva uttryckt min meniog derom, ait landshöflingar, regementschefer och dylike-högre funktionärer cke äro lika lämplige att i StatsUtskottets förhandingar deltaga. För öfrigt och eburu jag icke tror, Itt en återremiss kommer att medföra något föränIradt resultat, vill jag dock icke sätta mig deremot. Hr Scharlau: Ioom StatsUtskottet tillhörde jag den luralitet, som beslöt ifrågavarande anmälan till rikstånden, äfvensom att den skulis ske i närvarande orm; och jag anser mig derföre skyldig att redogöra ör de motiver, som föranledde mig att gilla memoialets, om man så vill kalla den, knapphändiga reaktion. Man har klandrat, att U:skottet, jamte sin nmälan derom, att 3:ne landshöfdingar blifvit af Riderskapet och Adeln till ledamöter i Utskottet invalde, ba uttalat sitt avat Amdäma daräfvar: man för min te: Ö Å GÖ IN) Am OA mm IR s-— Mm RM —-— AA ER — VV — -—-— VU AV AK