derigenom kunna icke allenast tillbandagå med nog
granna upplysningar om statsverkets ställning och be
hof, utan äfven uppgifva utvägar till åvägabringande
af besparingar, hvaraf dessa högt uppsatte styresmär
så väl veta folket vara i behof. För att imedlertid
icke alltför mycket frossa med dessa Ridd. och Adeln:
rika gåfvor, skulle jag gerna sätta StatsUtskottet på
någon förknappning i detta afseende, blott jag der-
till i grundlagen kunde finna någon hjelpreda; men
hvarken den åberopade 41 R. O., ej heller något
annat grundlagsbud, finner jag här för ändamålet til-
lämpligt, hvarföre jag genom mitt yttrande att ifrå-
gavarande anmälan må till handlingarne läggas, måste
bidraga till att StatsUtskottet varder bibehållet i o-
rubbadt bo; och det desto hellre som en skiljsmessa
skulle hos Ridd. och Adeln genom anställande af nya
val åstadkomma både tidspillan och vedermöda.
Hr Valley: Då det är jag, som i StatsUtskottet
väckt fråga om landshöfdingarnes obehörighet att der-
städes vara ledamöter, anser jag mig böra förklara,
det jag icke finner lämpligt att uti den anmälan der-
om, som skulle, till Rikets Ständer göras, Utskottet i
förväg uttalade någon egen öfvertygelse i ämnet; men
då nu återremiss i följd af denna behandling blifvit
yrkad, vill jag icke sätta mig deremot, emedan ange-
lägenheten fordrar att en sak, så vigtig som denna,
icke förbigås och lemnas åt sitt öde. Afsägelser kun-
na nemligen ske bland Ridd. och Adeln till Utskotts-
ledamöter valde, och landshöfdingar på sådant sätt
komma att uteslutande antaga de afgångnes platser.
21 RB. O. är likväl deruti tydlig och klar, att per-
soner, af hvilka Rikets Ständer kunna fordra redo
och ansvar, icke må i Utskottet inväljas, och att till
berörde klass af redovisningsskyldige landshöfdinogar
måste hänföras, har practice visat sig för icke länge-
sedan vid uppkommen balans i ett af de norra lä-
nen. I öfrigt förenar jag mig med herrar Petrå och
Wern.
Hr Ekholm: I hufvudsaken, eller i afseende på
innehållet af åberopade grundlagsparagraf, anser jag
mig under närvarande förhållanden icke vara befogad
alt ingå i någon diskussion. Det tillhör ovilkorligen
hvarje Utskott sjelf att pröfva sina egna ledamöters
behörighet, och då StatsUtskottet genom sin anmälan
blott kan anses hafva till hälften fullgjort sin skyldig-
het i berörde afseende, yrkar jag merorialets åter-
remitterande. .
Hr Mechel: I 37 S R. O. stadgas: Iatet Utskott,
Constitutions- och BaucoUtskotten allena undantagna,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i Ri-
kets Ständers plena, eller att upptaga andra ämnen,
än de från plena remitterade; såvida ej, hvad Stats-
Utskottet -serskildt angår, Konungens propositioner,
enligt 27 8, till detsamma omedelbarligen öfverlem-
nas. Häraf synes, att StatsUtskottet varit oberätti-
gadt att hänskjuta denna fråga om landshöfdingars
behörighet att, såsom ledamöter, i Utskottet deltaga,
till Rikets Ständers agörande, och vid sådant förhål-
lande anser jag Utskottets memorial kunna föranleda
hvarken till återremiss eller vidtagande af annan åt-
gärd, än detsammas läggande till handliogarna. — —
Hr Lindström från Wisby: Jag anser mig böra
nämna, att jag i StatsUtskottet röstat för den anmä-
lan, som skett, och att jag dertill fann mig vara o-
förhindrad af 37 R. O., hvilken jag icke to!kat så-
som den siste värde talaren och biskop Hedren i den
afgifna reservationen det gjort. Beträfvande åter
sjelfva saken, så, ehuru jag icke kan påstå att 41
R. O. är fullt tydlig och klar till sin ordalydelse,
tror jag likväl att man svårligen kan misstaga sig om
meningen deraf, och anse sådana personer, hvilkas
räkenskaper komma att af StatsUtskottet granskas,
lämplige att derstädes vara ledamöter. Man hade af
Ridd. och Adelns grannlagenhet med skäl att förvänta
sig, att landshöfdingar icke skul!le i StatsUtskottet in-
väljas, helst någon brist på andra personer med er-l
känd skicklighet i sådana ämnen, som derstädes kom-
ma under handläggning, inom nämnde Riksstånd icke
förefinnes; men man borde icke af Ridd. och Adelas
ledamöter hafva gjort sig så stort hopp, då Stats-
Utskottets ordförande ansett sig kunna, hvad de öfriga
tvenne landshöfdingarne afhöllo sig ifrån, emot tydliga
ordalydelsen i 41 R. O. deltaga i voteringen om
denna fråga, som rörde hans eget uteslutande. Uti
andra Utskott, såsom t. ex. BevillningsUtskottet, som
enligt 31 R. O. skall bestå af ledamöter, valde från ser-
skilda och så vidt möjligt är från alla rikets provin-
ser, äfvensom uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskotten, hade deremot herrar landshöfdingar kunnat
vara till stor nytta och äga tillfälle att på förhand
laga kännedom om de nya författningar, som de sjelf-
va sedermera skola tillämpa. — Då flere af Ståndeta
ledamöter yrkat målets äterremitterande, instämmer
jag äfven deruti.
Hr Wedberg: Ena af mig högt aktad talare ha:
nyss nämnt, att landshöfdingarna blifvit i StatsUtskot-
tet invalde, otvifvelaktigt för att meddela upplysnin-
gar om statsverkets tillståad och behof, samt derstä-
des göra framställningar om iakttagande af rödig
sparsamhet. Jag värderar talaren, så väl för hans
person, som för hans äsigter i allmänhety men tänker
berörde afseende med honom ej lika. Tvärtom hå!-
ler jag före, att om 9 biskopar och 9 landshöfdingar
blefvo ledamöter i StatsUtskottet, så skule icke någon
anslagsfråga afslås, utan alla beviljas. Härmed vill jag
likväl ej hafva sagt, att regeringen väckt någon pro-
position, som måhända bör till afslag föranleda, utan
lott hafva uttryckt min meniog derom, ait landshöf-
lingar, regementschefer och dylike-högre funktionärer
cke äro lika lämplige att i StatsUtskottets förhand-
ingar deltaga. För öfrigt och eburu jag icke tror,
Itt en återremiss kommer att medföra något förän-
Iradt resultat, vill jag dock icke sätta mig deremot.
Hr Scharlau: Ioom StatsUtskottet tillhörde jag den
luralitet, som beslöt ifrågavarande anmälan till riks-
tånden, äfvensom att den skulis ske i närvarande
orm; och jag anser mig derföre skyldig att redogöra
ör de motiver, som föranledde mig att gilla memo-
ialets, om man så vill kalla den, knapphändiga re-
aktion. Man har klandrat, att U:skottet, jamte sin
nmälan derom, att 3:ne landshöfdingar blifvit af Rid-
erskapet och Adeln till ledamöter i Utskottet invalde,
ba uttalat sitt avat Amdäma daräfvar: man för min
te: Ö Å GÖ IN) Am OA mm IR s- -— Mm RM —-— - AA ER — VV — -—-— VU AV AK