TIDENS STÖD. En episod från sällskapet: Fosterlandets sansad vänner. När Grönländarnes Angekoks eller prester vilj dela med sina landsmän fångsten af en skälbuni eller bvalross, få de alltid ingifvelse, eller, son det skulle heta hos oss, inden kommer öfve dem,. I allmänhet bör man märka, att de de gåfvorna ofvanifrån hafva ett oförklarligt sam manhang med magen; en somnambule ser me magen, och Grönländarnes Angekoks tala för sir Gud och sin mage, som två oåtskiljliga ting Man kan vara säker, alt då en sådan får uppen barelser, sker det alltid för att få en bit skälspäck eller dylikt; så berättar åtminstone Krantz i sin beskrifning om Gröntand. Enligt folkets tro, som blifvit inympad af deras pvetenskapsmän, sanningens lärare och vårdaren, eller herrar Angekoks, är jorden en platt skifva, som hvilar på fyra träpelare, och verldens undergång sker, om någon af dessa pelare skuile falla undan. Denna tro begagnas af Angekoks, som, då behof göres, det vill säga då de vilja hafva godbiten af folkets mat, framträda och påstå, att anden kommit öfver dem; de tugga fradga och stamp2, som om de vore rasande, siger den gode Krantz, och slutligen ropa de: Jorden har rubbat sina stöd, jorden faller omkull; men få vi en blåsa tran, skola vi laga stöden, och efter denna ansträngning faller Angzgekoksen omkull och somnar. Når han ändtligen vaknar, berättar han, att han lappat ihop ena foten med en-bit drifved, och att han således ,icke sökt sin enskilda, utan mång mans nyttar, och för det besväret får han sin blåsa tran. Man måste likväl erkänna, att de srösländske Angektoks äro ärliga; ty de säga att jordens stöd äro uppruttna, och icke att de blott iro rubbade, och skall man tro på något, är det förra verkligen det sannolikaste. Vore jag ej född i erkestiftet, skulle jag trott mig vara en Grönländare, då jag läste erkebiskopens tal till sina embetsbröder; ty här komma