TIDENS STÖD.
En episod från sällskapet: Fosterlandets sansad
vänner.
När Grönländarnes Angekoks eller prester vilj
dela med sina landsmän fångsten af en skälbuni
eller bvalross, få de alltid ingifvelse, eller, son
det skulle heta hos oss, inden kommer öfve
dem,. I allmänhet bör man märka, att de de
gåfvorna ofvanifrån hafva ett oförklarligt sam
manhang med magen; en somnambule ser me
magen, och Grönländarnes Angekoks tala för sir
Gud och sin mage, som två oåtskiljliga ting
Man kan vara säker, alt då en sådan får uppen
barelser, sker det alltid för att få en bit skäl-
späck eller dylikt; så berättar åtminstone Krantz
i sin beskrifning om Gröntand. Enligt folkets
tro, som blifvit inympad af deras pvetenskaps-
män, sanningens lärare och vårdaren, eller herrar
Angekoks, är jorden en platt skifva, som hvilar
på fyra träpelare, och verldens undergång sker,
om någon af dessa pelare skuile falla undan. Den-
na tro begagnas af Angekoks, som, då behof gö-
res, det vill säga då de vilja hafva godbiten af
folkets mat, framträda och påstå, att anden kom-
mit öfver dem; de tugga fradga och stamp2, som
om de vore rasande, siger den gode Krantz, och
slutligen ropa de: Jorden har rubbat sina stöd,
jorden faller omkull; men få vi en blåsa tran,
skola vi laga stöden, och efter denna ansträng-
ning faller Angzgekoksen omkull och somnar. Når
han ändtligen vaknar, berättar han, att han lap-
pat ihop ena foten med en-bit drifved, och att
han således ,icke sökt sin enskilda, utan mång
mans nyttar, och för det besväret får han sin
blåsa tran. Man måste likväl erkänna, att de
srösländske Angektoks äro ärliga; ty de säga att
jordens stöd äro uppruttna, och icke att de blott
iro rubbade, och skall man tro på något, är det
förra verkligen det sannolikaste.
Vore jag ej född i erkestiftet, skulle jag trott
mig vara en Grönländare, då jag läste erkebisko-
pens tal till sina embetsbröder; ty här komma