sentatlonstrågan skall företagas nästa Unsdag sar
opinionsnämnd väljas nästpåföljande Lördag.
—EDERO—
— Redaktionen har på begäran lofvat medde
-) nedanstående i Bondeståndet väckta motion, r
rande vapenöfningarne för beväringen, såsom u
visande huru tungt allmogen i en del orter f
vidkännas kostnaderaa för försvarsverket, ehui
det synes tydligt, att motionen i sitt nu varan
skick icke är så affattad, att den kan direkt lec
till någon påföljd.
Uti 31 år har beväringsskyldigheten fortfarit, oc
med få undantag har beväringsmanskapet varit ur
derkastadt vapenöfning. Staten har derpå uppoffr
minst tre millioner och en lika summa har de hu
fäder, som haft söner och drängar vid 20 års ålde
fått bekosta. Ty, när man tar i beräkning 3:ne ve
kors förlust af dagsverken för hvarje person, und
Iden angelägnaste årstiden, och härtill lägger den u
Jredning som huset får utgöra, för att utrusta ynglir
Igen, torde det kunna antagas att kronan och folk
drar halfva lasset hvardera. Således har redan nt
tionen fått uppoffra 6,000,000 rdr, icke till den rir
gaste nytta.
Om man antager att boväringsstyrkan för året til
vexer med 15,000 man, så har på 31 år, som denn
konskription fortfarit, varit exercerade 465,000, oc
om man härifrån afdrager 3 klasser, såsom tjenstgö
rande, med 753,000, har staten och den ezskilto reda
förgäfves bekostat vapenöfning å 390,000 man. Be
gripligt blir således den utomordentliga tyngd, son
hvilat på folkets ekuldror, under en längd af år, emo
de förra tider; ehuru vi icke varit hemsökta me
krig. Ty, att hålla gamla stammen på stående fot
snarare ökad än minskad, och tillika en dubbel styrk:
af hjelptrupper, utan utsigt till sysselsättning i krig
är altdeles för illa hushållat.
S:dan riket förlorat alla sina utländska besittningar
som, då desse innehades, tarfyade moderlandets be
skydd och försvar mot lystna inakräktare; och, då
gamla krigsstyrkan härtill var tillräcklig under flers
århundraden och hade varit det för alltid, om den
sednare tider hade blifvit bättre använd; hvad båtar
055 att hafva den tredubbel under ett fortfarande freds-
lugn? Ty icke hade Finland gått förloradt 1808, om
Svenska armåa, i stället för att marchera till Norske
gränsen, der ingenting var att vinna, hade genast in-
funnit sig till möte med Ryssen; och, om Sveaborg
icka bade blifvit förrädiskt uppgifvet med sin 6000
mans garnison, hade nära nog den lilla Finska ar-
måa utehållit sin gamla ärkefiende. Den tidens bevä-
ring gjorde ingen tjenst —; dog under marcher och på
sjukbusen.
Således, och sedan Skandinaviska halfön är inneslu-
ten af hafvet och sina otillgängliga fjellar, måtte icke
behölvas, att en stor del af nationen står under va-
pen, när man icke fruktar att Norge skall falla oss i
ryggen, utan tvertom håller den fri, hvarföre skali
folket göra så stora uppoffringar, att ingexsting blir
att försvara?
Jag får derföre till Rikets Högloflige Ständer fram-
föra den önskan, att en underdånig skrifvelse till H.
M. Kozungen måtte afgå, med anhållan, att bevärin-
gens vapenöfning måtte för alltid inställas, intilldess
ett fredsbrott vore att frukta; men att beväringsmön-
stringarne, på samma sätt som hittills skett, måtte
fortfara på det att landets Konung måtte åskådligt
kunna påräkna hvad styrka han har att använda när
det gäller, och dena beväringsskyldige visste med sig,
att han vore engagerad till landets försvar.
Om Konungen funne nödvändigt göra anfall på en
rämmande kust, eller en fierne vågade sig hit öfver
rafvet, icke skedda dessa tilidragelser så oförmodad:,
itan att man hade en och annan månads rådrum till
tt i vapen inöfva de då varande beväriogsskyldige.
Mera nytta och mera allvar skulle en vapenöfnivg
afva med sig, när fera vore å färde, än som nu sker,
å konsten utöfvas, snart sagdt för ro skull. Vinsten
f denna förändring blefve oberäkvelig. 300,000 dags-
erken, som i stället godtgjordes jordbruket, j:rnhand-
eringen och öfrige päriogar bvarj2 år, utom 100,000
idrs besparing i statskassan och en lika summa å fol-
ots sida, äro saker, som tala om förändring.
Då krig skall föras, är ej en stor armåe det enda
om gäller. Fines icka medel till dess underhåll, blir
ien oanvändber. Har man under fredslugcet ut-
nattat landet, förstört cller icke samlat någon krigs-
3;å — medelst ea orödig vapanöfniog, en öfver-
srilven lyx, utsträckt till sjelfva soldaten — hvarmed
kail ett framtida krig föra:?
Den stora ö boppning svenska folket eger, att vår
uvarande alsrnådigste Konucg skall gå nationens
oskningar till mötes, medelst införande af ena bättre
ushållsanda — låta landet återhemta andan efter o-
-hörda uppoffringar, eburu under ett långvarigt freds-
180, gör, alt jag vågat väcka fråga om en af folkets
ngelägnasto önskniogar, förvissad att Rikets Sänder
Bderstödj:r den goda saken.
Om remiss till vederbörligt utskott arbålles vörd-
umiigen. Stockholm den 4 Aug. 4844, Beng! Erilks-
on från Wermland. !
Härmed förena sig J. Kylander, Jöns Ersson från
Vermland.