DIAMANT-ÖGAT). NOVELL AF LUDMILLA ROSE. För att fira miss Bettys födelsedag gjordes kort derefter stora anstalter och allt hvad som hörde till Haarlems förnäma societet, inviterades, hvaribland borgmästaren och hans son i främsta rummet Sillan hade man haft tillfälle beundra så många till åskådande framställde herrligheter. Sjelfva huset liknade ett föoslott, så slisande var det prydt och upplyst. Breda marmortrappor förde ner till den stora, utmärkt sköna trädgården, der en stor, fri plan, hvilken var upplyst utaf pyramider af tusende färrade lampor, erbjöd ögat ett tjusande skådespel. Otaliga blomsterparterrer utandades sin doft i den stilla natten; en mästerlig grupp, Amor lekande med nymferna, af bländande hvit marmor, intog midten. På sidorne vord springbruonnar anbragte, som höjde si-a vattenstrålar högt i luften, och Najader med antika kärl i de välormade händerna tycktes upphemta de nedfellande perlorna, för att dermed begjuta de sällsynta vexter, som i mångdubbla rader omkransade sjelfva marmorbassinen. Miss Betty sj, strålande af diamanter, mottog gästerna med ev furstinnas värdighet, och verkligen lyckades det henne alt komma större delen af sällskapet tro, att det var ett nedlåtande då hon talte med fruarne och döttrarne till de ärliga Heaarlemska köpmännen. Dan ende, för hvilken allt detta var tillstäldt, denne ende stod kall och liknöjd vid en fönsterpast och betraktade de dansande, utan att deltaga i den allmänna fröjden. En ung man, ) Se A. B, M 185, 186, 188 och 489.