DIAMANT-ÖGAT).
NOVELL AF LUDMILLA ROSE.
För att fira miss Bettys födelsedag gjordes kort
derefter stora anstalter och allt hvad som hörde
till Haarlems förnäma societet, inviterades, hvar-
ibland borgmästaren och hans son i främsta rum-
met Sillan hade man haft tillfälle beundra så
många till åskådande framställde herrligheter.
Sjelfva huset liknade ett föoslott, så slisande var
det prydt och upplyst. Breda marmortrappor
förde ner till den stora, utmärkt sköna trädgår-
den, der en stor, fri plan, hvilken var upplyst
utaf pyramider af tusende färrade lampor, erbjöd
ögat ett tjusande skådespel. Otaliga blomsterpar-
terrer utandades sin doft i den stilla natten; en
mästerlig grupp, Amor lekande med nymferna,
af bländande hvit marmor, intog midten. På si-
dorne vord springbruonnar anbragte, som höjde si-a
vattenstrålar högt i luften, och Najader med antika
kärl i de välormade händerna tycktes upphemta
de nedfellande perlorna, för att dermed begjuta
de sällsynta vexter, som i mångdubbla rader om-
kransade sjelfva marmorbassinen. Miss Betty sj,
strålande af diamanter, mottog gästerna med ev
furstinnas värdighet, och verkligen lyckades det
henne alt komma större delen af sällskapet tro,
att det var ett nedlåtande då hon talte med fru-
arne och döttrarne till de ärliga Heaarlemska köp-
männen. Dan ende, för hvilken allt detta var
tillstäldt, denne ende stod kall och liknöjd vid en
fönsterpast och betraktade de dansande, utan att
deltaga i den allmänna fröjden. En ung man,
) Se A. B, M 185, 186, 188 och 489.