nämnde fall blifva ock, åtminstone till en stor
del, öfverflödiga dessa bekymmersamma beräk-
ningar öfver rörelsekapitalets otillräcklighet, e-
medan myntstocken i naturlig ordning tillvexer
eller aftager, i samma mån som varumängden,
hvilken af densamma representeras. Skulle för
öfrigt auktoriteter här få åberopas, torde, hvad
vårt fädernesland angår, få nämnas framlidne
Bankofullmäktigen grefve von Schwerin, hvars
djupa insigt uti hithörande ämnen ingen lärer
bestrida. Hade den vid 4828 och följande å-
rens riksdag beslutade realisationen genast kun-
nat verkställas, hyser jag ingea tvifvel, att, på
af honom anförda grundliga skäl, småsedlarnes
utgifvande genast hade blifvit instäldt. Dertill
kan läggas, för att icke uppräkna flera namn, att
framlidne presidenten i norra Amerikas förenade
fristater, Jefferson, uti en anvan verldsdel, men
af enahanda skäl med den svenske statsmannen,
yttrat samma bestämda åsigt.
2:0 Det är kändt och af Bankens räkenskaper
vitsordadt, att småsedlarnes utgifvande i material
och skrifningskostnad årligen medtager en summa
af omkring 30,000 Rdr banko. Skulle uti vår,
med skäl för alla möjliga besparingar omtänk-
samma tid, denna betydliga summa icke kunna
till ett värdigare och nyttigare ändamål användas?
Jag vet väl, att uti denna punkt ligger ett i
tysthet verksamt skäl mot reformen, nemligen
att Bankotjenstemännens sportlar, genom skrif-
ningen af dessa sedelsorter, skulle med dem upp-
höra. Men om denna inkomst skulle anses ge-
nom den långa vanan hafva vunnit ett slags häfd,
ville jag heldre, att en del af kostnaden skulle,
såsom sportelersättning, tilldelas de tjenstemän,
som haft detta uppdrag, och med dessas befor-
dran eller afgång upphöra, än att ett i min tanke
skadligt missbruk skulle af detta skäl längre fort-
fara.
3:0 Det är bekant, att merbenämnda småsedlar,
i synnerhet i rikets aflägsnare orter, så länge
kringlöpa, att de, dels genom nötning, dels genom
vidriga bihang af klister, munlack, gråpapper,
smuts och knappnålar, blifva oigenkännhga och
derigenom förorsaka de mera enfaldiga förluster.
Af denna orsak har ock framkallats en ny ut-
gift och äfven möjlig risk för banken, genom hål-
lande på dessa aflägsna orter, emot beviljad väx-
lingsprocent, af större summor nya småsedlar, för
att mot de förslitna utbytas. Och när packorna
af dessa uttjenta smutslappar slutligen till Banken
återkomma, uppstå nya mödor för deras uppräk-
ning, granskning och kassation — nya bekymmer
för deras förstöring. Atminstone påminner jag
mig med säkerhet, att för flera år sedan fråga
allvarsamt var, att ej mera begagna den för sed-
larnes förbrännande, med stor kostnad i Banko-
huset inrättade ugn; emedan de i grannskapet bo-
ende klagade öfver den genomträngande olideliga
Jukt, som frambragtes vid den operation, då Ri-
kets f. d. mynt i laglig ordning befordrades till
förgängelsen.
4:0o Tilläggas må ännu ett skäl, som jag af flere
hört anföras, och som må gälla hvad det kan.
Det är sannolikt, att arbetaren, som under hånliga
uttryck betraktar en lätt förvärfvad, smutsig och
söndrig, så kallad tolfskilling, och skyndar att på
näringsstället afyttra den för en onödig, ofta skad-
Jig, förtäring, skall besinna sig, innan han på
lika lättsinnigt sätt förslöser ett snyggt silfver-
mynt af samma namnvärde. Jag medgifver att
detta icke gäller den djupt fallne slösaren och
suparen; men det torde ega sin tillämpning på dem,
som ännu icke ingått på förderfvets väg, och så-
ledes verka för både sparsambetens och nykter-
hetens angelägna befrämjande.
Af alla dessa skäl får jag vördsamt föreslå:
4:0 att en viss termin, t. ex. riksdagens slut,
eller årets utgång, eller ännu längre framflyttad,
men bestämd och icke aflägsen, må utsättas, efter
hvilken Banken icke vidare utgifver sedlar på 16,
42 och 8 skillingar;
2:0 att Bankens ännu qvarsvarande förråd, af de
41803 tillverkade 14 och 40 skillingssedlar, gerna
må, så länge någon finnes qvar, utsläppas, för att
göra deras kretssång till Bankens stora ugn;
3:0 att, om Utskottet så nödigt pröfvar, skäligt
afseende må göras på min i andra punkten af sed-
nare afdelnivgen gjorda hemställan.
Jag föreser visserligen, att vanans makt skall
mot mitt förslag framställa inkast och hinder,
som kanske bereda dess fall. Men jag bar dock!
icke tvekat, att öppet framlägga, och med skäl
understödja, en länge hyst åsigt. Och då det
ofta varit vanligt inom det bögsv. Ståndet, att bi-
foga en latinsk sentens, må äfven jag följa bruket,
och sluta med de bekanta orden: Dixi et salvavi.
denn
— Red. har blifvit anmodad att offentliggöra
nedanstående, jemte några deraf föranledda upp-