EAS SS
— Det vore intressant, om någon a! dem, so
klaga öfver tidniningarnes ofuliständighet i refer
randet af riksdagsöfverläggningarna, ville göra s
den mödan, att öfverräkna omånget endast af c
diskussioner, som förekommo på Riddarhuset i gå
Onsdag för och efiermiddagen, dels öfver presider
ten Westerstrands motion om skatterna, dels ö
ver den Kungliga propositionen om MHalländsk
kyrkohemmanen. Vi äro nästan öfvertygade, a
dessa båda diskussioner ensamt, utan att räk
na alla de upplåsta motionerna, skulle, om ma
hade haft nog många referenter på stället, för a
kunna återgifva dem ordagrannt, upptaga åtmir
stone 6 eller 7 Aftonb!ad uteslutande. Och det:
vore likväl blott ifrån ett riksstånd! Den, sot
vill vara billig skall då fiana, att någon annan u!
väg ej återstår, än att sammandraga eller vwä
hvad man sjelf kan finna utsöra det märkligaste
för att tillika kunna i någon mån uppfylla läsa
rens fordran att få följa med andra ärender fö
dagen. För öfrigt visar innehållet af dessa diskus
sioner alltmer, att ett nästan komplett moralisk
upplösningstillstånd för närvarande eger rum iron
den högre embetsmannahierarkien här i landet.
Ingen kan vara en större vän af yttrande
rättens frihet, än Aftonbladet; och ingen ka:
högre än vi fördöma, om man skickar en office
i förvisning, för det kan råkar yttra sig på et
sätt som är regeringen misshagligt, eller för:ölje
någon annan för dess öfvertygelse. Men denn:
frihetskänsla står ej i strid med den sanningen
att det icke är nyttigt för ett rike att söndra sig
mot sig sjelf, och vi kunne derföre icke anna!
än finna en betänklig, ja! nästan skandalös oefter-
rättlighet deruti,, när Kongl. Maj:ts egna propo.
sitioner angripes af Regeringens närmaste organer,
presidenter och landshöfdingar, så som detta igår
eftermiddag skedde af t. ex. presidenten v. Hart-
mansdorff och tillförordnade landshöfdingen Print-
zenschöld. Vi vilje, för att ej utsätta oss för
möjliga misstag eller orättvisa ttillvitelser, nu
icke försöka att, innan protokollet blir justeradt,
återgifva de verba formalia, hvarmed desse för-
troende-embetsmän apostroferade Regeringens för-
slag om de så kallade Halländska kyrkohemma-
nen; men så mycket kan, utan fruktan för miss-
tag, bestämdt sägas och iatygas af hundrade vitt-
nen, att den förre af desse ledamöter, som
vid förra riksdagar i ett så strängt språk ta-
lade om nalkontenterne,, nu ingalunda sparade
på uttryck om orättvisa, m. m., likasom han öf-
verhufvud merendels genast är färdig att stämpla
de åsigter, som icke behaga honom, med något
hårdt namn. Hr Rosenblad skulle ock lägga sitt
till.
Den talträngdhet, hvaraf Hr von Hartmansdorff
varit plågad under alla riksdagar, tyckesför öf-
jigt numera hafvaj urartat till en verklig sjuk-
com. Det vore verkligen artigt att anställa en be-
räkning, huruvida icke hans yttranden ensamt,
ofta fem el!er sex gånger i ett ämne, utgöra nära
nog lika mycket i tryck, som alla de muntliga
diskussionerna i- Bondeståndet tillsammans, och
om icke den tid, som han onödigt upptager af
riksdagen, sammanräknadt uppgår åtminstone till
en månad. Arfven detta är ja en serdeles tjenst
herr presidenten gör vederbörande, då man vet
att Konungen önskar slut på riksdagen så snart
som möjligt. Under detta idkeliga talande hafva
äfven denne ledamots anföranden och argumenter
alltmer börjat antaga en ton af kältighet och in-
tolerans, som vi hört frappera till och med kon-
servativa ledamöter, och tillika vittna omi en
medelmåtta, hvilken egentligen icke uppehålles af
någon annan förtjenst än seghetens. För att allt
detta må hinna skötas, får det under tiden väl
gå med presidentembetet i kammarrätten huru
det kan, då alla förmiddagar äro upptagna af riks-
dagssakerna.
Utrymmet tillåter ej att förr än imorgon med-
lela förteckningen på de väckta motionerna hos
Adeln och i Borgareståndet.
REISE
— Sistlidne Tärdao blåsta dat unn ttl klart