till det värde, de hufvudsakligen sjelfve bestämma, e!
bålla dåliga, åtminstone ej till fulländning bragta sm
den, för att sedan försälja dem mot en oerhörd prc
cent. Den arbetare, som en gång kommit i skulc
kan således ej hafva någon utsigt att komma deru
och oftast äro de ej sjelfve egare af sitt städ. Så ho
äfven ett slags slafnandel uppkommit derigenom, a
en mästare ifrån en annan kan erhålla en gesäll, ge
nom öfvertegandet af dennes skulder. Man kan säg:
att det är hvars och eps eget fel, att ban sätter sig
skuld, men man bör dock besiona, att systemet oc
e:ändet i allmänhet gör denna skuldsättnipg nästan o
möjlig att undvika för andra än få, af naturen vi
utrustade och med mera klokhet begåfvade, idoge oci
skicklige arbetare. Systemet tillskapar och uppfostra
således de verelser, på hvers uselbet det sjelft siödje
sin usla grund. Följderna häraf ligga i öppen dag
dåliga, men dyra, varor, dålig kredit och således et
stillastående i rörelsen, omöjligheten ef ett större upp
blomstrande, för att icke tala om det olyckliga till
stånd, hvaruti flertalet af arbetare befiona sig.
Sådant är tillståndet i denna stad, hvilket jag tro
skulle kunna uppbjelpas, om någon patriotiskt sinna:
man, som egde kapitaler, icke allenast i fickan, uta:
äfven till någon del i sitt hufvud, derstädes sloge si;
ned och blefve förläggare. Han skulle kunna uträtt
stora ting, och bereda sig sjelf ena god vinst. De
som nu äro förläggare, hvilka — måhända med någo
enda undantag — icke äro i stånd att inse, att de
genom beredandet af en falsk vinst i smått helt oct
hållet gå riiste om densamma i stort, skulle då nöd-
gas att följa dennes exempel, hvarigenom tills ståndet
icka allenast in m staden. utan äfven i afseende på
Sveriges jernförädling i allmäcvhet, nödvändigt skulle
förbättras, — — —