till det värde, de hufvudsakligen sjelfve bestämma, e! bålla dåliga, åtminstone ej till fulländning bragta sm den, för att sedan försälja dem mot en oerhörd prc cent. Den arbetare, som en gång kommit i skulc kan således ej hafva någon utsigt att komma deru och oftast äro de ej sjelfve egare af sitt städ. Så ho äfven ett slags slafnandel uppkommit derigenom, a en mästare ifrån en annan kan erhålla en gesäll, ge nom öfvertegandet af dennes skulder. Man kan säg: att det är hvars och eps eget fel, att ban sätter sig skuld, men man bör dock besiona, att systemet oc e:ändet i allmänhet gör denna skuldsättnipg nästan o möjlig att undvika för andra än få, af naturen vi utrustade och med mera klokhet begåfvade, idoge oci skicklige arbetare. Systemet tillskapar och uppfostra således de verelser, på hvers uselbet det sjelft siödje sin usla grund. Följderna häraf ligga i öppen dag dåliga, men dyra, varor, dålig kredit och således et stillastående i rörelsen, omöjligheten ef ett större upp blomstrande, för att icke tala om det olyckliga till stånd, hvaruti flertalet af arbetare befiona sig. Sådant är tillståndet i denna stad, hvilket jag tro skulle kunna uppbjelpas, om någon patriotiskt sinna: man, som egde kapitaler, icke allenast i fickan, uta: äfven till någon del i sitt hufvud, derstädes sloge si; ned och blefve förläggare. Han skulle kunna uträtt stora ting, och bereda sig sjelf ena god vinst. De som nu äro förläggare, hvilka — måhända med någo enda undantag — icke äro i stånd att inse, att de genom beredandet af en falsk vinst i smått helt oct hållet gå riiste om densamma i stort, skulle då nödgas att följa dennes exempel, hvarigenom tills ståndet icka allenast in m staden. utan äfven i afseende på Sveriges jernförädling i allmäcvhet, nödvändigt skulle förbättras, — — —