utseende. Den vester om än beägna dGeien består först af Nystaden, som efter den gamla staden småningom började uppstå, till Fiistadstorget, ech sedan af den egentliga Fristader, till Carl Gustafs Stads gevärsfaktori. Detta sedcare ligger egentligen på landet och hörer under landslag, ehuru under stadens. polisstyrelse. Fordom var detta ett bruk, af hvilket flere af staden inköpta hamrar ännu fionas i bebåll. På denna fläck uppstod först jernmanufaktur-tillverkningen. Carl den 40:de inkallade en Tysk, Rademacher, som der avlade en gata, den så kallade Rademacherska gatan, der gaflarno ännu, i likhet med bruket i Tyska köpingar, äro vände åt gatan. Denna gata tillhör numera Fristaden, som sedermera uppstått och fyllt luckan emellan Carl Gustafs stad och Nystaden. På andra sidan om gevärsaktoriet vidtagor åter den afskurna stadsjorden, hvarest en mängd tomter äro af staten upplåtna för dem, som vija anlägga jernmanufaktur-verkstäder, Fristader, jernmanufakturens egentliga säte, bar ett alldeles eget skeplynne. Med undantag af åtskilliga bus vid stora galann och omkring det rymliga torget (med ett morument öfver Rionmar) äro husen i allmächet nästan lika stora, och med ungefir nästan lika mellarrum, så alt staden derigenom fått en ganska stor utsträckning. Numera är hela Eskilstuna en fristad, emedan det står hvar och öppet, att, oberoende af skråförordningar, derstädes idka hvilka stadsmannayrken som helst. Staden är således ett experimentalfält för de nyare idterna i detta ämne. Gevärsfaktoriet är en paiatslik byggnad. Nystaden förenas med gamla staden gevom en lång, ful och smaklös bro af trä, mycket liknande de vanliga ritningarne öfver sådane bryggor, fältherrar i hast brukat låta sina armåer slå öfver mötande floder. Kyrkan ligger utom den egentliga staden på Nystadssidan ett stycke söder om nyss rämnde bro. Hennes belägenhet är romantisk. Hon ligger svart sagdt på en udde, omgifven af höga, lummiga träd, och några förfallna grafvårdar, ännu mera förökande det egna intryck, man känner på detta ställe — Eskils graf. Likt den gamle mannen, som med kroppen lutande mot grafven ännu höjer sitt hufvud, för att kasta blickar omkring sig i det rörliga liivet, reser sig lodrätt i höjden. Utsigttroa från bron, i synnerhet i solnedgången eller i månskenet ä:0o förtjusande. Jag må förgylla min beskrifning huru som helst, fosterlaudsvännen och patrioten måte dock med ett ett djupt vemod betrakta deona stad — der enda jernjörädlingsstad i sjeifoa jernlandet — en stad, som kunde se annoriunda ut. Hvilken oändlighet af sorgliga reflexioner skall icke erbjuda sig för heovom, då han betraktar det slägte, som trampar dess gator, och då han börjar gesomtränga de förhållanden, som der gjort sig gällande, och för hvilkas afbjelpande fordras stora krafter. Der rörer sig ett slägte, som mera likoar en svärm förtryckta negerslafvar, än nrdiska arbetare. Såsom orsak till det onda sätter jag I första rummet det oerhörda bränvinssupandet. I min tanka är man ännn i allmänhet — oaktadt alit pykterhetsmakeri — långt irån att fullkomligt hafva insett allt det förskräckliga och af skyvärda i det gränslösa bränvins-tillverkand.t och bränvinssupandet; ty annars är det — åtminstone för mig — oförklarligt, att nationen, alt regeringen, att den enskilde i sjelfva verket kunnat göra så litet, för att utrota detta riksförderfliga onda. Skulle de större! bränvinsbrännare, som finnas på denra ort, fullkomligt hava icselt allt det onda de åstadkomma, så eger icke språket ord eller talesätt, för att uttrycka all den okristliga körlekstlöshet, all den låga och föraktliga egenoytta, hvartill dessa verkliga menniskoätare då göra sig skyldige. Härvid pårinner jag mig Ovilkorligen dessa prosten Wieselgren märkvärdiga ord: Kanske skulle du anse under det din värdighet, att sy desse arme kläder och skor, att sölja åt dem för deras arbetsförtjenst. Men ingen rang är i riket så hög, att den ej ansetts förenlig med den näringen att tillverka och försälja en vara, för hvars ernående den fattige afklåder sina kläder och svälter, samt än vid sprakande,fän vid sakta eld bränner bustru och barn. Derhän kan den I.chariotska grundsatsen, som blott räknar de inkommande: peaniogarne, förleda en hel tid, ett upplyst slägte. Jag ärlikväl ej böjd, för att i alla stycken se menskligheten i svart och älskar att anse okunnighet och trånga begrepp, äfvensom en iggalunda berömvärd liknöjdhet för alla ädlare och högre intressen för orsaken dertill, att man kan ti!låta sig ett sådant krig emot all mensklighet. Huru skuilel annars en man, som vill anses för hederlig, icke känna sig förnedrad af umgärget med cr sådan giftblanlutar toromuren betydligt, churu spetsen sedermera j dare, om ock denne egde ett dussin stjernor för patriotisk förtjenst hängande På rocken. Du kan göra dig en föreställning om förbållandet derstädes, då tcke cn, utan många bränvisspatroner på landet deromkring producera ända till bundradetals kannor om dagen, för att utmiauteras i Eskilstuna. När derstådes mängden af arbetare lefva för degen i armod och ena någon annan glädje af lifvet än den, de kunna örskafla sig af rusgifvande drycker, finnes isgen ursäkt för den som bör hafva förstånd, att kan för slem vinnings skull begagnar sig af deras inskränkthet, som icke hafva förstånd. Oaktadt et i högsta grad falskt system för jernmanuakturen, som gemensamt med bränvinssupandet förbindrar allt uppblomstrande af denna stad, äri alla fall lätt att inse, att der är tillfälle till uppkomst och arbetsförtjent, när så oerhörda summor kunna användas endast till bränvin. Man säger att det onda ej kan bjelpas, så länge menniskorna sj lfya icke blifva bättre. Hvarföre gör man då ingenting, för att förbättra dem? Icke är sjilasörjarens vyerksamhet tillräcklig, då dessa i trasor höljda varelser icke en gång kunna besöka Guds bus om söndagen. Eno moralisk förbättring kan först åstadkommas i jemnbredd med andra. Och till dessa hörer förnvämligast alt utrota krogarne, dessa af staten tillåtna, af staten privilegierade förgiftningsanstalter. Den kalla egoisten skall finna detta uttryck öfverdrifvet, men den verkliga menniskovännen han vet, att det innebär en fullkomlig sanning. Jag sade, att systemet för jernmanufaktur-tillverkningen är falskt. Da flesta smeder och arbetare — undanteg finnas visserligen, och dessa lära alltid vara NV lände, och i djurisk liknöjdhet och dåsighet icke känvälmående — ligga i händerna på så kallade förläggare, I hvilkas intresse det naturligtvis ligger, att beständigt hålla dem i beroende. Jag tadlar ej ett klokt förläggare-system.. Tvärtom, jag tror att deruti måste kanske till största delen möjligheten för denna stads An 2 Las man dd? måsta annans fa 4illoå