utseende. Den vester om än beägna dGeien består
först af Nystaden, som efter den gamla staden små-
ningom började uppstå, till Fiistadstorget, ech sedan
af den egentliga Fristader, till Carl Gustafs Stads
gevärsfaktori. Detta sedcare ligger egentligen på
landet och hörer under landslag, ehuru under stadens.
polisstyrelse. Fordom var detta ett bruk, af hvilket
flere af staden inköpta hamrar ännu fionas i bebåll.
På denna fläck uppstod först jernmanufaktur-tillverk-
ningen. Carl den 40:de inkallade en Tysk, Rade-
macher, som der avlade en gata, den så kallade Ra-
demacherska gatan, der gaflarno ännu, i likhet med
bruket i Tyska köpingar, äro vände åt gatan. Denna
gata tillhör numera Fristaden, som sedermera upp-
stått och fyllt luckan emellan Carl Gustafs stad och
Nystaden. På andra sidan om gevärsaktoriet vidtagor
åter den afskurna stadsjorden, hvarest en mängd tom-
ter äro af staten upplåtna för dem, som vija anlägga
jernmanufaktur-verkstäder, Fristader, jernmanufaktu-
rens egentliga säte, bar ett alldeles eget skeplynne.
Med undantag af åtskilliga bus vid stora galann
och omkring det rymliga torget (med ett morument
öfver Rionmar) äro husen i allmächet nästan lika
stora, och med ungefir nästan lika mellarrum, så alt
staden derigenom fått en ganska stor utsträckning.
Numera är hela Eskilstuna en fristad, emedan det
står hvar och öppet, att, oberoende af skråförordnin-
gar, derstädes idka hvilka stadsmannayrken som helst.
Staden är således ett experimentalfält för de nyare
idterna i detta ämne. Gevärsfaktoriet är en paiats-
lik byggnad. Nystaden förenas med gamla staden ge-
vom en lång, ful och smaklös bro af trä, mycket
liknande de vanliga ritningarne öfver sådane bryggor,
fältherrar i hast brukat låta sina armåer slå öfver mötan-
de floder. Kyrkan ligger utom den egentliga staden
på Nystadssidan ett stycke söder om nyss rämnde
bro. Hennes belägenhet är romantisk. Hon ligger
svart sagdt på en udde, omgifven af höga, lummiga
träd, och några förfallna grafvårdar, ännu mera för-
ökande det egna intryck, man känner på detta ställe
— Eskils graf. Likt den gamle mannen, som med
kroppen lutande mot grafven ännu höjer sitt hufvud,
för att kasta blickar omkring sig i det rörliga liivet,
reser sig lodrätt i höjden. Utsigttroa från bron, i
synnerhet i solnedgången eller i månskenet ä:0o för-
tjusande. -
Jag må förgylla min beskrifning huru som helst,
fosterlaudsvännen och patrioten måte dock med ett
ett djupt vemod betrakta deona stad — der enda
jernjörädlingsstad i sjeifoa jernlandet — en stad,
som kunde se annoriunda ut. Hvilken oändlighet
af sorgliga reflexioner skall icke erbjuda sig för heo-
vom, då han betraktar det slägte, som trampar
dess gator, och då han börjar gesomtränga de för-
hållanden, som der gjort sig gällande, och för hvilkas
afbjelpande fordras stora krafter. Der rörer sig ett
slägte, som mera likoar en svärm förtryckta neger-
slafvar, än nrdiska arbetare. Såsom orsak till det
onda sätter jag I första rummet det oerhörda brän-
vinssupandet. I min tanka är man ännn i allmänhet
— oaktadt alit pykterhetsmakeri — långt irån att
fullkomligt hafva insett allt det förskräckliga och af
skyvärda i det gränslösa bränvins-tillverkand.t och
bränvinssupandet; ty annars är det — åtminstone för
mig — oförklarligt, att nationen, alt regeringen, att
den enskilde i sjelfva verket kunnat göra så litet, för
att utrota detta riksförderfliga onda. Skulle de större!
bränvinsbrännare, som finnas på denra ort, fullkom-
ligt hava icselt allt det onda de åstadkomma, så
eger icke språket ord eller talesätt, för att uttrycka
all den okristliga körlekstlöshet, all den låga och för-
aktliga egenoytta, hvartill dessa verkliga menniskoä-
tare då göra sig skyldige. Härvid pårinner jag mig
Ovilkorligen dessa prosten Wieselgren märkvärdiga ord:
Kanske skulle du anse under det din värdighet, att sy
desse arme kläder och skor, att sölja åt dem för de-
ras arbetsförtjenst. Men ingen rang är i riket så hög,
att den ej ansetts förenlig med den näringen att till-
verka och försälja en vara, för hvars ernående den
fattige afklåder sina kläder och svälter, samt än vid
sprakande,fän vid sakta eld bränner bustru och barn.
Derhän kan den I.chariotska grundsatsen, som blott
räknar de inkommande: peaniogarne, förleda en hel
tid, ett upplyst slägte. Jag ärlikväl ej böjd, för att
i alla stycken se menskligheten i svart och älskar att
anse okunnighet och trånga begrepp, äfvensom en ig-
galunda berömvärd liknöjdhet för alla ädlare och hö-
gre intressen för orsaken dertill, att man kan ti!låta sig
ett sådant krig emot all mensklighet. Huru skuilel
annars en man, som vill anses för hederlig, icke kän-
na sig förnedrad af umgärget med cr sådan giftblan-
lutar toromuren betydligt, churu spetsen sedermera j
dare, om ock denne egde ett dussin stjernor för pa-
triotisk förtjenst hängande På rocken. Du kan göra
dig en föreställning om förbållandet derstädes, då tcke
cn, utan många bränvisspatroner på landet derom-
kring producera ända till bundradetals kannor om da-
gen, för att utmiauteras i Eskilstuna. När derstådes
mängden af arbetare lefva för degen i armod och e-
na någon annan glädje af lifvet än den, de kunna
örskafla sig af rusgifvande drycker, finnes isgen ur-
säkt för den som bör hafva förstånd, att kan för
slem vinnings skull begagnar sig af deras inskränkt-
het, som icke hafva förstånd. Oaktadt et i högsta grad
falskt system för jernmanuakturen, som gemensamt med
bränvinssupandet förbindrar allt uppblomstrande af den-
na stad, äri alla fall lätt att inse, att der är tillfälle till
uppkomst och arbetsförtjent, när så oerhörda summor
kunna användas endast till bränvin. Man säger att
det onda ej kan bjelpas, så länge menniskorna sj lfya
icke blifva bättre. Hvarföre gör man då ingenting,
för att förbättra dem? Icke är sjilasörjarens vyerk-
samhet tillräcklig, då dessa i trasor höljda varelser
icke en gång kunna besöka Guds bus om söndagen.
Eno moralisk förbättring kan först åstadkommas i jemn-
bredd med andra. Och till dessa hörer förnvämligast
alt utrota krogarne, dessa af staten tillåtna, af staten
privilegierade förgiftningsanstalter. Den kalla egoisten
skall finna detta uttryck öfverdrifvet, men den verk-
liga menniskovännen han vet, att det innebär en full-
komlig sanning. -
Jag sade, att systemet för jernmanufaktur-tillverk-
ningen är falskt. Da flesta smeder och arbetare —
undanteg finnas visserligen, och dessa lära alltid vara
NV
lände, och i djurisk liknöjdhet och dåsighet icke kän-
välmående — ligga i händerna på så kallade förläg-
gare, I hvilkas intresse det naturligtvis ligger, att be-
ständigt hålla dem i beroende. Jag tadlar ej ett klokt
förläggare-system.. Tvärtom, jag tror att deruti måste
kanske till största delen möjligheten för denna stads
An 2 Las man dd? måsta annans fa 4illoå