hafvet, emedan de, boende i det inre sammanhängande landet, komma föga i beröring dermed. Men Peter I ville förena Ryssland med verlden; derföre sträfvade han af alla sina krafter att utvidga sitt område till Östersjön och Svarta hafvet. Då han lade grundstenen till sin nya hufvudstad i Newas träsk, hade han hvarken fartyg eller matroser, få år derefter egzde han en flotta. Endast en så kraftfull man, som älskade sjöväsendet med passion och di:ponerade så stora medel, kunde göra ett sådant underverk. Men sedan han upphörde att kommendera flottan, har den ej er hatt den styrka, som utmärkte den under dess skapaires lefnad. För närvarande står den efter alla andra länders, uten undantag. En sakkunnig Engelsman påstår detta rentaf i United Service Magazine, hvars uppgifter ligga till grund för denva uppsats. Ryska flottan har eit betydligt antal fartyg, t. ex. femtio linieskepp med lika många tusen mans besättning, men många af dessa äro endast till finnandes på papperet. Dessa skepp, hvilkas bemanning består uf egentliga Ryssar, manövrera ej stort bittre, än kineserze med sina djusker. Två tredjodelar af de fartyg, som utgöra Ostersjöflottan, kunna knapt hålla sjön, och om de kunde löpa ut, så skulle dugliga matroser änpdå felas. Det hör till de omöjliga sakerna, att skapa en sjömakt genom blotta ukaser. Dertill erfordras en handelsflottas blomstring och en så fri handel som möjligt; dertill erfordras iallmänhet politiska förhållanden, som icke finnas i RyssTand. På de ryska handelsfartygen i Öster jöhamnarne finner man sällan någon rysk sjöman; besättningen består blott af Tyskar, Finnsr, Sven:skar och Danskar. Dat är väl förordnadt, att befälbafvaren å hvarje fartyg, som seglar under rysk flagg, skall vara Ryss, men men fullgör lagens bud på det viset, att man sätter hvilken som helst till kapten, t. ex. en bonde, som ofta ej -ens kan skilja aktern från fören. Denne mon får 40 rubel i månaden och vänder lugat til baka till! sin stad eller by, så snart fartyget gått under segel. Den rätte befälhafvargn är nästan alltid Tysk eller F:nne och den, som bär titeln, ofta i tjenst hos hozom. Flottans matroser utskrifvas bland bönderne, liksom landtarmöens soldater. Då nu fartygen, såväl i Svarta Hafvet som i Östersjön, för isens skull ligga stilla i hamnen i flera månader, så får matrosen om vintern göra tjenst såsom infanterist och är underkastad samma disciplin, som denne. Afven bär han, liksom denne, en lång, tjock rock, tätt åtsittande kring halsen. Derjemte bära dessa moskowitiska Neptunisöner stöflor och en tupg t:chako af blankläder, som är alldeles lik ett brandämbar. Till Östersjöflottan höra trettio, till Svarta Hafvets flotta tjugu tusen ryska sjö min. De förra äro rå2, befinna sig i ett eländigt tillstånd och hafva ti!l stor del äsnu icke öfvervunnit sjösjukan. För att epara penningar skickar man fartygen sällan ut i främmande farvatten, utan låter dem för det mesta kryssa i Finska viken, der de under vackert väder alltid hafva land i sigte. Då det är lugnt manövrera de drögligt; men när en storm bryter löst, förlora officerarna besinningen och öfverlemna befälet åt någon gammol, erfaren sjöman. Då officern är föga skicklig, så kommer disciplin i högre mening ej i fråge; alla tala om hvarandra, och hvar oeh en villhafva sitt ord med i laget, så mycket hans sjösjuk: tillåter. Blott ett par fartyg, bemannade med utsökt folk, utgöra ett undantag från den allmänna regeln. Den som noga betraktat ryska fartyg på en främmande station, finner redan deri anledning att icke uppskatta deras duglighet serde1es högt, och dessa, till främmande fervatten utsända skepp äro likväl de bästa i ryska flottan och bemennade med utsökt folk. Genom dem vill man utomlands visa sjömakten i den fördelaktizaste dager. En del af manskspet på Östersjöflottans fartyg utgöres ai garde-marine, som, besynnerligt noz, till en del består af judar, fliti,a, förståndiga och skickliga karlar, hvilka bestämdt höra till de bästa matroserne. Israels barn hålla kanske icke alltid så bra stånd i ett fältslag, mea på sjön visa de sig alltid såsom raska och modiga gossar, hvilka ej stå efter någoa i själsnärvaro. Den ryske matrosen får dålig mat, liksom landtsoldaten, och har i följd deraf ett dåligt utseende. En ster del af officerarne visar bestämd motvilja för sjöväsendet och gör ingen hemlighet deraf. Man hör ofta sådane sjöofficerare säga, att de, i händelse af krig, icke skulle gå till sjös, utan taga tjenst vid kavalleriet. Till och med på de ångbåtar, som gå på Newafloden, visa de kejserliga sjöofficerarne ofta den otroligaste försumlighet, och gifva märkliga bevis på sin oskicklighet. Det är icke sällsynt att ångbåtar skada andra fartyg, och det väckte stort uppseende, när befålbafvaren på ett af statens fartyg icke blef frikänd, då han var tilltalad för be ångna fel. Den värdige officern hade på ljusa dagen stött på engelska varivet och illa skadat det. Simme man hade fem dagar förut seglat en för ankar liggande brigg i qvat. lyska sjöofficeren bär pipskägg; likaså matrosen. Dessutom bir den sednare ett patronkök och en kort sabel, således dubbel packning, hvilket icke kan vara honom nyttigt vid klättring och manövrering. Det är ej så ling tid sedan sjöofficerarne äfven buro sporrar, men denna prydnad aftogs likväl för en tid sedan, eftersom ett fartyg ej är någon häst. (Sutet följer.) 0 BC