hafvet, emedan de, boende i det inre sammanhän-
gande landet, komma föga i beröring dermed. Men
Peter I ville förena Ryssland med verlden; der-
före sträfvade han af alla sina krafter att utvidga
sitt område till Östersjön och Svarta hafvet. Då
han lade grundstenen till sin nya hufvudstad i Ne-
was träsk, hade han hvarken fartyg eller matro-
ser, få år derefter egzde han en flotta. Endast en
så kraftfull man, som älskade sjöväsendet med
passion och di:ponerade så stora medel, kunde gö-
ra ett sådant underverk. Men sedan han upp-
hörde att kommendera flottan, har den ej er
hatt den styrka, som utmärkte den under dess
skapaires lefnad. För närvarande står den efter
alla andra länders, uten undantag. En sakkunnig
Engelsman påstår detta rentaf i United Service
Magazine, hvars uppgifter ligga till grund för den-
va uppsats. Ryska flottan har eit betydligt an-
tal fartyg, t. ex. femtio linieskepp med lika många
tusen mans besättning, men många af dessa äro en-
dast till finnandes på papperet. Dessa skepp, hvil-
kas bemanning består uf egentliga Ryssar, manö-
vrera ej stort bittre, än kineserze med sina djus-
ker. Två tredjodelar af de fartyg, som utgöra
Ostersjöflottan, kunna knapt hålla sjön, och om
de kunde löpa ut, så skulle dugliga matroser änp-
då felas. Det hör till de omöjliga sakerna, att
skapa en sjömakt genom blotta ukaser. Dertill
erfordras en handelsflottas blomstring och en så
fri handel som möjligt; dertill erfordras iallmän-
het politiska förhållanden, som icke finnas i Ryss-
Tand. På de ryska handelsfartygen i Öster jöham-
narne finner man sällan någon rysk sjöman; be-
sättningen består blott af Tyskar, Finnsr, Sven-
:skar och Danskar. Dat är väl förordnadt, att be-
fälbafvaren å hvarje fartyg, som seglar under rysk
flagg, skall vara Ryss, men men fullgör lagens
bud på det viset, att man sätter hvilken som
helst till kapten, t. ex. en bonde, som ofta ej
-ens kan skilja aktern från fören. Denne mon får
40 rubel i månaden och vänder lugat til baka till!
sin stad eller by, så snart fartyget gått under se-
gel. Den rätte befälhafvargn är nästan alltid Tysk
eller F:nne och den, som bär titeln, ofta i tjenst
hos hozom.
Flottans matroser utskrifvas bland bönderne,
liksom landtarmöens soldater. Då nu fartygen,
såväl i Svarta Hafvet som i Östersjön, för isens
skull ligga stilla i hamnen i flera månader, så får
matrosen om vintern göra tjenst såsom infanterist
och är underkastad samma disciplin, som denne.
Afven bär han, liksom denne, en lång, tjock
rock, tätt åtsittande kring halsen. Derjemte bära
dessa moskowitiska Neptunisöner stöflor och en
tupg t:chako af blankläder, som är alldeles lik
ett brandämbar. Till Östersjöflottan höra trettio,
till Svarta Hafvets flotta tjugu tusen ryska sjö
min. De förra äro rå2, befinna sig i ett eländigt
tillstånd och hafva ti!l stor del äsnu icke öfver-
vunnit sjösjukan. För att epara penningar skickar
man fartygen sällan ut i främmande farvatten,
utan låter dem för det mesta kryssa i Finska vi-
ken, der de under vackert väder alltid hafva land
i sigte. Då det är lugnt manövrera de drögligt;
men när en storm bryter löst, förlora officerarna
besinningen och öfverlemna befälet åt någon gam-
mol, erfaren sjöman. Då officern är föga skicklig,
så kommer disciplin i högre mening ej i fråge;
alla tala om hvarandra, och hvar oeh en villhaf-
va sitt ord med i laget, så mycket hans sjösjuk:
tillåter. Blott ett par fartyg, bemannade med
utsökt folk, utgöra ett undantag från den allmän-
na regeln. Den som noga betraktat ryska fartyg
på en främmande station, finner redan deri an-
ledning att icke uppskatta deras duglighet serde-
1es högt, och dessa, till främmande fervatten ut-
sända skepp äro likväl de bästa i ryska flottan
och bemennade med utsökt folk. Genom dem
vill man utomlands visa sjömakten i den fördel-
aktizaste dager. En del af manskspet på Öster-
sjöflottans fartyg utgöres ai garde-marine, som,
besynnerligt noz, till en del består af judar, fli-
ti,a, förståndiga och skickliga karlar, hvilka be-
stämdt höra till de bästa matroserne. Israels barn
hålla kanske icke alltid så bra stånd i ett fält-
slag, mea på sjön visa de sig alltid såsom raska
och modiga gossar, hvilka ej stå efter någoa i
själsnärvaro.
Den ryske matrosen får dålig mat, liksom landt-
soldaten, och har i följd deraf ett dåligt utseende.
En ster del af officerarne visar bestämd motvilja
för sjöväsendet och gör ingen hemlighet deraf.
Man hör ofta sådane sjöofficerare säga, att de, i hän-
delse af krig, icke skulle gå till sjös, utan taga tjenst
vid kavalleriet. Till och med på de ångbåtar,
som gå på Newafloden, visa de kejserliga sjöoffi-
cerarne ofta den otroligaste försumlighet, och gif-
va märkliga bevis på sin oskicklighet. Det är
icke sällsynt att ångbåtar skada andra fartyg, och
det väckte stort uppseende, när befålbafvaren på
ett af statens fartyg icke blef frikänd, då han var
tilltalad för be ångna fel. Den värdige officern
hade på ljusa dagen stött på engelska varivet och
illa skadat det. Simme man hade fem dagar för-
ut seglat en för ankar liggande brigg i qvat.
lyska sjöofficeren bär pipskägg; likaså matro-
sen. Dessutom bir den sednare ett patronkök
och en kort sabel, således dubbel packning, hvil-
ket icke kan vara honom nyttigt vid klättring
och manövrering. Det är ej så ling tid sedan
sjöofficerarne äfven buro sporrar, men denna pryd-
nad aftogs likväl för en tid sedan, eftersom ett
fartyg ej är någon häst. (Sutet följer.)
0 BC