yewmsX X rE—L—Nmmmmee—HHHJJJ—HJJJJJJ mn mmSOSODÅHHÄLLLVnV
Min far slöt mig hänryckt i sina armar och ut
ropade: Ja, så Kar jeg alltid tänkt mig dig, du ä
min son och kunde väl stsppla, men icke falla
Min mor skyndade äfven fram och omfamnedt
mig med glädjestrålande blickar: du är också mir
son, säde hon, mitt enda, kära barn, min själ:
stoltbet. Så blef jag öfvervunnen, man lät mij
af förtjusning ej få ta!a, knappt andas, och anså;
hela saken för afgjord. — Jag vågade icke mo
min far, i hans sjuka och retbara tillstånd, gör:
den minsta invändning; men då jag blef allena
öfverföllo mig alla afgrundens furier. I mina dröm
gar stod Maries bild hotande för mig och visad
på en öppen graf, dit min trolöshet störtat henne
Jag beslöt ofta alt tala med min far, men ni
ban då kom så vänligt emot mig och ömt fråga
de: hvad vill du, min kära son? ack! då var de
mig omöjligt uttala ett ord, som skulle smärta!
honom och kanhända utsatt hans vacklande hels:
för ny fara. Så förblif det i åtta långa dagar, oc!
änduigen anlände herr Frankenfeld med sin dotter
De bodde i vårt grannskap, jag såg Augusta dag
ligen och kunde ej orättvist bemöta henne. Hen
nes, af alla bildade merniskor erkända och värde
rade företräden förfelade icke sin verkan äfve
på mig. Älka bhepze kunde jag ej, men jag hög
aktada herene obeskriflgt. Hennes himmelska oskul
och godhet gjorde henne så älskansvärd, och fö
mig var det ett cutsägligt qval, att jag endas
kunde sköpka en kall uppmärksamhet åt denn:
ädla flicka, som hade förtjent ett odeladt bjerta
Jag kunde icke glömma Morrie; mina drömrsa
förde mig alltid till henne, och om jag än om da
garre tillhörde Augusta, uttog dock i sömnen de
iznerligt älskade sin rätt. Detta tillstånd vare
för en fästman det behagligaste, det får ni erkän
ma, käre Bror. Ändtligen blef dagen för vår för
ening utsatt och uten deltagande hörde och så
jag de lysacde onstalterra till högtiden 5
blef! j:g Augustas make och då jag Iemnade alta
jet, samlade jag alla mina krafter och gjorde ip