ban kastade en blick på den klagande, och så; dess lidende drag och af gråt uppsvullna ögon Detta mildrade genast hans ton, och han fortfo: ait fråga, till hvem han skrifvit; och hvarföre han utan tillstånd gått bort, hvilket egentligen var hufvudförbrytelsen. — Ack, herre, om ni ville höra mig, skulle ni visst förlåta hvad jag felat. Jag fick i går bre från min stackars syster, med underrättelse om min fars död, och att min fattiga mor är säng. liggande sjuk; att läkaren öfvergifvit henne, då hon icke kunnat betala honom, och att min ar. ma syster ej kan åt vår goda, gamla mor an: skaffa det nödvändigaste; derpå bar jag svarat — och gret dervid så mycket, att jag slutligen icke såg, — och då hände.... j — Nå, godt, godt, fortfor Brok. Har du penningar att skicka din mor? — Kära herre, det var orsaken, hvarför jag lemnade rummet på en stund; jag uppsökte eo jude, som köpte mina silfverspännen, och som posten går om en timme, vill jag sända den lilla summan i brefvet. Ja, tro mig, att endast bekymret för min arma, sjuka mor kunde förmå mig alt glömma min skyldighet. or oo Hm, sade Brok, hvarföre vände du dig icke till mig? Oma några veckor är dina qvartalslön förfallen, du får då tjögufem daler, det kunde varit din mor till någon bjelp; men hvartill gagnar, i hennes belägenhet, en så obetydlig summa? — Ack, gode herre, jag vågade det icke, då jag så kort tid varit i tjenst. — Nå, så tag hit brefvet, och laga sedan att det kommer åstad; skynda dig! Hastigt bröt Jshn sigillet, och två silfverdalrar föllo på bordet, vid hvilket Brok satt sie. Denne förvandlade nu silfret i guld; sex fullvigtiga holländska dukater lades in i den ädle sonens bref, och sedan det åter blifvit försadladt, lemnade han det till den högst glade och bestörte. — Så gå pu, i Guds namn, skynda, jag stannar qvar i ditt ställe här i rummet. Af fröjd och hänryckning föll Jahn på knä för den gamle. — Q Gud! hur skall jag kunna vedergälla detta? Ack! jag har endast mitt: tacksamma