dubbla marchekostnader, samt in- och utryckvingsda-
gar, samt derjemte måtända anses medföra större
ekonomiska olägenheter, än om manskapets öfoingar
fulländades på första året, bvarigerom ock den för-
del vunnves, att någon nedsättning i exercisdagarnes
antal kunde ega rum, i anseende dertill, att hela öf-
ningstiden utan afbrott på en gång begagnades; så
anser jag mig, på dessa förenade skäl, kunna i un-
derdånighet föreslå denna sednare hufvudgrund för
ordnandet af bevärivgens framtida vapenöfningar.
Eburu således exercisdagarnes antal icke borde in-
skränkas under ofvanberörde minimum, eller sex vec-
kor, torde likväl öfvergången dertill småningom böra
bereda; och då min orubbliga övertygelse är, att
exercistiden icke kan, utan äfventyr af ändamålet:
fullkomliga förfelande, bestämmas till miadre än 21
dagar, in- och utryckningsdsgarne inberäkovade, eller
lika med hvad redan vid 1840 års riksdag i nåder
uppgafs, får jag alltså, i stöd af uppgjorda kostnads-
beräkningar, underdånigst hemställa, det E. K. M.
måtte af Rikets Ständer begära, att det å riksstateos
A:de hufvudtitsl med 80,000 Rdr årligen uppförda
förslagsanslag till beväringsmanskapets vapenöfningar
må varda förhöjdt med . . . 88,000: —
eller tillsammanlagdt 168,000 Rdr.
I sammanhang härmed, och då jag är af den tan-
ke, att beväria2gsmanskapets öfningar hädanefter till
en del böra ske samtidigt med den gamla stammens,
anser jag. mig böra fästa E. K. M:s höga uppmärk-
samhet på följande ytterligare behof, nemligen:
att för kompletterande af beväringsmanskapets be-
klädnad, och på det åtminstone en klass af detta
manskap må kunna beklädas lika med gamla stam-
men, materialier till omkring 4000 munderingar måtte
årligen, emot ersättning framdeles, få uttagas utur
det för beväringsmanskapets behof bildad? reservför-
råd, hvarigenom äfven en högst nödig omsättning af
detta förråd skulle vinnas;
att, då i berörda förråd icke fianas hufvudbonader,
men sådana böra årligen för omkring 4000 man anskaffas,
för detta behof erfordras: en årlig kontant summa af 24
å 32,000 Rdr Bko, hvartill nödiga medel saknas å
krigskollegii utredningsstat och således här utföres i
rund summa med . . . ss . 30,000: —
att som beväringsmanskapet skall förses med klädes-
byxor, men dessa plagg då komma att af olika indi-
vider eter hvarandra nyttjas, utan att kunna emellan
hvarje ombyte tvättas, angeläget är, att till bevarande
af manskapets helsa, lårfoder anskaffades; samt: att,
då särskilda tält, äfvensom sjukvårdsmateriel för be-
väringsmanskapet saknas, men i följd af detta man-
skaps exercerande gemensamt med gamla stammen,
anskaffning måste ske af omkring 800 nya tält, samt
930 sjuksingar m. m., härtill fordras ett kontant an-
slag för en gång af minst 100,000 Rår. (Forts. följer.)
——— f6
Föjandeaf hr brukspatron Petrö upplästa anförande
i Borgareståndet: plenum d. 40 Aug. 1844, torde
förtjana att meldelas såsom ett ytterligare bevis
huru litet vissa ledande män vilja finna sig i
att låta sina åtgärder och beslut underkastas all-
männa omdömet. Det är skada att hr Petrå icke
tilika uttryckligen nämnt den i anförandet om-
talade talmannens namn; månne man emedlertid
gissar orätt, om man anser det vara hr erkebi-
skopen? Anförandet lyder sålundi:
Enligt 47 . R. O. äro talmännen pligtige, att,
med biträde af ståndens sekreterare och i närvaro af
tvänne från hvarje stånd utsedde ledamöter, dagen
före hvarje plenum, å Ridderhuset sammanträda, för
alt sins emellan om följande dagens föredragnivgs-
ämnen överenskomma, och enligt 48 S. R. O. skoa
Utskottens betänkanden och förslag ovilkorligen anses
såsom föredragniogsämnen i Ståndens plena. M:d
föran!edande häraf gjorde jeg i sista talmans-konfe-
rencen framställniog d:rom, att talmännen, till und-
vikande af de söndringar, dem och Stånden emellan,
som, under sista riksmötet, i anseenue till föredrag-
vingsordnisgens väsendtliga skiljaktighet ofta förorsa-
kades, ru borde öfverenskomma, att, i händelse nå-
gon bland d:m under riksdagens lopp kunde blifva
föranlåten att å Utskottens afgifvande memorialer
afskära föredragsingen eller, som är detsamma, vägra
proposition, sådant icke i något fall skulle få ega
rum, förr än frågan om anledningen till en sådan vä-
eran blifvit i telmans-konferencen underkastad en fri
och öppen diskussion. Denna framställniogs befogen-
het inses lätt, då man tager ofvan åberopade grund-
lags-stadganden i behörigt öfvervägande. Den ligger
i naturen af talmans-konferencens uppdrag. Den är
grundad på talmännens ed och på deras förbindelse,
att upprätthålla ordningen vid Riksdagen, samt i
Riksdagsörsamlingarne befordra enighet och samdrägt.
Den är lika ovedersäglig, som den tanken att publi-
citeten är det konstitutionella statslifvets säkrasta stöd.
Då 1 kväl en band talmännen bestämdt förklarat, att
han icka underkastar sig en dylik öfverenskommelse,
och då densamma, till skada för Riksdagsärendernas
liktidiga och jemna behandling, följaktligen uteblifvit,
itan att åtminstone för närvarande utsgt är, att
kunna i berörde, för talmans-konferencens sanna be-
stämmelse, hioderliga förklarande, tillvägabringa än-
driog, finner jag mig föranlåten, att min protest här-
smot, i Borgareståndets protokoll, nedlägga, under
yttrad förhoppning, att reservationer af denna beska!-
enhet skola nu, likasom vid förra Riksdagen, dels
väcka dem, som vederbör, till aktgifvande på det go-
NERE KOTTEN TN DS