dubbla marchekostnader, samt inoch utryckvingsdagar, samt derjemte måtända anses medföra större ekonomiska olägenheter, än om manskapets öfoingar fulländades på första året, bvarigerom ock den fördel vunnves, att någon nedsättning i exercisdagarnes antal kunde ega rum, i anseende dertill, att hela öfningstiden utan afbrott på en gång begagnades; så anser jag mig, på dessa förenade skäl, kunna i underdånighet föreslå denna sednare hufvudgrund för ordnandet af bevärivgens framtida vapenöfningar. Eburu således exercisdagarnes antal icke borde inskränkas under ofvanberörde minimum, eller sex veckor, torde likväl öfvergången dertill småningom böra bereda; och då min orubbliga övertygelse är, att exercistiden icke kan, utan äfventyr af ändamålet: fullkomliga förfelande, bestämmas till miadre än 21 dagar, inoch utryckningsdsgarne inberäkovade, eller lika med hvad redan vid 1840 års riksdag i nåder uppgafs, får jag alltså, i stöd af uppgjorda kostnadsberäkningar, underdånigst hemställa, det E. K. M. måtte af Rikets Ständer begära, att det å riksstateos A:de hufvudtitsl med 80,000 Rdr årligen uppförda förslagsanslag till beväringsmanskapets vapenöfningar må varda förhöjdt med . . . 88,000: — eller tillsammanlagdt 168,000 Rdr. I sammanhang härmed, och då jag är af den tanke, att beväria2gsmanskapets öfningar hädanefter till en del böra ske samtidigt med den gamla stammens, anser jag. mig böra fästa E. K. M:s höga uppmärksamhet på följande ytterligare behof, nemligen: att för kompletterande af beväringsmanskapets beklädnad, och på det åtminstone en klass af detta manskap må kunna beklädas lika med gamla stammen, materialier till omkring 4000 munderingar måtte årligen, emot ersättning framdeles, få uttagas utur det för beväringsmanskapets behof bildad? reservförråd, hvarigenom äfven en högst nödig omsättning af detta förråd skulle vinnas; att, då i berörda förråd icke fianas hufvudbonader, men sådana böra årligen för omkring 4000 man anskaffas, för detta behof erfordras: en årlig kontant summa af 24 å 32,000 Rdr Bko, hvartill nödiga medel saknas å krigskollegii utredningsstat och således här utföres i rund summa med . . . ss . 30,000: — att som beväringsmanskapet skall förses med klädesbyxor, men dessa plagg då komma att af olika individer eter hvarandra nyttjas, utan att kunna emellan hvarje ombyte tvättas, angeläget är, att till bevarande af manskapets helsa, lårfoder anskaffades; samt: att, då särskilda tält, äfvensom sjukvårdsmateriel för beväringsmanskapet saknas, men i följd af detta manskaps exercerande gemensamt med gamla stammen, anskaffning måste ske af omkring 800 nya tält, samt 930 sjuksingar m. m., härtill fordras ett kontant anslag för en gång af minst 100,000 Rår. (Forts. följer.) ——— f6 Föjandeaf hr brukspatron Petrö upplästa anförande i Borgareståndet: plenum d. 40 Aug. 1844, torde förtjana att meldelas såsom ett ytterligare bevis huru litet vissa ledande män vilja finna sig i att låta sina åtgärder och beslut underkastas allmänna omdömet. Det är skada att hr Petrå icke tilika uttryckligen nämnt den i anförandet omtalade talmannens namn; månne man emedlertid gissar orätt, om man anser det vara hr erkebiskopen? Anförandet lyder sålundi: Enligt 47 . R. O. äro talmännen pligtige, att, med biträde af ståndens sekreterare och i närvaro af tvänne från hvarje stånd utsedde ledamöter, dagen före hvarje plenum, å Ridderhuset sammanträda, för alt sins emellan om följande dagens föredragnivgsämnen överenskomma, och enligt 48 S. R. O. skoa Utskottens betänkanden och förslag ovilkorligen anses såsom föredragniogsämnen i Ståndens plena. M:d föran!edande häraf gjorde jeg i sista talmans-konferencen framställniog d:rom, att talmännen, till undvikande af de söndringar, dem och Stånden emellan, som, under sista riksmötet, i anseenue till föredragvingsordnisgens väsendtliga skiljaktighet ofta förorsakades, ru borde öfverenskomma, att, i händelse någon bland d:m under riksdagens lopp kunde blifva föranlåten att å Utskottens afgifvande memorialer afskära föredragsingen eller, som är detsamma, vägra proposition, sådant icke i något fall skulle få ega rum, förr än frågan om anledningen till en sådan väeran blifvit i telmans-konferencen underkastad en fri och öppen diskussion. Denna framställniogs befogenhet inses lätt, då man tager ofvan åberopade grundlags-stadganden i behörigt öfvervägande. Den ligger i naturen af talmans-konferencens uppdrag. Den är grundad på talmännens ed och på deras förbindelse, att upprätthålla ordningen vid Riksdagen, samt i Riksdagsörsamlingarne befordra enighet och samdrägt. Den är lika ovedersäglig, som den tanken att publiciteten är det konstitutionella statslifvets säkrasta stöd. Då 1 kväl en band talmännen bestämdt förklarat, att han icka underkastar sig en dylik öfverenskommelse, och då densamma, till skada för Riksdagsärendernas liktidiga och jemna behandling, följaktligen uteblifvit, itan att åtminstone för närvarande utsgt är, att kunna i berörde, för talmans-konferencens sanna bestämmelse, hioderliga förklarande, tillvägabringa ändriog, finner jag mig föranlåten, att min protest härsmot, i Borgareståndets protokoll, nedlägga, under yttrad förhoppning, att reservationer af denna beska!enhet skola nu, likasom vid förra Riksdagen, dels väcka dem, som vederbör, till aktgifvande på det goNERE KOTTEN TN DS