———————— AA ec co cc rr rr
NOVELL ÅF LUDMILLA ROSE.
IT.
I borgmästarens i Iaarlem yttre rum till kon-
toret var ytterst oordentligt; golfvet var höljdt
med papper, en ström af klick flöt deröfver, likt
Svarta bafvet, och sanddesan af porslin låg der-
uti sönderslagen. Med sammanknäppta händer
stod berr Brok, husets factotum, såg ner på detta
jemmerliga chaos, och fann häruti en af sina
strängaste befalningar öfverträdd. Ordning och
snygghet var den lag, som blifvit alia hans un-
derlydande föreskrifven, och det oväsende, som
här tilldragit sig, utgjorde således en högst str: ff-
värd förbrytels. Han sökte erinra sig, hvilkeb
af betjeningen i dag haft sia plats i yttre rum-
met, och fann, att det var Jahp, som nyligen
blifvit i tjenst antagen. Försedd med ett stort
vattenämbar och en svamp, inträdde nu denne
och, såsom ett readt lejon, rusade Brok emot
honom. : . :
— Pojke! ropade han, hvem har i dag haft sin
plats hir i rummet?
Båfvande och dragande djupt efter andan, satte
Jahn ner ämbaret ochisvarade, med darrande röst:
— Jag, gode-berre,
Med allt högre stigande vrede visade Bok på
golfvet. Å
— Och hvem har gjort detta, hvem har till-
ställt denna förstöring?
Halfhögt gråtande, sade Jahn:
— Ack, jag, ty värrl os
— Nå, så Gud förlåte mig, förlorar jag icke
allt mitt kristliga tålamod; jag ör ingen elak men-
niska, det vet himen; men ordning och snygghet
är mannens prydnad. Den, som har nedflickade
kläder, har icke heller rent samvete, derföre gå
och sök diz en annan tjenst; på vårt kontor är
icke mer någon plats för dig...
— O, min Gud! hvad har jag då gjort, snyf-
tade ynglingen, att du så bårdt straffir mig? har
jag, Olycklige, då så svårt förbrutit mig? Skall
jag nu för!ora allt — allt! -
Dessa ord, uttalade i ton af biltraste smärta,
ådrogo sig den förgrymmades uppmärksamhet;