———————— AA ec co cc rr rr NOVELL ÅF LUDMILLA ROSE. IT. I borgmästarens i Iaarlem yttre rum till kontoret var ytterst oordentligt; golfvet var höljdt med papper, en ström af klick flöt deröfver, likt Svarta bafvet, och sanddesan af porslin låg deruti sönderslagen. Med sammanknäppta händer stod berr Brok, husets factotum, såg ner på detta jemmerliga chaos, och fann häruti en af sina strängaste befalningar öfverträdd. Ordning och snygghet var den lag, som blifvit alia hans underlydande föreskrifven, och det oväsende, som här tilldragit sig, utgjorde således en högst str: ffvärd förbrytels. Han sökte erinra sig, hvilkeb af betjeningen i dag haft sia plats i yttre rummet, och fann, att det var Jahp, som nyligen blifvit i tjenst antagen. Försedd med ett stort vattenämbar och en svamp, inträdde nu denne och, såsom ett readt lejon, rusade Brok emot honom. : . : — Pojke! ropade han, hvem har i dag haft sin plats hir i rummet? Båfvande och dragande djupt efter andan, satte Jahn ner ämbaret ochisvarade, med darrande röst: — Jag, gode-berre, Med allt högre stigande vrede visade Bok på golfvet. Å — Och hvem har gjort detta, hvem har tillställt denna förstöring? Halfhögt gråtande, sade Jahn: — Ack, jag, ty värrl os — Nå, så Gud förlåte mig, förlorar jag icke allt mitt kristliga tålamod; jag ör ingen elak menniska, det vet himen; men ordning och snygghet är mannens prydnad. Den, som har nedflickade kläder, har icke heller rent samvete, derföre gå och sök diz en annan tjenst; på vårt kontor är icke mer någon plats för dig... — O, min Gud! hvad har jag då gjort, snyftade ynglingen, att du så bårdt straffir mig? har jag, Olycklige, då så svårt förbrutit mig? Skall jag nu för!ora allt — allt! Dessa ord, uttalade i ton af biltraste smärta, ådrogo sig den förgrymmades uppmärksamhet;