Ull inl, som all organisk varelse besitter. Nåvål;
JMen samma skäl, samma rättighet, som vårt sam-
hälle bade på tolf-, tretton- och fjortonbundrata-
Het att organiskt utbilda sig till de stånd, hvarom
Åvi tala, samma skäl och samma rättighet eger det
Tockså t våra dagar att organiskt utväxa vidare.
ÅDetta kan ingen historisk neka, som ej vill neka
sjelfva sin historiska princip, d. v. s. upphöra att
TI vara hvad han är. Men hvad innebär då det
nyss anförda? Jo, tvenne saker: 4:0 att samhäl-
let har rätt och pligt att utveckla sig (eller or-
gariskt utväxan) till politisk representatiensrätt
för ännu flere stånd, än dem, som hittills hun-
Rit framkomma inom dess väsende; ja, slutligen
till en sådan rätt för alla möjliga arter af folk,
yrken, acbetsslag o. s. v., hvilka inom sambället
under tidernas lopp blifva till; 2:o att samhället
I har rätt och pligt, att förskaffa hvarje af dessa
i folk-arter sin olika vidd inom representationen,
allt efter sora en sådan art betyder mera eller mindre
inom folkot sjelf, (just på det att representatio-
nen måtte blifva en sammandragen bild af folket
sjelf, såsom förf. bär vill). Men att för en otalig
mängd skilda yrken och folkarter på förhand ut-
räkna huru stor andel hvardera rättmätigt bör,
hafva inom folkombudens samling, är dels en o-
görlighet, dels, om det skulle ske en gång för alla,
vara en orättvisa, enär denna proportion vid hvarje;
riksmöte bör få variera efter de skiftningar, som:
under tiden i sambället hafva uppkommit, yrke-
nas betydenhet emellan. Det finnes då intet an-
nat sätt, att tillfredsställa den. fordran, :hvartill
samhällets organiska utveckling oafvisligen tende-
derar, än systemet af allmänna val, enär genom
dem både alla yrken och folk-arter få göra sig
gällande, och tillika göra det för hvarje serskild
gång jemt så mycket, som hvarje af dem då in-
om samhället eger betydenhet och vigt till. För
en riksdagsman, således, som ej med flit will till
sluta ögonen, är det dagsklart, att allmänna WVal-
principen utgör en ren historisk fortsättning af
hvad hittills varit i samhället; och hur mycket
oförnuft, huru mycken ilska som helst de för-
stockade ledarne inom adel och prester än nu
må utveckla, så är det en ren omöjlighet, att!
slutligen komma till något annat än detta system.
Hvad de genom sina manövrer att köra egna och
andre enfaldiges hufvuden i väggen kunna vinna,
är intet annat, än att göra sina stånd så djupt
förhatlige inom hela nationen, att det kanske en
gång blir svårt nog, att åt dem rädda så mycken
politisk makt, som de verkligen böra hafva; och
hvilket det troligen då blir deras fienders roll att
söka för rättvisans skull förskaffa dem, sedan de-)
ras nuvarande egna koryfeer ändtligen blifvit tilll
karakteren fullt genomskådade och af sjelfva sinal
seider förkastade.
Hvad man med någon skymt af skäl kan anmärka,
ej emot de allmänna valen i sig sjelfva, men emot
det system af sådane, som i det nu hvilande. re-
presentationsförslagets Val-lag finnes uttryckt, är, i
att äfven detta system genom sin Val-census stad- i
nat vid en viss gräns, och följaktligen icke fullt, !;
eller, som man säger, rent gjort sin egen prin-lt
cip gällande; enär många personer ännu finnas:
uteslutne från valrätten. Detta har också vårls
förf. här anmärkt, då han antyder, till exempel s
sidan 407, att äfven qvinnor borde hafva repre-!
tentations-rätt. Men hvad man i hela denna
omständighet icke besinnat, är just det vilkor
ör all organisk utveckling, som består uti, att gå
teg för steg. Vi befinna oss nu i nittonde seklet.
ss tillkommer följaktligen att i detta sekel taga! C
it det steg, som utgör den saknödvändiga fort-d
ättningen, den nya länken för vår tid, i denlp
örutvarande sociala bildningskedjan. Men ickelli
r det tillbörligt, rätt eller ens möjligt för mnit-
onde århundradet att ensamt för sig taga ut helaX
teget för all kommande tid, eller åtminstone för
nånga sekler på en gång. Att träda in på de
å kallade allmänna valens område, utgör inom
je politiska rättigheternas krets den utvecklings-
rad, hvartill vårt århundrade är kalladt och
ligtigt att gå, enär denna ligger i rak följd efter
et förutvarande i staten; men att med detsam-
na sträcka allmänna valrätten till sin yttersta
räns, göra den i sambället absolut gällande, upp-
äfva all census, gifva qvinnan representationsrätt
. 8. Vv. måste tillböra tiden efter oss. Så mycket
f allmänna val, som nu blifvit föreslaget, inne-
ttar blott en billig, förnuftig och möjlig utvidg-iti
ing af hvad de s. k. fyra stånden redan utgöra ;af
klart är, att också hvarje af dessa stånd, påjsio
on tid, då det uppkom, innebar en tendens i sitt en
ag åt de allmänna valens båll. Vi fortsätta mu Stå
lenast i samma tendens. Nej! säger man: här 8ö!
yftas icke en fortsättning af samma riktning; ty De
an vill rent af upphäfva stånden såsom fyra ir
ilda korporationer. Nå godt! Hvad är detta?iid
ir för åtskilliga sekler tillbaka blott adel ochku
esterskap sammansatte Herredagen (såsom Riks-och
ötet då ganska naivt kallades), och ett tredjelinl:
ind, borgarståndet, tillades: månne icke då dejlvöc
28e förutvarande ståndens egenskap, att som två fn
rporationer rösta öfver landets väl, de factolqog
phäfdes? Utan tvifvel. Och när bönderne, tien
e såsom den allmänna odalgrunden, det de aflterr
er varit, utan såsom ett eget, slutet stånd, till-en
ammo; hvad hände då, om ej, att riksdagens)hän
nskap af tre stånd upphäfdes? Onekligen.ven
n ytterligare utvidgning, som nu åsyftas genom att
så kallade allmänna valen (hvarmed man icke L
wu förstår absolut allmänna, utan genom cen- strö:
till en viss grad inskränkta) fär endast ett upp-si.t
vande af riksdagens egenskap att hafva fyralprrik
nd, analogt med det unnhäfvande af mo Ach
AR -
b
alrXRy