YTTERLIGARE OM MORDFÖRSÖKET MOT KO
NUNGEN I PREUSSEN.
I en korrespondensartikel rörande mordförsöke
mot konungen af Preussen, för några dagar sedar
införd i detta blad, berättades, att missgerningsman
nen, f. d. borgmästaren Tschech, någon tid för
mordförsöket låtit porträttera sig af en daguerreoty
pist. Denne, hvars namn är Richard Scholz, ha
meddelat följande berättelse om mannens besök ho
honom: För ungefär fem veckor sedan kom en mar
till min atelier och underrättade sig om, hvilken tid
som vore den lämpligaste till daguerreotypering. Der
235 Juli kom ban tillbaka och uppehöll sig hos mig
från kl. !V, till 4 till kl. 6, emedan jag hade annar
sysselsättning. Under denna tid föll samtalet på tea
tern. Han frågade nemligen, om hans ansigte vore
sådant, att det kunde taga sig bra ut i ljusbild. Jag
bejakade det och yttrade derjemte, att han hade
tycke af den aflidne skådespelaren Rebenstein. Åh
ja,, svarade han, det har många sagt, och man har
tagit mig för bonom. Men han var just ingen stor
aktör, han hade bara en rätt vacker röst,, och bär-
efter härmade ban den aflidne Rebenstein. H. M.
konungens porträtt hänger i min atelier. Han stan-
nade framför detta och betraktade det länge. Plöts-
ligen deklamerade han i pathos, vänd mot porträttet,
början af Tells monolog: han komma skall igenom
denna hålväg, c., och några stycken af slutscenen.
Jag ansåg honom nu för en f. d. aktör, och det med
desto mer skäl, som han talade om Kalisch och U.-
zelman. Jag hör ännu Uazelman! Ja, verlden är
en stor orkester, och instrumenter ä o vi, Cc. —
men,, fortfor han, under gestiku!ation, att spela en
roll på tiljorna är ingen konst, men väl på den stora
verldsteatern! — Imedlertid skulle han porträtteras.
Då han förklarade sig vilja blifva aftagen stående,
med upplyft, utsträckt hand, likväl så, att ansigtsdra-
gens likhet och tydlighet icke ginge förlorade, frågade
jag honom, hvilken tanka han ville uttrycka, på det
jag måtte kunna derefter rätta hans ställning. Med
blicken mot himlen, högra harden upplyftad och krop-
pen något lutad åt höger, utropade han: kraft of-
vanifrån! Så tog jag en gång hans porträtt. Hao
var ej nöjd med ställningen, ty den vore en predi-
kants, och det ville han icke, utan armen skulle vara
mer utsträckt. Jag visade mig beredd att försöka
ännu en gång, för att åstadkomma ett alldeles felfritt
porträtt. Gör det,, utropade har, det skall ni hafva
mycken nytta af, ty hela Europa skall se er bild.n —
Jag hade svårt att dölja mitt skratt, och ansåg ho-
Dom pu för en förvriden poet, som ämnade gifva ut
ett arbete. — Han tog båda porträtten och aflägsna-
de sig, med en bjartlig handtryckning.n