YTTERLIGARE OM MORDFÖRSÖKET MOT KO NUNGEN I PREUSSEN. I en korrespondensartikel rörande mordförsöke mot konungen af Preussen, för några dagar sedar införd i detta blad, berättades, att missgerningsman nen, f. d. borgmästaren Tschech, någon tid för mordförsöket låtit porträttera sig af en daguerreoty pist. Denne, hvars namn är Richard Scholz, ha meddelat följande berättelse om mannens besök ho honom: För ungefär fem veckor sedan kom en mar till min atelier och underrättade sig om, hvilken tid som vore den lämpligaste till daguerreotypering. Der 235 Juli kom ban tillbaka och uppehöll sig hos mig från kl. !V, till 4 till kl. 6, emedan jag hade annar sysselsättning. Under denna tid föll samtalet på tea tern. Han frågade nemligen, om hans ansigte vore sådant, att det kunde taga sig bra ut i ljusbild. Jag bejakade det och yttrade derjemte, att han hade tycke af den aflidne skådespelaren Rebenstein. Åh ja,, svarade han, det har många sagt, och man har tagit mig för bonom. Men han var just ingen stor aktör, han hade bara en rätt vacker röst,, och bärefter härmade ban den aflidne Rebenstein. H. M. konungens porträtt hänger i min atelier. Han stannade framför detta och betraktade det länge. Plötsligen deklamerade han i pathos, vänd mot porträttet, början af Tells monolog: han komma skall igenom denna hålväg, c., och några stycken af slutscenen. Jag ansåg honom nu för en f. d. aktör, och det med desto mer skäl, som han talade om Kalisch och U.zelman. Jag hör ännu Uazelman! Ja, verlden är en stor orkester, och instrumenter ä o vi, Cc. — men,, fortfor han, under gestiku!ation, att spela en roll på tiljorna är ingen konst, men väl på den stora verldsteatern! — Imedlertid skulle han porträtteras. Då han förklarade sig vilja blifva aftagen stående, med upplyft, utsträckt hand, likväl så, att ansigtsdragens likhet och tydlighet icke ginge förlorade, frågade jag honom, hvilken tanka han ville uttrycka, på det jag måtte kunna derefter rätta hans ställning. Med blicken mot himlen, högra harden upplyftad och kroppen något lutad åt höger, utropade han: kraft ofvanifrån! Så tog jag en gång hans porträtt. Hao var ej nöjd med ställningen, ty den vore en predikants, och det ville han icke, utan armen skulle vara mer utsträckt. Jag visade mig beredd att försöka ännu en gång, för att åstadkomma ett alldeles felfritt porträtt. Gör det,, utropade har, det skall ni hafva mycken nytta af, ty hela Europa skall se er bild.n — Jag hade svårt att dölja mitt skratt, och ansåg hoDom pu för en förvriden poet, som ämnade gifva ut ett arbete. — Han tog båda porträtten och aflägsnade sig, med en bjartlig handtryckning.n