mr
den att fråga efter, stödja, uppmuntra, rekommen-
dera och på allt sätt bjelpa Härigenom knötes
ett vänskapsband imellan de som ega något, och
de söm äro behöfvande, och hvilket vackra, rent
Eristeliga deltagande för fattigdomen skulle göra
hel: verldens Tju:.n
Nog; nog, herr ryttmästare. Jag dränker nu
denna er filantropiska pro:og uti ett glas äkta
burgunder, och kan ej behandla bonom värdigare,
yttrade racemenniskan. .
Det skola vi alla göra,, ropade en hvar af
gästerna under Kfliga skrattsalvor; som skulle in-
tyga: de bösasn sympathier för de lågan.
Upgefär på detta vis fortsattes det omvexl!ande
samtalet, tills att alla de sardanapaliska kräslighe-
terna voro bebörigen förintade, då värden sköt sin
stol ifrån bordet och, ålföljd af sina lyckliga vän-
ner, afligmade sig uti en af de lummiga borquger
af alm och bok, som omgåfvo bans praktfulla slott.
Stroxt vid gränsen af delta stora och prunkande
herrestte låg ett enstaka torp, undangömdt af nå-
gra löffattiga alar, mellan hvilka en mörk åletade
sig fram och klagande skar sin djupa fåra i den
gulgråa lerjorder.
O yckan hade här gömt sig undan för den stolta
verldens mönstrande och begabbande blickar, för
att Jida obemärkt. Men äfven detta var att syfta
för högt, eiler att, i verlåslig stil taladt, hafva för
Öfverdrifaa anspråk.
Sällan väcker något förhållande mindre intresse
än — fatigdomen. Men hur ofta rycker ej den
högmodiga, guldbesmidda makten bort sjelfva den
tra:2, med hvilken den utblottade vågar drspera sig.
Men öfver de fattigas rike hvälfver sig himlen
renast, kastar boppet sitt klaraste purpursken.