emot Film i så måtto framställda jäf som att har skulle våldsarot sig förbållit, utan vittnet Levin tvärt om berörde uppgift motsagt; åberopande Rydberg som ansåg angifvelsen emot Film vara tillkommer för att utestänga honom från vittnesmål, 17 kap. 4? S. R. B. till stöd för sitt berörde påstående. w Kongl. slottsrätten fann skäligt uppskbjata vidare handläggningen af detta mål till nästkommande Ons: dag den 17 innevarande mänad. kl. 142, då parterne jemte vaktmästarne Levin och Film vid laga äfvenptyr borde återkomma och då K. S. R. ville meddela utslag öfver parternes nu framställda påstäenden. Emot detta beslut var hr underståthållaren Kuylenstjerns i så måtto skiljaktig, att han förklarade sig beredd att nu genast sig över berörde påståenden yttra, som afsades. 4844 den 47 Ju. Närvarande: ordföranden, t.f. underståthållaren hr hofrättsrådet Ungberg: ledamöterne kaptenen och riddaren friherre J. T. S!jercstedt, majoren och riddaren Callander, kaptenlöjtsantan Hedborg, rådmansen Zander. Sh —sms Sn Då efter någon stunds förlopp anmäldes att Levin var tillstädes, blefvo samtlige ofvannämnde personer åter förekallade, dervid det i målet vid sista förhöret hållna protokoll upplästes till justering och godkändes, endast med den rättelse af stadssoldaten Carlsson, att icke han, utan Sahlin, varit den, som med tecken från pipan tillkallat patrullkarlarne Fröberg och Malmstedt, i hvilken rättelse Sahlin instämde. Tillfrågad om beskaffenheten af det våld emot vaktmästaren Carlsson, uti hvilket de sednast tillkomne patrullkarlarne Fröberg ocb Malmstedt, enligt Levins till protokollet för den 3 dennes afgifna, för Levin nu upplästa, vittnesmål, skola deltagit, uppgaf Levin, att detta vå!d endast bestått deruti, att Fröberg och Malmstedt vid deras ankomst till stället genast pjort gemensam sak med stadsso!daterne Carlsson och Sahlin, samt varit dem bebhjelplige att bortföra vaktmästaren Carlsson, dervid så tiligått, som Levin vid sista förhöret omvittnat, eller att Carlsson af någon utaf de båda patrullkarlar, som vid afforslandet gått efter, fått uppbära flere slag i ryggen, hvilket Levin desto tydligare varseblifvit, som han endast stått på 410 å 15 stegs afstånd, då slagen utdelades; förklarande således Levin, att hans vittnesmål i första rättegångsdagens protokoll i så måtto blifvit orätt uppfattadt, som deruti förmäles, att Levin, hvilken vid Carlssons bortförande stadnat qvar, derefter icke skulle varseblifvit hvad som sedermera sig tilldragit, hvilken oriktighet vid protokollets uppläsning undgått Levins uppmärksamhet; tiläggande Levin, uppå frågor, att han icke kunde med visshet bestämma, om begge de patrullkarlar, som vid vaktmästaren Carlssons bortförande följt efter, å Carlsson utdelat slag, eller hvilkendera af dem sig sålunda förbrutit, att vaktmästaren Carlsson vid tillfället icke varit rusig, och att Levin ej heller förmärkt att stadssoldaten Carlsson dervid varit sf sterka drycker öfverlastad. Då stadssoldaten Car!sson och vaktmästaren Carlsson härefter förnyade deras förut framställde anhållan att få såsom vittnen afhörda stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt å hufvudkärande samt vaktmästaren Mårten Film å genkärande sidan, och nämnde begäran på förut saförse skäl ömsesidigt bestriddes, fingo vederbörande, efter det kompani-ombudet intygat det Fröberg och Malmstedt ägde god frejd, afträda under Kongl. slottsrättens öfverläggning till beslut i frågan; och som skiljaktiga meningar hos Kongl. slottsrättens ledamöter yppades, skreds till omröstning, dervid Rådmannen Zander förmälde, det han, med hemtadt stöd af 47 Kap. 8 Y Rättegångs-balken, sådan den lyder i Kongl. kungörelsen den 7 Januari 4830, fann skäligt tillåta ej mindre stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt, än äfven vaktmästarea Film, att i målet edeligen höras; och ville rådmannen vid sakens slut tillse hvad verkan den enes eller andres viltnesutsager må kunna äga. Kaptenlöjtnanten Hedborg åter utlät sig, att enär stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt blifvit af vaktmästaren Carlsson anklagade för det de med stadssoldaterre Carlsson och Sahlin skola deltagit uti vaktmästaren Crrlssons våldförande, samt ett ojäfvigt vittne, vaktmästarea Levin, intygat, att vid vaktmästaren Carlssons gripende och bortförande, dervid så tillgått, att stadssoliaterne Carlsson och Sahlin, efter att hafva fatiat vaktmästsren Carlsson i kragen, ledt honom, samt Fröberg och Malmstedt vid aftågandet från det ställe der Carlsson greps, följt efter, vaktmästaren Carlsson under vägen uppåt Fredsgatan af någon utaf de stadssoldater som gått efter, fått uppbära flere slag) i ryggen med husgare; alltså, och eburu väl vittnet Levio icke kunnat bestämma, huruvida Fröberg och Malmstedt gått efter vaktmästaren Carlsson i det ögonblick, då berörde våldsamhet emot honom utölvades; likväl och emedan Fröberg och Ma!mstedt sjelfve medgifvit, att de ifrån det ställe, der Cirlsson greps, och till Drottninggatan, der Fröberg och Malmstedt vid vaktmästaren Carlsson skiljdes, oafbrutet följt efter, under det stadssoldaterna Carlsson och Sahlin tedt vaktmästaren Carlsson; ty acsåg kaptenlöj:nanten, Fröberg och Malmstedt vara med halft skäl besvärade att hafva emot vaktmästaren Carlsson, sedan han kommit under föngsligt förvar, utöfvat våld och fö!jaktligen jäfvige att i detta mål emot honom vittna; hvaremot, och då stadssoldaterne Carlsson och Sablin icke gittat i någon måtto styrka, deras emot vaktmästaren Film anmäldte jäf, att Film skulle emot Sahlin i så måtto sig våldfört, stt han af Sahlin ryckt dess påhafde kappa; samt vittnet Levin deremot intygat, att Film sig sålunda icke förgått; fördenskull fann kaptenlöjtnanten, med ogillande af den emot Film sålunda framställde jäfsanmärkning, hinder icke möta för Films afhörande såsorn vittne. Majoren Callander och kaptenen friherre Stjernstedt förenade sig med rådmannen Zander. Ordföranden herr t. f. underståthållaren Ungberg deremot, yttrade: att med afseende å de omständigneter, som til stöd för det emot stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt anförde jäf i detta mål förekommit, samt cevär genom ytterligare nu åberopad och illgänglig bevisniog åsyftades att nämnde jäf lagligen tyrka, herr t. f. uaderståthållaren med tillämpning af 17 Kap. 7 8 Rittegåogsbalten, jemförd med Kongl. xungörelsen d. 7 Januari 1830, ansåg sig icke kunna målets närvarande skick tillåta, att Fröberg och fn -— — -— RAL LK —-— pj (QQ mm AA mmm Pr —jr