emot Film i så måtto framställda jäf som att har
skulle våldsarot sig förbållit, utan vittnet Levin tvärt
om berörde uppgift motsagt; åberopande Rydberg
som ansåg angifvelsen emot Film vara tillkommer
för att utestänga honom från vittnesmål, 17 kap. 4?
S. R. B. till stöd för sitt berörde påstående.
w Kongl. slottsrätten fann skäligt uppskbjata vidare
handläggningen af detta mål till nästkommande Ons:
dag den 17 innevarande mänad. kl. 142, då parterne
jemte vaktmästarne Levin och Film vid laga äfvenptyr
borde återkomma och då K. S. R. ville meddela ut-
slag öfver parternes nu framställda påstäenden. Emot
detta beslut var hr underståthållaren Kuylenstjerns
i så måtto skiljaktig, att han förklarade sig beredd
att nu genast sig över berörde påståenden yttra,
som afsades.
4844 den 47 Ju. Närvarande: ordföranden, t.f.
underståthållaren hr hofrättsrådet Ungberg: ledamö-
terne kaptenen och riddaren friherre J. T. S!jerc-
stedt, majoren och riddaren Callander, kaptenlöjtsan-
tan Hedborg, rådmansen Zander.
Sh —- sms Sn
Då efter någon stunds förlopp anmäldes att Levin
var tillstädes, blefvo samtlige ofvannämnde personer
åter förekallade, dervid det i målet vid sista förhöret
hållna protokoll upplästes till justering och godkän-
des, endast med den rättelse af stadssoldaten Carlsson,
att icke han, utan Sahlin, varit den, som med tec-
ken från pipan tillkallat patrullkarlarne Fröberg och
Malmstedt, i hvilken rättelse Sahlin instämde.
Tillfrågad om beskaffenheten af det våld emot vakt-
mästaren Carlsson, uti hvilket de sednast tillkomne
patrullkarlarne Fröberg ocb Malmstedt, enligt Levins
till protokollet för den 3 dennes afgifna, för Levin nu
upplästa, vittnesmål, skola deltagit, uppgaf Levin, att
detta vå!d endast bestått deruti, att Fröberg och
Malmstedt vid deras ankomst till stället genast pjort
gemensam sak med stadsso!daterne Carlsson och Sah-
lin, samt varit dem bebhjelplige att bortföra vaktmä-
staren Carlsson, dervid så tiligått, som Levin vid si-
sta förhöret omvittnat, eller att Carlsson af någon
utaf de båda patrullkarlar, som vid afforslandet gått
efter, fått uppbära flere slag i ryggen, hvilket Levin
desto tydligare varseblifvit, som han endast stått på
410 å 15 stegs afstånd, då slagen utdelades; förkla-
rande således Levin, att hans vittnesmål i första rät-
tegångsdagens protokoll i så måtto blifvit orätt upp-
fattadt, som deruti förmäles, att Levin, hvilken vid
Carlssons bortförande stadnat qvar, derefter icke skulle
varseblifvit hvad som sedermera sig tilldragit, hvilken
oriktighet vid protokollets uppläsning undgått Levins
uppmärksamhet; tiläggande Levin, uppå frågor, att
han icke kunde med visshet bestämma, om begge de
patrullkarlar, som vid vaktmästaren Carlssons bortfö-
rande följt efter, å Carlsson utdelat slag, eller hvil-
kendera af dem sig sålunda förbrutit, att vaktmästa-
ren Carlsson vid tillfället icke varit rusig, och att
Levin ej heller förmärkt att stadssoldaten Carlsson
dervid varit sf sterka drycker öfverlastad.
Då stadssoldaten Car!sson och vaktmästaren Carls-
son härefter förnyade deras förut framställde anhållan
att få såsom vittnen afhörda stadssoldaterne Fröberg
och Malmstedt å hufvudkärande samt vaktmästaren
Mårten Film å genkärande sidan, och nämnde begä-
ran på förut saförse skäl ömsesidigt bestriddes, fingo
vederbörande, efter det kompani-ombudet intygat det
Fröberg och Malmstedt ägde god frejd, afträda under
Kongl. slottsrättens öfverläggning till beslut i frågan;
och som skiljaktiga meningar hos Kongl. slottsrättens
ledamöter yppades, skreds till omröstning, dervid
Rådmannen Zander förmälde, det han, med hem-
tadt stöd af 47 Kap. 8 Y Rättegångs-balken, sådan
den lyder i Kongl. kungörelsen den 7 Januari 4830,
fann skäligt tillåta ej mindre stadssoldaterne Fröberg
och Malmstedt, än äfven vaktmästarea Film, att i
målet edeligen höras; och ville rådmannen vid sakens
slut tillse hvad verkan den enes eller andres viltnes-
utsager må kunna äga.
Kaptenlöjtnanten Hedborg åter utlät sig, att enär
stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt blifvit af vakt-
mästaren Carlsson anklagade för det de med stads-
soldaterre Carlsson och Sahlin skola deltagit uti vakt-
mästaren Crrlssons våldförande, samt ett ojäfvigt vittne,
vaktmästarea Levin, intygat, att vid vaktmästaren
Carlssons gripende och bortförande, dervid så tillgått,
att stadssoliaterne Carlsson och Sahlin, efter att haf-
va fatiat vaktmästsren Carlsson i kragen, ledt honom,
samt Fröberg och Malmstedt vid aftågandet från det
ställe der Carlsson greps, följt efter, vaktmästaren
Carlsson under vägen uppåt Fredsgatan af någon utaf
de stadssoldater som gått efter, fått uppbära flere slag)
i ryggen med husgare; alltså, och eburu väl vittnet
Levio icke kunnat bestämma, huruvida Fröberg och
Malmstedt gått efter vaktmästaren Carlsson i det ö-
gonblick, då berörde våldsamhet emot honom utölva-
des; likväl och emedan Fröberg och Ma!mstedt sjelfve
medgifvit, att de ifrån det ställe, der Cirlsson greps,
och till Drottninggatan, der Fröberg och Malmstedt
vid vaktmästaren Carlsson skiljdes, oafbrutet följt ef-
ter, under det stadssoldaterna Carlsson och Sahlin tedt
vaktmästaren Carlsson; ty acsåg kaptenlöj:nanten, Frö-
berg och Malmstedt vara med halft skäl besvärade att
hafva emot vaktmästaren Carlsson, sedan han kom-
mit under föngsligt förvar, utöfvat våld och fö!jaktli-
gen jäfvige att i detta mål emot honom vittna; hvar-
emot, och då stadssoldaterne Carlsson och Sablin icke
gittat i någon måtto styrka, deras emot vaktmästaren
Film anmäldte jäf, att Film skulle emot Sahlin i så
måtto sig våldfört, stt han af Sahlin ryckt dess på-
hafde kappa; samt vittnet Levin deremot intygat, att
Film sig sålunda icke förgått; fördenskull fann kap-
tenlöjtnanten, med ogillande af den emot Film sålun-
da framställde jäfsanmärkning, hinder icke möta för
Films afhörande såsorn vittne.
Majoren Callander och kaptenen friherre Stjernstedt
förenade sig med rådmannen Zander.
Ordföranden herr t. f. underståthållaren Ungberg
deremot, yttrade: att med afseende å de omständig-
neter, som til stöd för det emot stadssoldaterne Frö-
berg och Malmstedt anförde jäf i detta mål förekom-
mit, samt cevär genom ytterligare nu åberopad och
illgänglig bevisniog åsyftades att nämnde jäf lagligen
tyrka, herr t. f. uaderståthållaren med tillämpning af
17 Kap. 7 8 Rittegåogsbalten, jemförd med Kongl.
xungörelsen d. 7 Januari 1830, ansåg sig icke kunna
målets närvarande skick tillåta, att Fröberg och
- fn -— — -— RAL LK
—-— pj (QQ mm AA mmm Pr —-
jr