2, FR AA AT rr rs Jos ha
jelse, än efter uppmaning af flere ibland ståndets he
Tar ledamöter föreslå, antingen att en underd. adre
härom genom Esp. utsk. uppsättes och till Kongl. Maj
i underd. aflsmnas, eller att ståndet gemensamt mt
de andra Riksstånden i berörde afseende deltager u
en stor deputation till Kong!. Mej:t. Jag har gjo
denna framställning desto heldre, som en deputatic
från Ridderskapet och Adeln med iabjudning till e
så beskaffad hemställan är att hitörvänta och beslut
ämnet, enligt min åsigt, dessförinnan bör af stånd
fattas.n
Hr Wern. Jag isstämmer visserligen med hr vic
talmannen i sjeliva saken; ty kröningen är efter mi
uppfattning, en religiös högtid i hvilken Konung oc
folk förena sig, men som den tillförene varit med stc
ra kostnader åtföljd, önskar jag för mia del att de
mening uttryckes, att så ringa utgifter som möjlig
dervid måtte ega rum. Vi böra aldrig glömma, a
vi representera ett fattigt folk, och jag tror att genor
en framställning i den syftning, jag nu haft äran an
tyda, vi skola gå Hans Moj:ts ädla af.igter till mötes,
Er Petrg. Då, på sätt hr talmannen tillkännsgi
vit, frågan om krösing i talmanskonferensen väckte:
gjorde jag den, som jag tror, icke otillständiga erir
Fan, att man, innen någon framställningsåtgärd deror
vidtages, först borde veta, huruvida H. M. sjelf ör
ekar att låta kröva sig och att det vore möjligt, a!
H. M. åtminstone ville hafva krösingen uppskjute
till en annan riksdag, isynnerhet då en sådan snar
wore att motse. Uppå denca erinran svarades, a
kröningen innebar ett tillgifvenhetsbovis, hvarjemte, så
som ett skenskäl för densamma, åberopades företalet til
successionsordniogen, fastän något stadgande derom
de öfriga grundlagarne icke förekommer. Numera, se
dan proposition om kröning i alla stånden blifvit väckt
Vore det öfverflödigt att göra vidare erinrizgar der
emot, ty den kommer sannolikt i allt fall att förssiggå
men jeg har likväl ansett mig icke böra underlåta at
yttra min enskilda övertygelse i ämnet. Kröninger
ken ej betraktas annorlur.da, än såsom en föråldrac
ceremoni, hvilken det tillhör vår tids allt mer oct
mer framskridande upplysning att afskaffa. Man haj
som skäl för bibehållandet deraf påstått, att den hade
sin fasta grund i cen fast folktro, men om sådant an:
toges, är folktron likväl icka annat än en art vidske
peise, som tidsandan bör bekämpa. Dylika ceremo-
nier, med flera andra, såsom de vid Riksdagens bör-
jan och slut, gifva en näring åt den klass ar medbor-
gare, som rör sig och har hela sin tillvaro i dylika
ceremonier, och ifrån hvilken klass frågor om refor-
mer i samhällsskicket i allmänhet röna det största mot-
stånd. Låvglifrån att vars, såsom man påstår, ett
tillgifvenhetsbevis för regenten, kan jag icke anse krö-
ningen föga bättre än ett lekdoa, såsom det heter uti
ett annat Riksstånds protokoller. Den är ett arf in-
galunda värdt att förvara — ena vext, som utan skada
kunde med rötterna ur fosterjorden uppryckas.,
Hr Gustafsson. Jag instämmer i hufvudsaken med
hr vice talmannen, men Önskar i likhet med hr Pe-
trå, att dylika ceremonier för framtiden måtte upp-
höra, emedan de ingalunda äro nödvändiga, för att öka
eller befästa tillgifvenhet mellan Konung och folk, för
det närvarande önskar j:g likväl icke, att någon rubb-
ning uti den hittills rådande sedvänjan må ega rum;
men i händelse motion om afskeaffande af kröningen
framdeles väckes, skall den af mig efter förmåga urn-
derstödjas. H: We.os af mig i örigt delade åsigt
om sparsamhets iakttagande vid den blifvande core-
monien, anser jag obehöflig att uttrycka, öfvertrgad
som jag är, att Korgl. Moj:t i alla fail derpå är be-
tänkt.
Hr Wedberg. För min del är Konungens person
lika hellg, lika ärad, lika aktad, äfven om vj till följe
af kröniogsceremonien hans huvud af presterlig hand
vidröres; men då fråga derom blifvit väckt, kan jag
ej annat än till motionen lemna bifall, och anser ti-
den för fattande af beslut uti ifrågavarande hänpseen-
de vore lämpligast innan deputationen fråa Ridd. och
Adeln, samt måhända j:mväl från Presteståndet hioner
ankommap.
Hr Schartau. Då i allmänhet i grundlagarne ta-
las om Sveriges lagkrönte Konung och i successionsord-
ningen serskildt förekommer, att Konung skall krönas,
instämmer jag uti den af hr vice talmannen väckta mo-
tion. Dessa nu af mig uppgifoa omständighete räro likväl
de enda skäl, som synas mig giltiga för bifall! till motio-
närens förslag och ingen annan anledning förefianes der-
till, att kröningen bör ega rum, ty en möjligtvis hos
massan af folket varande, från förflutna tider härledd
fördom, som kanske talar för denna högtidlighet, lärer
näppeligen förtjena efseende. Konurg Oscar I årlika
mäktig, lika ä!skad, äfven om han ej krönes, och sed-
nare tider hafva visat, att Fransmännens, Betgiernes
och Preussens Konurgar, ehuru okrönte, icke va it
mindre Konungar, för denna åsido lemnade ceremoni.
För framtiden önasker jag dock, att detta bruk måtte
afskaffas, och jag förenar mig också med de herrar,
som ansett att vid den förestående ceremonien spar-
samhet bör iakttagas.n
Med hr Schartau instämde hrr Norin, Geyer, Erics-
son m. fi.
Hr Lagergren: Lika med br Wern tror jag en
kröning vara icke blott en ceremoni, utan en religiös
handling, en med religionens helgd bekräftad hand-
fästning cmellan konueg och folk, hvilken jag för min
del aldrig skulle önska se afskaffad. Kröningsakten
är något eget, och öfverallt återkommande i represen-
tativa stater, men den brukas ej, så vidt jag vet, i de
rent monarkiska länder, der folkrepresentation ej är
änförd. I Preussen tror jag den aldrig har brukats;
i Frankrike åter lärer den dynastiska schismen, som
återverkat på det katolska presterskapets förhållande
till kronan, och i Be!gien nationens söndring emellan
2:ne trosbekännelser, vara orsaken att nuvarande ko-
nungar i dessa länder icke blifvit krönta. Hvad åter
angår den föreslagna framställningen om sparsamhet
i utgifter vid den blifvande kröningshögtiden, så af-
styrker jag för min del att något vidrörande deraf
må uti den underd. skrifvelsen inflyta. Jag tror en
sådan framställning icke skulle der vara passande,
och jag är dessutom förvissad, att vid kröningen nå-
gra öfverflödiga kostnader icke komma i fråga, utan
tvärtom all möjlig hushållning iakttages.
Hr Berg, Anders: Hufvudsakligen är jag förekom-
men af hr Schartau, men lika med hr Petrå vill jag
uttrycka den önskan, att motioa om upphäfvande af
de stadganden i grundlagen, som tala om kröning,
mätte väckas, ty fördomar böra skingras, ju mer upp-
Tyst nationen blifver, och toma ceremonier afskaffas.