Article Image
2, FR AA AT rr rs Jos ha jelse, än efter uppmaning af flere ibland ståndets he Tar ledamöter föreslå, antingen att en underd. adre härom genom Esp. utsk. uppsättes och till Kongl. Maj i underd. aflsmnas, eller att ståndet gemensamt mt de andra Riksstånden i berörde afseende deltager u en stor deputation till Kong!. Mej:t. Jag har gjo denna framställning desto heldre, som en deputatic från Ridderskapet och Adeln med iabjudning till e så beskaffad hemställan är att hitörvänta och beslut ämnet, enligt min åsigt, dessförinnan bör af stånd fattas.n Hr Wern. Jag isstämmer visserligen med hr vic talmannen i sjeliva saken; ty kröningen är efter mi uppfattning, en religiös högtid i hvilken Konung oc folk förena sig, men som den tillförene varit med stc ra kostnader åtföljd, önskar jag för mia del att de mening uttryckes, att så ringa utgifter som möjlig dervid måtte ega rum. Vi böra aldrig glömma, a vi representera ett fattigt folk, och jag tror att genor en framställning i den syftning, jag nu haft äran an tyda, vi skola gå Hans Moj:ts ädla af.igter till mötes, Er Petrg. Då, på sätt hr talmannen tillkännsgi vit, frågan om krösing i talmanskonferensen väckte: gjorde jag den, som jag tror, icke otillständiga erir Fan, att man, innen någon framställningsåtgärd deror vidtages, först borde veta, huruvida H. M. sjelf ör ekar att låta kröva sig och att det vore möjligt, a! H. M. åtminstone ville hafva krösingen uppskjute till en annan riksdag, isynnerhet då en sådan snar wore att motse. Uppå denca erinran svarades, a kröningen innebar ett tillgifvenhetsbovis, hvarjemte, så som ett skenskäl för densamma, åberopades företalet til successionsordniogen, fastän något stadgande derom de öfriga grundlagarne icke förekommer. Numera, se dan proposition om kröning i alla stånden blifvit väckt Vore det öfverflödigt att göra vidare erinrizgar der emot, ty den kommer sannolikt i allt fall att förssiggå men jeg har likväl ansett mig icke böra underlåta at yttra min enskilda övertygelse i ämnet. Kröninger ken ej betraktas annorlur.da, än såsom en föråldrac ceremoni, hvilken det tillhör vår tids allt mer oct mer framskridande upplysning att afskaffa. Man haj som skäl för bibehållandet deraf påstått, att den hade sin fasta grund i cen fast folktro, men om sådant an: toges, är folktron likväl icka annat än en art vidske peise, som tidsandan bör bekämpa. Dylika ceremonier, med flera andra, såsom de vid Riksdagens början och slut, gifva en näring åt den klass ar medborgare, som rör sig och har hela sin tillvaro i dylika ceremonier, och ifrån hvilken klass frågor om reformer i samhällsskicket i allmänhet röna det största motstånd. Låvglifrån att vars, såsom man påstår, ett tillgifvenhetsbevis för regenten, kan jag icke anse kröningen föga bättre än ett lekdoa, såsom det heter uti ett annat Riksstånds protokoller. Den är ett arf ingalunda värdt att förvara — ena vext, som utan skada kunde med rötterna ur fosterjorden uppryckas., Hr Gustafsson. Jag instämmer i hufvudsaken med hr vice talmannen, men Önskar i likhet med hr Petrå, att dylika ceremonier för framtiden måtte upphöra, emedan de ingalunda äro nödvändiga, för att öka eller befästa tillgifvenhet mellan Konung och folk, för det närvarande önskar j:g likväl icke, att någon rubbning uti den hittills rådande sedvänjan må ega rum; men i händelse motion om afskeaffande af kröningen framdeles väckes, skall den af mig efter förmåga urnderstödjas. H: We.os af mig i örigt delade åsigt om sparsamhets iakttagande vid den blifvande coremonien, anser jag obehöflig att uttrycka, öfvertrgad som jag är, att Korgl. Moj:t i alla fail derpå är betänkt. Hr Wedberg. För min del är Konungens person lika hellg, lika ärad, lika aktad, äfven om vj till följe af kröniogsceremonien hans huvud af presterlig hand vidröres; men då fråga derom blifvit väckt, kan jag ej annat än till motionen lemna bifall, och anser tiden för fattande af beslut uti ifrågavarande hänpseende vore lämpligast innan deputationen fråa Ridd. och Adeln, samt måhända j:mväl från Presteståndet hioner ankommap. Hr Schartau. Då i allmänhet i grundlagarne talas om Sveriges lagkrönte Konung och i successionsordningen serskildt förekommer, att Konung skall krönas, instämmer jag uti den af hr vice talmannen väckta motion. Dessa nu af mig uppgifoa omständighete räro likväl de enda skäl, som synas mig giltiga för bifall! till motionärens förslag och ingen annan anledning förefianes dertill, att kröningen bör ega rum, ty en möjligtvis hos massan af folket varande, från förflutna tider härledd fördom, som kanske talar för denna högtidlighet, lärer näppeligen förtjena efseende. Konurg Oscar I årlika mäktig, lika ä!skad, äfven om han ej krönes, och sednare tider hafva visat, att Fransmännens, Betgiernes och Preussens Konurgar, ehuru okrönte, icke va it mindre Konungar, för denna åsido lemnade ceremoni. För framtiden önasker jag dock, att detta bruk måtte afskaffas, och jag förenar mig också med de herrar, som ansett att vid den förestående ceremonien sparsamhet bör iakttagas.n Med hr Schartau instämde hrr Norin, Geyer, Ericsson m. fi. Hr Lagergren: Lika med br Wern tror jag en kröning vara icke blott en ceremoni, utan en religiös handling, en med religionens helgd bekräftad handfästning cmellan konueg och folk, hvilken jag för min del aldrig skulle önska se afskaffad. Kröningsakten är något eget, och öfverallt återkommande i representativa stater, men den brukas ej, så vidt jag vet, i de rent monarkiska länder, der folkrepresentation ej är änförd. I Preussen tror jag den aldrig har brukats; i Frankrike åter lärer den dynastiska schismen, som återverkat på det katolska presterskapets förhållande till kronan, och i Be!gien nationens söndring emellan 2:ne trosbekännelser, vara orsaken att nuvarande konungar i dessa länder icke blifvit krönta. Hvad åter angår den föreslagna framställningen om sparsamhet i utgifter vid den blifvande kröningshögtiden, så afstyrker jag för min del att något vidrörande deraf må uti den underd. skrifvelsen inflyta. Jag tror en sådan framställning icke skulle der vara passande, och jag är dessutom förvissad, att vid kröningen några öfverflödiga kostnader icke komma i fråga, utan tvärtom all möjlig hushållning iakttages. Hr Berg, Anders: Hufvudsakligen är jag förekommen af hr Schartau, men lika med hr Petrå vill jag uttrycka den önskan, att motioa om upphäfvande af de stadganden i grundlagen, som tala om kröning, mätte väckas, ty fördomar böra skingras, ju mer uppTyst nationen blifver, och toma ceremonier afskaffas.

7 augusti 1844, sida 3

Thumbnail