ställning till folket. Deras tid tycks der,iåliksom ar-
mnorstädes varda kommande, och med användande af
en ryktbar talares ord, lärer deras öfvervälde snart
kunna uppstämma sin svanesång.
När Kooungen för första gången efter sitt tillträde
till regeringen, låtit. sammankalla rikets ombud på
rikssalen, inför dem aflagt eden och emottagit deras,
är han statens, således äfven kyrkans lagliga och rätt-
mätige öfverhufvud;- ty enligt konstitutionen erkänna
vi ej kyrkan, såsom en stat i staten. Han kunde då
i ständernas närvaro påsätta sig den kuogliga kronan,
men ins. tror likväl, att denna handling, som ianebär
en religiös syftning, bör ega rum i Herrans tempel.
dock med de modifizationer, som äro i ö:verensstäm-
melse med vår troslära, skiljd från katolicismen, så
att Konungen sjelf påsätter sig den kungliga kronan.
En sådan reform skulle utan tvifvel tillvinna sig hela
nationens bifall.