(Siut från gärdagsbl.)
I ordningen följer nu sjöörsvaret eller femte huf-
vudtiteln. Det visar sig ganska väl, att Rikets Stän-
ders tillgörande både vid 1834 och 1840 årens riks-
möten, medfört den negativa vinst, att det förut i an-
scende till sjöförsvaret rådande, högst oefterrättliga
systemet blifvit hejdadt och att det mindre sjövapnet
icke blifvit, så mycket som tillförene, ställt i bak-
grunden, men icke desto mindre har, till mehn för
det sednare, sjöförsvars-departementet haft en stora
flottans anhängare till chef. Derigerom är det lätt
förklaradt, att den för sjöförsvarets angelägenheter sist
bildade kommittten, blifvit tillsatt uti en för stora
flottan så gynnande rigtning. Detta vore dock er
för rärvararde temligen likgiltig sak, om äfven här
fick gälla den grurdsats som bjuder, att vid utgifter-
nas reglerande noga afväga statsbehofvers vigt. Det
erfordras i sannieg mindre strategisk bildning än be-
kantskap med svenska geogråafien, att känna det va-
pen, hvaraf först och främst göres behof, för att från
fiendtlig landstigning skydda rikets vidsträckta kuster.
Hade detta tillförene varit insedt och erkändt, så
skulle nödvändigt lilla flottans kompletterande hafva
gålt framför, icke blott stora flottan, utan ock hela
landtförsvaret. Det sednare kommer aldrig i fråga,
så länge det lyckas att utestänga fienden från kusterna.
Vid sista riksmöte hemställde jag om icke landttrup-
perne borde erhålla öfning äfven till sjös. Denna
hemstäl!an förnyar jag nu hos stats-utskottet. För en
sjöstat, sådan som Sverige, synes en amalgamering af
landt- och sjöförsvaret kunna i flera hänseenden bära
helsosamma frukter. Omdömet hiäröfver utaller sä-
kerligen mest grundadt, i händelse man sätter alla
klass- och kotteri-intressen å sido och endåsst betrak-
tar frågan utur syppunkten af försvarets ändamåls-
en!ighet.
Äfven på femte kufvudtiteln har Kongl. Maj:t, med
hänsigt till dockebyggnaden, begärt för Carlskrona ett
extraordinärt anslag, stort 100,000 Riksdaler. I an-
ledning häraf erinrar jag nu endast, att det vore ctt
meddelande af högt statistiskt värde, om stats-utskot-
tet för Rikets Ständer uppgaf, hvad Carlskrona kostat
svenska statsverket allt sedaa stat:hvälfniogen 4809.
För anskaffande af krigsångfortyg bar Kongl. Moj:t
Pproponerat ett nytt anslag af 30,000 Rdr. Häraf är
man berättigad att sluta, det en öfvergång till ett
annat försvarssystem, äfven i afseende på rikets fiot-
tor, är under beredning, men en sådan förutsättning
gör icke för stats-utskottet tillfyllest. Utskottet har af
nöden, att med säkerhet känna i hvad mån stora flot-
tan är ämnad att bibehållas och huru stor del dera
är i belägenhet alt kunna utrustas. Att utan frånträ-
dande, åtminstone till en viss högre grad, af det sy-
stem, som hitintills, till det allmännas oberäkneliga
skada, uppehå!lit linieflottan, icgå på alla do nyaj.
statsanslag, som sjöförsvarets rationella förändring ta-
ger i anspråk, skulle vara ett för statsverket rätt,
vådligt företag, och det är således af nöden, att Stats-,
utskottet låter de upplysningar, som härölfver stå att.
vinna, bestämma utskottets utlåtande i afseende på l.
nDyssnämnde äskade nya anslag. ;
Då fjerde och femte hufvudtitlarne tillsammans, l
eller försvarsverket i sin helhet, upptaga omkring hälf-,
1
ten af hela Svenska statsbudgeten, är det otvifvelak-
tigt, att Statsutskottet, så djupt ske kan, inskådar i
försvarsverkets alla lifsfrågor.
Sjette hufvudtiteln ådreger sig i synnerhet upp-
märksamhet för dep nya Wessmans-kanalen, till hvil-
ken å denna titel anslag fordras. Denna kanal upp-li
gifves väl vara en fortsättning af Strömsholms kanalen, (4
men den kan icke betraktas annorlunda, än som enl,
sidogren, utan nigon större ioflytelse, och utan någon ;
verkan till förmån för det egentliga Dalarne. Uaderi
lyckligare förhållanden för bergverksrörelsen, underii
brukskonjunkturer, som uppmurctrade till de ymniga lj
ehuru mindre väl artsde Gränges malmförrådens spri-,
dande till malmfattigare orter, så kunde möjligtvisi
besagde sidokanal erhålla en högre betydelse, men ilr
C
S
8
E
f
S
S
den ställning, hveri bergshandterinvgen sig för rärva-
rande befinner, då nedläggniog af en myckenhet jern-
verk synes blifva den oundvikliga följden af jernpri-
sens fortfarande fall och afsättningens risghet, i jem-
förelse med produktionen, så kan jag, för mia del,
icke inse, huruledes det skulie kunna vara stats-eko-
nomiskt rätt, att för ett i nuvarande omständigheter
blott och bart partielt intresse disponera statens me-
del i ett företag, hvars utförande utan skada kan lem-!
nas åt en, för näringarne, lyckligare framtid. Gerna
medgiver jag, att med hänsigt till de missvexter, som
vissa år, serdeles för Dalortenv, bära i sitt sköte, all-
männa arbeten alltid borde vara i beredskap, för att
dymedelst bibringa en ändamålserligars hjelp, än den, H
som förut utgått i form af allmosor och lån, moa bå- J
gon afsaknad, i fråga om allmänna arbeten för Da- ,
larne, kan icke förebäras, så länge Strömsholms ka-
nalarbete fortgår, i bredd med nya fängelsebyggnader P
i flere län. Skulle en utsträckning af Strömsholms
kanal komma att äga rum, så borde den väl afse enj,
förening med Gråda kana!, som otvifvelaktigt vore af 3
I
Å
högsta vigt för den fattigaste delen af Dalarne. Fråga
är imedlertid, om det i allmänhet må anses väl be-
tänkt alt, å statens vägvar, ingå i nya kanalöretag
uti orter, som lida af nära sju månaders vinter. tig
minstone borde man, före fattandet af beslut om nya
kanalanläggningar, alltid hafra i förväg förvissat sig, S
att trafiken vore af en så ovanlig vidsträckthet, att
dess behof icke med de vanliga kommunikationerne
kan afbjelpas. Kaasalintresset har förut vid riksdagen
visat sig icke mindre verksamt, än förbuds- och pri- f
vatbanksintressena. Alla tre besitta den ovinliga e- b
;snskapen att eiektrisera medborgerliga sinnen. De
vöra derföre, alla samtliga, följas med nogasta upp-
närksamhet, och, så mycket ske kan, hållas i den
jemnvigt, som rödgar dem, att hvar för sig, gifva
öreträdet åt fåderneslandets allmänna sak.
Det nya arslag Kongl. Maj:t för Landtstaten före- ni
lagit, är ganska rioga och föranleder blott den er-lu
nran, att en förbättring i allmänhet af Häiradsskrif-l,,
rarnes och den lägre Kronobetjeningen3 löner visar re
ig vera ett vigtigt åliggande, om hvars nödvändighet då
rfarenheten, under de seduare åren, lemnat rätt be-jar
änkliga påminnelser. Här i landet har det hitintills så
arit en grundregel, att väl tid från tid bevilja löc-i;e
illökningar ät embets- och tjenstemän i debhögre gra- ut
lerne, men att deremot i det längsta lita de lägre ve
jenstemännen lefva på förknappning. oc
Idtsn alt: bilda ett nytt embetsverk för väg- och fo
attenbyggsader var onckligen vacker, men antagan-lut
et deraf vid förra riksdagen torde dock kunna an
isom ett förhastande. Min andel deruti erki
3g villigt. Så länge militör-väsendet mediager lan-
on lar
nar