I en korrespondensartikel, meddelad i Augzst
Allg. Zeit., förekommer följande yttrande angå
ende, dels utsigten för det nya representations
förslaget, dels det bekanta Nilsonska religions
målet:
Af det, som hittills visat sig, ser man a!
pluraliteten hos Adeln och Presterna är emoi
hos Borgare och Bönder för reformen, d. v.:
för de fria va!en, så att hela förslaget torde falls
derest det icke skulle lyckas konungen, att ge
nom dess modifikation i de häftigast bestridd
delarne, nemligen genom en från Regeringen ut
gående proposition, besvärja stormen och afled
ovädret. Den, som kommer värst i klämma, ä
presterskapet. Detta harredan vid förra riksdage:
drifvit sakerna till det yttersta, och visat sig såson
motståndare till hvarje politiskt framskridande
dertill kommer, att det vid den förestående riks
dagen blir tvunget att förfåkta sina bekanta, mo:
samvetsfriheten ozynnsamma tänkesätt, enär det
genom att uteslutande framkalla den mot måla
ren Nilson anställda, ännu i Högsta Domstoler
anhängiga religionsprocessen, satt Grundlagens 4f
S i fråga på ett sätt, som icke kan karakteriser:
det annat än såsom högst partiskt och till och
med i opposition mot protestantismens grundtat-
ser. Det är all sannolikhet förhanden, att denna
rättsfrågas afdömande i högsta instansen kommer
att bero af tänkesättet hos pluraliteten af stän-
derna. Om presterskapet rätt förstode sitt in-
tresse, så skulle det, såväl häri, som i represen-
tationsrågan, ställa sig på sunda förnuftets sida
och icke äfventyra att utkasta barnet med bad-
vattnet. Men så skall det troligtvis icke göra,
utan heldre utsätta sig för beskyllningen att mera
se på det timliga, än det eviga goda. Men denna
beskyllnipg — och detta är dess onda — kan ej
mer öfverskylas med någon mantel! Allas ögon
följa derför med uppmärksamhet presterskapets
riksdagsmannaval i landet. — Underrättelsen i ty-
ska tidningar, att en ledamot af Stockholms kon-
sistorium, hr Rothlieb, kyrkoherde vid härva-
rande tyska församling, infunnit sig vid missions-
festen i Berlin och i den andliga församlingen
derstädes ullåtit sig, som om han skulle hafva
varit enkom förordnad att rädda Stockholms kon-
sistorii ära i den Nilsonska saken, väckte här
öfverraskning. Hvarför har han icke här fram-
dragit sina rodomontader öfver den romerska
propagandan, 0. s. v.? Stockholm var ändå mera
intresseradt deraf, än Berlin.