Hlifvades af en mängd skålar, föreslagna med qvick
het och talang, besvarade med innerlighet. Soi
:Itreen var talrikt besökt, och här proponerades 3
-iprof. Honsten högtidligen en afskedsskål. Möte
tloch festligheten vore slutade. För oss återstå
Idet Jjufva minset och en obegränsad tacksamhe
ILefve Nörge och dess vetenskapsmän!
I Nyttan af sådara möten är väl numera ick
Itvifvelaktig och allra minst lära naturforskarn
Isjelive sälta den i fråga Tvärtom lära de all
lätt inse, att sedan mnaturforskningens kommer
börjat att bedrifvas på dessa marknader, de fö
I framtiden blifva oumbärliga. Desto angelägnar
Iblifver det att til!se, att dessa möten i allo mot
svara sitt egentliga syfte, och ej förfalskas genon
främmande tillsatser, som kunna förderfva hel;
saken. Om man ej irrar sig allör mycket, si
börjar dock en afart, som lätt kan blifva en oart
Jatt insmyga sig, och som man torde böra anmärkt:
jsom ett fel, hvilket i tid kör rättas. Man synes
börja täfla med öfverflöd i mat och drick och
granna feter. Men man får tillse, att man ej
här, såsom på våra bondmarknader, tager öl för
ärende. Det ligger visserligen i sakens natur, att
sådana. möten måste vara högtider, och att ett
sträggt hvardagslag icke kan eller bör iakttagas
dervid. Men om de urarta till hvardagligt ka-
laserande, måste detta menligt inverka på arbe-
tena, betydiigt öka kostnaderna, således afskräcka,
och kanske göra saken misstänkt hos allmänheten,
hvilket den visserligen icke förtjenar.
Möten hafva hittills hållits hvarannat år, det
nästa utsattes att hållas i Köpenhamn om tre år,
förnämligast, som det vill synas, för de betydan-
de omkostningar, som både staten och enskilte
derföre måste vidkännas. Ett gästfritt och godt
emottagande kan ej nog värderas, och vår tack-
samhet i detta hänseende till våra norrska brö-
der, är oförgänglig. Likväl hade vi godt kunnat
nöja 0:s med mera tarflghet, och vår förbindelse
hade ej derföre blifvit mindre stor, vår tacksam-
het ej mindre uppriktig.
Om mån;en enskilt gör sig betydande depen-
ser för bjudningar, utfarter o. s. v. utom den
contingent han måste tillsläppa för de allmänna
tillställningarna, så är det lätt begripligt, om man
önskar att mötena måtte mera sällan återkomma.
Det är derföre högst önsklist, att de herrar, som
komma att ombestyra arrangementerna för näst-
kommande möte, måtte iakttaga sträng måtta och
sans, på det att hvad som bör vara hufvudsak
må förblifva hufvudsak, och vällefnaden bisak.
Ett artigt påfund, hvarföre vi äre mötet i
Christiania serdeles förbuadne, är att införa damer
uti de allmänna soirerna. Derigenom hafva des-
sa, åt den mera familjera sammaniefnaden egnade
stunder — betydligt vunnit i behag, trefnad, och
en för mången lärd kanske helsosam, bildande
umsängeston samt en finare, från tobaksrök och
punschångor renad atmoser. — Men äfven delta
vackra bruk kunde möjligen blifva menligt, om
det så vida utsträckte, att salongen så öfverfyll-
des af stadens danslystna lejon och lejoninnor,
att allt motstånd oaktadt, det stilla, föga dansanta
naturforskareslägtet undanskuffades af den ström
if dansande ungdom, som Rosavalsens förtrollan-
le toner msra hänrycker, än vetenskapliga euro-
pe:ska namn.
Alskansvärde damer i Christiania, missförstån
cke en ovärdig medlems af naturforskaresamfun-
let anmärkning, så, som skulle han eller någon
varit missnöjd med edert uppträdande ibland oss.
sångt derifrån. De Jjufvaste hågkomster vi hem-
ringa äro de, hvilka edert flärdfria väsende, gäst-
fänlighet och förekommande artighet, samt edra
ordiskt milda behag, outplånligt ingifvit oss. Va-
en städse välkomna i vår krets; vi önske intet
ögre nöje, än att se eder der. Vi vilja blott
ör framtiden reservera en plats utom danssalon-
en för de gamle, och deras vederlikar, som ej
Iska dansen, der de kunna ostördt få 3lamma
ör sign
Til slut må det tillåtas en uppmaning till vå-
a landsmän, ehuru den ej angår naturforsknio-
en. Det vore i hög grad önstkligt om vi Svea-
sar kunde tillegna o:s af Norrska och Danska
pråken det lilla ordet De (Vous. Sie) hvarmed
an, utan allsköns :8re, kan tilltala en och hvar,
ög och låg, ung och gammal, herre eller dam.
ågon har före slagit upprättandet af ett De-säll-
cap, Såsom i tidens smak; vi vilja gå en ginvä;r
ch uppmana någon af hrr tidningsredaktörer att
ppaa en subskriptordlista, hvarå alla som vilja
rbinda sig att antaga och begagna detta benäm-
nissätt, teckna sine namn. Hir gäller frågan
varken representationsförändring, elier nyårsvisi-
r eller nykterheten, e!ler något, som kan stöta
30ns intresse eller känstov; vi inse således icke,
varföre förslaget ej skulle räna allmänt deltazan-
; och slutligen, till stor Httaad för vårt annars
ckra Konvorsationssprak, Såj igenota och lyckas.