Hlifvades af en mängd skålar, föreslagna med qvick het och talang, besvarade med innerlighet. Soi :Itreen var talrikt besökt, och här proponerades 3 -iprof. Honsten högtidligen en afskedsskål. Möte tloch festligheten vore slutade. För oss återstå Idet Jjufva minset och en obegränsad tacksamhe ILefve Nörge och dess vetenskapsmän! I Nyttan af sådara möten är väl numera ick Itvifvelaktig och allra minst lära naturforskarn Isjelive sälta den i fråga Tvärtom lära de all lätt inse, att sedan mnaturforskningens kommer börjat att bedrifvas på dessa marknader, de fö I framtiden blifva oumbärliga. Desto angelägnar Iblifver det att til!se, att dessa möten i allo mot svara sitt egentliga syfte, och ej förfalskas genon främmande tillsatser, som kunna förderfva hel; saken. Om man ej irrar sig allör mycket, si börjar dock en afart, som lätt kan blifva en oart Jatt insmyga sig, och som man torde böra anmärkt: jsom ett fel, hvilket i tid kör rättas. Man synes börja täfla med öfverflöd i mat och drick och granna feter. Men man får tillse, att man ej här, såsom på våra bondmarknader, tager öl för ärende. Det ligger visserligen i sakens natur, att sådana. möten måste vara högtider, och att ett sträggt hvardagslag icke kan eller bör iakttagas dervid. Men om de urarta till hvardagligt kalaserande, måste detta menligt inverka på arbetena, betydiigt öka kostnaderna, således afskräcka, och kanske göra saken misstänkt hos allmänheten, hvilket den visserligen icke förtjenar. Möten hafva hittills hållits hvarannat år, det nästa utsattes att hållas i Köpenhamn om tre år, förnämligast, som det vill synas, för de betydande omkostningar, som både staten och enskilte derföre måste vidkännas. Ett gästfritt och godt emottagande kan ej nog värderas, och vår tacksamhet i detta hänseende till våra norrska bröder, är oförgänglig. Likväl hade vi godt kunnat nöja 0:s med mera tarflghet, och vår förbindelse hade ej derföre blifvit mindre stor, vår tacksamhet ej mindre uppriktig. Om mån;en enskilt gör sig betydande depenser för bjudningar, utfarter o. s. v. utom den contingent han måste tillsläppa för de allmänna tillställningarna, så är det lätt begripligt, om man önskar att mötena måtte mera sällan återkomma. Det är derföre högst önsklist, att de herrar, som komma att ombestyra arrangementerna för nästkommande möte, måtte iakttaga sträng måtta och sans, på det att hvad som bör vara hufvudsak må förblifva hufvudsak, och vällefnaden bisak. Ett artigt påfund, hvarföre vi äre mötet i Christiania serdeles förbuadne, är att införa damer uti de allmänna soirerna. Derigenom hafva dessa, åt den mera familjera sammaniefnaden egnade stunder — betydligt vunnit i behag, trefnad, och en för mången lärd kanske helsosam, bildande umsängeston samt en finare, från tobaksrök och punschångor renad atmoser. — Men äfven delta vackra bruk kunde möjligen blifva menligt, om det så vida utsträckte, att salongen så öfverfylldes af stadens danslystna lejon och lejoninnor, att allt motstånd oaktadt, det stilla, föga dansanta naturforskareslägtet undanskuffades af den ström if dansande ungdom, som Rosavalsens förtrollanle toner msra hänrycker, än vetenskapliga europe:ska namn. Alskansvärde damer i Christiania, missförstån cke en ovärdig medlems af naturforskaresamfunlet anmärkning, så, som skulle han eller någon varit missnöjd med edert uppträdande ibland oss. sångt derifrån. De Jjufvaste hågkomster vi hemringa äro de, hvilka edert flärdfria väsende, gästfänlighet och förekommande artighet, samt edra ordiskt milda behag, outplånligt ingifvit oss. Vaen städse välkomna i vår krets; vi önske intet ögre nöje, än att se eder der. Vi vilja blott ör framtiden reservera en plats utom danssalonen för de gamle, och deras vederlikar, som ej Iska dansen, der de kunna ostördt få 3lamma ör sign Til slut må det tillåtas en uppmaning till våa landsmän, ehuru den ej angår naturforsknioen. Det vore i hög grad önstkligt om vi Sveasar kunde tillegna o:s af Norrska och Danska pråken det lilla ordet De (Vous. Sie) hvarmed an, utan allsköns :8re, kan tilltala en och hvar, ög och låg, ung och gammal, herre eller dam. ågon har före slagit upprättandet af ett De-sällcap, Såsom i tidens smak; vi vilja gå en ginvä;r ch uppmana någon af hrr tidningsredaktörer att ppaa en subskriptordlista, hvarå alla som vilja rbinda sig att antaga och begagna detta benämnissätt, teckna sine namn. Hir gäller frågan varken representationsförändring, elier nyårsvisir eller nykterheten, e!ler något, som kan stöta 30ns intresse eller känstov; vi inse således icke, varföre förslaget ej skulle räna allmänt deltazan; och slutligen, till stor Httaad för vårt annars ckra Konvorsationssprak, Såj igenota och lyckas.