nya, der spisades glace; slutligen serverades dels i tälten, dels under bar himmel, en förträfflig souper, och ett fyrverkeri från sjöstranden slutade kl. 41—42 på ett lysande sätt denna minnesvärda afton, som ojäfaktigt visade, att åtminstone en Skandinavisk ide redan finnes ilefvande lifvet, i sedlighetens och vetenskapens lif. Må då gerna den politiska enheten dröja tills de conventionella formerna sjelfvilligt foga sig efter den inre andan, då vi redan ega denna bättre del, en anda och en själ. En enda skål dracks, och den tillhörde naturligtvis Konungen. Aftonen gynnades af den skönaste väderlek; och återresan skedde i vagn eller till fots. Mindre lysande, emedan damer, dessa vårt hvardagslif liksom våra fester poetiserande trollsländor saknades, men icke mindre fri och glad var den högtid, som student-föreningen låtit arrangera i Töien den 46 Juli. Hela studentkorpsen var oss der till möte. Flere talare uppträdde under bar himmel och föreslogo, än på prosa, än på vers passande skålar, som druckos under glasens klang och kancners dån och beledsagades af trefaldt, ja trefaldt tre hurrande. Trädgårdens sköna promenader begagnades flitigt. Några af Halidalens invånare läto se sina nationaldansar, som utmärktes f vighet och styrka. Fiere tryckta verser utdeades och afsjöngos; och till slut serverades unde: in rad af tält en aftonmåltid, hvarunder värdarne jelfva hade artigheten, att under march genom rädgården traktera med sång. Allt andades välvilja och glädje, och Skandinaviens naturforskare ära ej någonsin glömma de Norska studenters ästfria emottagande. Festen varade öfver midatt under den skönaste himmel och ljum luft. uefve de Norska studenter! Den sista gemensamma middagen, den 48, var fskedshögtiden. Ett större antal damer och anIra stadsboer hedrade den med sin närvaro. Den ifvades af en mängd skålar, föreslagna med qvicket och talang, besvarade med innerlighet. Soicen var talrikt besökt, och här proponerades afi. rof. Honsten högtidligen en afskedsskål. Mötet ch festligheten vore slutade. För oss återstår et Jjufva minszet och en obegränsad tacksamhet. i efve Norge och dess vetenskapsmän!