nya, der spisades glace; slutligen serverades dels
i tälten, dels under bar himmel, en förträfflig
souper, och ett fyrverkeri från sjöstranden slu-
tade kl. 41—42 på ett lysande sätt denna min-
nesvärda afton, som ojäfaktigt visade, att åtmin-
stone en Skandinavisk ide redan finnes ilefvande
lifvet, i sedlighetens och vetenskapens lif. Må
då gerna den politiska enheten dröja tills de con-
ventionella formerna sjelfvilligt foga sig efter den
inre andan, då vi redan ega denna bättre del, en
anda och en själ. En enda skål dracks, och den
tillhörde naturligtvis Konungen. Aftonen gynna-
des af den skönaste väderlek; och återresan skedde
i vagn eller till fots.
Mindre lysande, emedan damer, dessa vårt hvar-
dagslif liksom våra fester poetiserande trollslän-
dor saknades, men icke mindre fri och glad var
den högtid, som student-föreningen låtit arrangera
i Töien den 46 Juli. Hela studentkorpsen var
oss der till möte. Flere talare uppträdde under
bar himmel och föreslogo, än på prosa, än på vers
passande skålar, som druckos under glasens klang
och kancners dån och beledsagades af trefaldt, ja
trefaldt tre hurrande. Trädgårdens sköna prome-
nader begagnades flitigt. Några af Halidalens in-
vånare läto se sina nationaldansar, som utmärktes
f vighet och styrka. Fiere tryckta verser utde-
ades och afsjöngos; och till slut serverades unde:
in rad af tält en aftonmåltid, hvarunder värdarne
jelfva hade artigheten, att under march genom
rädgården traktera med sång. Allt andades väl-
vilja och glädje, och Skandinaviens naturforskare
ära ej någonsin glömma de Norska studenters
ästfria emottagande. Festen varade öfver mid-
att under den skönaste himmel och ljum luft.
uefve de Norska studenter!
Den sista gemensamma middagen, den 48, var
fskedshögtiden. Ett större antal damer och an-
Ira stadsboer hedrade den med sin närvaro. Den
ifvades af en mängd skålar, föreslagna med qvick-
et och talang, besvarade med innerlighet. Soi-
cen var talrikt besökt, och här proponerades afi.
rof. Honsten högtidligen en afskedsskål. Mötet
ch festligheten vore slutade. För oss återstår
et Jjufva minszet och en obegränsad tacksamhet. i
efve Norge och dess vetenskapsmän!
