2ILLvlalA IJUTULIUe JALUULUA SLI ALU UU IILVaAUC ad
en bildad koaversations behag och drufvans mus
gjorde naturforskarne under af arbetsflit, och snil
leblixtrar Jjungade från kathedrarne från kl. !
till 4, då frimurareordens salar mottogo sällskape
till gemensam middagsspisning. Man samlades
den nyligen inredda festivitetssalen i öfra etagen
Denna eleganta sal, som i visst hänseende liknar
börsen i Paris, har pelarrader rundt omkring
hvilka uppbära en läktare eller galleri; den ii
rik på förgyllda listverk och sirad med förgylld:
ornamenter i taket; innanför pearna äro soffor
och smärre borå placerade. Vid uppgången är
en stor oval antichambre, som upplyses endast
genom en kupol från taket, och midt emot, på
motsatta sidan af salen, ett prydligt och väl för-
sedt konditori.
En trappa ned serverades för billist pris en
god middag vid tre bord för omkring 200 perso-
ner, och merendels voro alla platser upptsgne.
Ett stort antal fruntimmer, dels af de främman-
des, dels af stadens damer, deltozgo alla dagar i
dessa trefliga måltider. Inga skålar, inga skå-
Jar gjorde här besvär., Allt var godt och bra,
men intet överdåd förmärktes, förutom af de
rabuli tiska korkar, som då och då knallande
sprungo i taket, och vid sitt nedfallande kanske
hotade någon europeisk ryktbarhets hjessa eller
knäppte någon älsklig skönhets näsa. Eftermid-
dagen egzde en hvar sin fullkomliga frihet. Eno
stor del stadnade i öfra salen, andra gingo och
komme åter. Mot aftonen infunno sig allt flere
bland stadens innevåsaare, högre och lägre, unga
och gamla, herrar och damer; och på denna börs
gjordes idel goda affirer. Det var en lust och
fröjd att se en så stor samling af ljusleckiga, blå-
ögda flickor, rosor, framtrollade ur de mörka
fjällens famn, hitlockade för att lära känna na-
turforskningens heroer, kanske ock länpgtande att
blifva kände af Lians lärjungar; och visserligen
lönar det mödan att närmare bearbeta dessa in
tressanta: varelsers naturalhistoria. Enkelhet och
smak i klädsel, oskyldig frihet och öppen hjert-
lighet i umgänget, äre drag, hviska äfven vid ett
kortare besök visa sig vara karakteristiska för de
norska damerna. Till slut lät musik höra sig
från läktaren och en och annan vals slutade nö-
jet för dagen. Si förflöt den ena dagen efter den
andra, endast tvenne tf:er gjorde afbrott i detta
festliga hvardagslif. I sådane rosengårdar måste
naturforskningen frodas och frambringa herrliga
frukter. Lefve de älskvörda norska damerna!
Lefve den norska gästfrihetean! Sedan mid-
dagsmåltiden var stutad, Måndagen den 45,
bezaf sig hela samfundet manngranot ombord
på det ståtliga ångfartyget Prinds Carl, der ett
stort antal damer redan var till mötes, och snart
styrde det af en lustfård utåt fjorden. Och lu-
stigt gick det till. an stora salongen på akter-
däcket var fylld af hulda d2mer, ja! öfverfylld,
så att de trängdes långt fram på däcket, liksom
bin på flustret, när de ärna svärmsa; och visser-
ligen väntade de att få svärma i dans, åtminstone
vore de klädde som till bal; och att de voro
vackra och unga förstås af sig sjelf, Nigra rega-
droppar, som föllo från himmelen när fartyget
lade ut, tjenade blott en och annan flicka till fö-
revändning att få kokettera litet med sin nya
parasollett; men snart klarnade himmelen, musik
från 26 blåsinstrumenter lät höra ouverturer, ga-
lopper m. m. Herrarne tände sioa cigarrer och
blossade; en beställsam Ginymedes gjorde stän-
digt sin rund med ett batteri fyllda campagne-
glas; och glädjen stod högt i taket, fastän taket.
var det båa himlahvalfvet, — — — — då på
en gång, — kratch, krateh, kratch, — fartyget
gjorde några skarpa stötar mot elt blindskär och
vräkte sig oroligt från sida till sida, liksom det
velat afvältra i hafvets djup sin tuaza börda.
Knappt hunno dock damerna uppgifva ett anskri,
förr än fartyget åter var flott, ech gladt fortsatte
kursen, såsem om intet förefallit; och snart tyckte!
damerna och de jädda berrarne så med, och så
ole? förskräckeissn lika kort, som den hotande
aran, och glädjen återkom i fördubbladt mått,
örtroligheten ökades och konversationen blef lil-
igare än nåzonsin. Så blef denna hemska skak-
ing en ny äggelee till glädje, då den lätt kunnat
lifva en graf för dagens nöje, om ej en graf för
Ww par hundrade? menniskor, och en för all tid
eleber olycka för de skandinaviska rikens, som
.unnat förlora kanske det bästa de ega af veten-
kapliga personligheter, hvart och ett sin ädel-
ten, jemte mycket annat godt och duzligt ve-
enskapligt folk och de ädlaste damer De fleste
andstege vid södra udden af Ladegaardsön, samt
Tomenerade genom granskogen till Dronningber-
et; några medföljde fartyget till Frognerkilen, der
jet skulle ligga öfver till återresan; men desse
räffade det missödet, att ännu en gåug bestå en
örskräckelse för lotsens oskicklighet, ty här satte
artyget så fast i en lerbank, att det blef qvar-
tående ett dygn, innan det kunde lösgöras. flir-
red var dock iagen fara förbunden. Man land-:e
teg och föten på Dronningberzet försiggick, eng
ndtlig föte, hvars like i goda arranzementer, men )s!
ynnerhet i familjers förtrolighet, ganska få torde sl
a
hi
- OO MM Ö AA mm dd — Wu L—
mu DD Le Mm OO
eg —
afva upplefvåt. ILlir fanns allt det ädlaste och
önaste Caristiania eger. Det var en enda stor!5i
milj, som lekte i gröngräset. Musiken lät höra !N
orsa nationalsånger och flera bekanta melodier, sk
anonerna helsade i flera Omgånser gästerna, och 9c
illarna besvarade med ett herrligt ästlikt echolE
lsningen. Flere stora tält voro uppslsgaa påjö
ronningberget; i somlisa voro bord dukade för)ae
imerna, i andra varo dryckesvaror, cigarrer och) 21
vidare. Man promenerade i da tätas, löfri-jto