2ILLvlalA IJUTULIUe JALUULUA SLI ALU UU IILVaAUC ad en bildad koaversations behag och drufvans mus gjorde naturforskarne under af arbetsflit, och snil leblixtrar Jjungade från kathedrarne från kl. ! till 4, då frimurareordens salar mottogo sällskape till gemensam middagsspisning. Man samlades den nyligen inredda festivitetssalen i öfra etagen Denna eleganta sal, som i visst hänseende liknar börsen i Paris, har pelarrader rundt omkring hvilka uppbära en läktare eller galleri; den ii rik på förgyllda listverk och sirad med förgylld: ornamenter i taket; innanför pearna äro soffor och smärre borå placerade. Vid uppgången är en stor oval antichambre, som upplyses endast genom en kupol från taket, och midt emot, på motsatta sidan af salen, ett prydligt och väl försedt konditori. En trappa ned serverades för billist pris en god middag vid tre bord för omkring 200 personer, och merendels voro alla platser upptsgne. Ett stort antal fruntimmer, dels af de främmandes, dels af stadens damer, deltozgo alla dagar i dessa trefliga måltider. Inga skålar, inga skåJar gjorde här besvär., Allt var godt och bra, men intet överdåd förmärktes, förutom af de rabuli tiska korkar, som då och då knallande sprungo i taket, och vid sitt nedfallande kanske hotade någon europeisk ryktbarhets hjessa eller knäppte någon älsklig skönhets näsa. Eftermiddagen egzde en hvar sin fullkomliga frihet. Eno stor del stadnade i öfra salen, andra gingo och komme åter. Mot aftonen infunno sig allt flere bland stadens innevåsaare, högre och lägre, unga och gamla, herrar och damer; och på denna börs gjordes idel goda affirer. Det var en lust och fröjd att se en så stor samling af ljusleckiga, blåögda flickor, rosor, framtrollade ur de mörka fjällens famn, hitlockade för att lära känna naturforskningens heroer, kanske ock länpgtande att blifva kände af Lians lärjungar; och visserligen lönar det mödan att närmare bearbeta dessa in tressanta: varelsers naturalhistoria. Enkelhet och smak i klädsel, oskyldig frihet och öppen hjertlighet i umgänget, äre drag, hviska äfven vid ett kortare besök visa sig vara karakteristiska för de norska damerna. Till slut lät musik höra sig från läktaren och en och annan vals slutade nöjet för dagen. Si förflöt den ena dagen efter den andra, endast tvenne tf:er gjorde afbrott i detta festliga hvardagslif. I sådane rosengårdar måste naturforskningen frodas och frambringa herrliga frukter. Lefve de älskvörda norska damerna! Lefve den norska gästfrihetean! Sedan middagsmåltiden var stutad, Måndagen den 45, bezaf sig hela samfundet manngranot ombord på det ståtliga ångfartyget Prinds Carl, der ett stort antal damer redan var till mötes, och snart styrde det af en lustfård utåt fjorden. Och lustigt gick det till. an stora salongen på akterdäcket var fylld af hulda d2mer, ja! öfverfylld, så att de trängdes långt fram på däcket, liksom bin på flustret, när de ärna svärmsa; och visserligen väntade de att få svärma i dans, åtminstone vore de klädde som till bal; och att de voro vackra och unga förstås af sig sjelf, Nigra regadroppar, som föllo från himmelen när fartyget lade ut, tjenade blott en och annan flicka till förevändning att få kokettera litet med sin nya parasollett; men snart klarnade himmelen, musik från 26 blåsinstrumenter lät höra ouverturer, galopper m. m. Herrarne tände sioa cigarrer och blossade; en beställsam Ginymedes gjorde ständigt sin rund med ett batteri fyllda campagneglas; och glädjen stod högt i taket, fastän taket. var det båa himlahvalfvet, — — — — då på en gång, — kratch, krateh, kratch, — fartyget gjorde några skarpa stötar mot elt blindskär och vräkte sig oroligt från sida till sida, liksom det velat afvältra i hafvets djup sin tuaza börda. Knappt hunno dock damerna uppgifva ett anskri, förr än fartyget åter var flott, ech gladt fortsatte kursen, såsem om intet förefallit; och snart tyckte! damerna och de jädda berrarne så med, och så ole? förskräckeissn lika kort, som den hotande aran, och glädjen återkom i fördubbladt mått, örtroligheten ökades och konversationen blef liligare än nåzonsin. Så blef denna hemska skaking en ny äggelee till glädje, då den lätt kunnat lifva en graf för dagens nöje, om ej en graf för Ww par hundrade? menniskor, och en för all tid eleber olycka för de skandinaviska rikens, som .unnat förlora kanske det bästa de ega af vetenkapliga personligheter, hvart och ett sin ädelten, jemte mycket annat godt och duzligt veenskapligt folk och de ädlaste damer De fleste andstege vid södra udden af Ladegaardsön, samt Tomenerade genom granskogen till Dronningberet; några medföljde fartyget till Frognerkilen, der jet skulle ligga öfver till återresan; men desse räffade det missödet, att ännu en gåug bestå en örskräckelse för lotsens oskicklighet, ty här satte artyget så fast i en lerbank, att det blef qvartående ett dygn, innan det kunde lösgöras. flirred var dock iagen fara förbunden. Man land-:e teg och föten på Dronningberzet försiggick, eng ndtlig föte, hvars like i goda arranzementer, men )s! ynnerhet i familjers förtrolighet, ganska få torde sl a hi OO MM Ö AA mm dd — Wu L— mu DD Le Mm OO eg — afva upplefvåt. ILlir fanns allt det ädlaste och önaste Caristiania eger. Det var en enda stor!5i milj, som lekte i gröngräset. Musiken lät höra !N orsa nationalsånger och flera bekanta melodier, sk anonerna helsade i flera Omgånser gästerna, och 9c illarna besvarade med ett herrligt ästlikt echolE lsningen. Flere stora tält voro uppslsgaa påjö ronningberget; i somlisa voro bord dukade för)ae imerna, i andra varo dryckesvaror, cigarrer och) 21 vidare. Man promenerade i da tätas, löfri-jto