— Riksdagsfullmäktigen i Bondeståndet, Huss, har begärt rum för följande: Till Redaktionen af Aftonbladet. Relattionen af Aftonbladet har vid införandet i gårdagens nummer af ett memorial, som jag den 27 sistlidne aflemnade till Bondeståndets protokoll, ansett sig böra armärka, att motionären synes hafva varit nog sträng i sitt omdöme om presterskapet i allmänhet,, samt att man väl ändock ej kan neka, att pluraliteten deraf kan i bildning och sedliehet jemföras med hvilken annan klass som hel!st,. Så vida dessa anmärkningar innebära en slags reservation emot motiverna till den af mig väckta motionen, och då de tillika äro afrden beskaffenhet, att de måste ingiva de läsare, som antingen alldeles icke,eiler ock blott flygtigt genomläsa sjeliva memorialet, den föreställningen, att jag uti detsamma begått någon orättvisa mot presterskapet i allmänhet, så anhåller jag, att genom dessa raders införande i Aftonbladet få uti tidningen förklaradt, att jag uti den ifrågavarande notisen alldeles icke tillåtit mig något omdöme om presterskapet i allmänhet, äfvensom att jag icke heller nekat eller på minsta sätt velat neka, patt pluraliteten deraf kan i bildning och sedlighet jemföras med hvilken annan klass fom helst. Jag har endast antydt, att enskilde ledamöter af detta Stånd stundom svika sina dyra pligter, att grova fel och missbruk stundom egarum; och låcegt ifrån att bedöma detta förhållande för strängt, har jag tvertom fåstat uppmärksamheten derpå alt presten, lika litet som någon annan dödlig, kan tänkas upphöjd över den menskliga naturens ofullkomligheter, och att menskliga fel och brister således äfven hos honom böra bedömas med skonsamhet. Hvad jag klandrat och hvad jag velat genom min motion få afbjelpt, är också icke egentligen det, att fel och missbruk inom presterskapet ega rum, ty sådana lära väl komma att fi:cas, så länge presten äfven är menniska, — utan det, att äfven ganska grofva fel och missbruk inom detta Stånd ej sällan få passera, utan någon rältelse eiler något allvarligt beifrande deraf från vederbörande myndigheters (biskopars och konsistoriers) sida eger rum. Utan tvifvel förekomma öfverträdelser af pligtens eller lagens föreskriter även inom andra samhällstlasser lika ofta; men för dem finnas fiskaler och allmänna åklagare och domstolar i fl.ra instanser och Rikets Ständers justitie-ombudsman, hvilka tillse att lagarne tillämpas ech att lagbrytare straffas. För kyrkans tj:nare synes deremot att Eontroll, om ej helt och hållt lagligen saknas, dock åtminstone numera