Utdrag ur ett bref, från en Skånsk bonde, til
Riksdagsmannen N. N.!
För min del anser jag att representationsförslage
bör, sådant det från sista Riksdag hvilar, antogas; ty
att sönderplocka detsamma för att göra jemkningai
derutinnan, vore säkert att göra ett nytt intet deraf
Väl kunde man tycka att detta förslag kunde vari
bättre; men som det icke då blef det, så blir det nog
mera svårighet att nu få det förbättradt. I denna mir
åsigt förenade sig säkert alla andra bönder, så vida
de icke (i detta betungade Skåne) voro för litet, ellen
kanske falskt, underrättade om denna angelägenhet,
t. ex. då en lärd man, som varit vid Riksdagen, sä-
ger: o bedjom Gud bevara oss från en sådan förän-
dring, som kullstörtar allt gammalt,. Det har ej hel:
ler någonsin kommit till allmän kännedom, att Bon-
deståndets tryckta protokoller, rörande representations-
frågan, blifvit utfärdade i tvenne band, för att vara,
upplysningsvis, tillgänglige; utan har till och med in-
om många församlingar dessa böckers existens icke
kunnat vid efterfrågan uppspanas: månne de äro bort-
komna på vägen? — Jag önskar och hoppas att sak-
nad tillgång på dessa böcker icke varit ditt öde, fast
ryktet har sagt mig det. — Somlige ömka sig deröf-
ver, om presterskapet icke skulle utgöra ettriksstånd,
äfven i politisk mening, emedan presterna äro de som
skola vaka öfver religionens helgd och bevaka kyrkan:
rättigheter; men det kunna de likaväl, och dessutom
är det ju intet tvifvel att hvarje stat, mån om sitt e-
get väl, gör detta; i annat fall kommer den domen
att tillämpas, att hvart och ett rike, som söndrar sig
emot sig sjelft, det varder förödt. Åtskillige äro räd-
da att om ståndsfördelningen upphörde, så komme in:
ga adliga att bli riksdagsmän; andra åter, att bön-
derne då blefvo uteslutne; men intetdera af dessa fal
vore farligt, i och för sig sjelft, blott det valdes så-
dace män, de der gjort sig kände som nationelt sin-
nade och, äfven vid Riksdag, bibehölle allmänt vä
till ögonmärke. Det har också ordats derom, att en
represontationsförändricg kunde lämpligast åstadkom-
mas derigenom, att, af de nu orepresenterade, ect!
femte stånd, jemte de fyra förutvarande, blefve in-
rymdt. Detta vore väl en hjelp på sitt eget vis; ja,
ungefär såsom att sätta ett femte hjul till en vagn:
eller, att inrymma en femte splittringsgren till de fyra
befintliga, hvilka äro till en del så förvuxne, att de
hota med öfvervigt på vårt — för längre tider tillbaka
så goda och ärliga — representationsträd, hvarigenom
det kunde komma till att göra ett fall, derunder vårt
trogna Sverige krossades.
Väl den, som söker trogna rådgifvare; och lycklig
den, som finner dem!