Utdrag ur ett bref, från en Skånsk bonde, til Riksdagsmannen N. N.! För min del anser jag att representationsförslage bör, sådant det från sista Riksdag hvilar, antogas; ty att sönderplocka detsamma för att göra jemkningai derutinnan, vore säkert att göra ett nytt intet deraf Väl kunde man tycka att detta förslag kunde vari bättre; men som det icke då blef det, så blir det nog mera svårighet att nu få det förbättradt. I denna mir åsigt förenade sig säkert alla andra bönder, så vida de icke (i detta betungade Skåne) voro för litet, ellen kanske falskt, underrättade om denna angelägenhet, t. ex. då en lärd man, som varit vid Riksdagen, säger: o bedjom Gud bevara oss från en sådan förändring, som kullstörtar allt gammalt,. Det har ej hel: ler någonsin kommit till allmän kännedom, att Bondeståndets tryckta protokoller, rörande representationsfrågan, blifvit utfärdade i tvenne band, för att vara, upplysningsvis, tillgänglige; utan har till och med inom många församlingar dessa böckers existens icke kunnat vid efterfrågan uppspanas: månne de äro bortkomna på vägen? — Jag önskar och hoppas att saknad tillgång på dessa böcker icke varit ditt öde, fast ryktet har sagt mig det. — Somlige ömka sig deröfver, om presterskapet icke skulle utgöra ettriksstånd, äfven i politisk mening, emedan presterna äro de som skola vaka öfver religionens helgd och bevaka kyrkan: rättigheter; men det kunna de likaväl, och dessutom är det ju intet tvifvel att hvarje stat, mån om sitt eget väl, gör detta; i annat fall kommer den domen att tillämpas, att hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt. Åtskillige äro rädda att om ståndsfördelningen upphörde, så komme in: ga adliga att bli riksdagsmän; andra åter, att bönderne då blefvo uteslutne; men intetdera af dessa fal vore farligt, i och för sig sjelft, blott det valdes sådace män, de der gjort sig kände som nationelt sinnade och, äfven vid Riksdag, bibehölle allmänt vä till ögonmärke. Det har också ordats derom, att en represontationsförändricg kunde lämpligast åstadkommas derigenom, att, af de nu orepresenterade, ect! femte stånd, jemte de fyra förutvarande, blefve inrymdt. Detta vore väl en hjelp på sitt eget vis; ja, ungefär såsom att sätta ett femte hjul till en vagn: eller, att inrymma en femte splittringsgren till de fyra befintliga, hvilka äro till en del så förvuxne, att de hota med öfvervigt på vårt — för längre tider tillbaka så goda och ärliga — representationsträd, hvarigenom det kunde komma till att göra ett fall, derunder vårt trogna Sverige krossades. Väl den, som söker trogna rådgifvare; och lycklig den, som finner dem!