finna sig i dåvarande mod att visa bröst och skuldror blottade. Hennes stora blixtrande ögon gjorde ett sällsamt intryck på den för qvinnliga behag mycket känslige mannen. Bsronen närmade sig henne. — Jag har redan af ert samtal med min fader fattat det hufvudsakliga af er önskan, herr baron. Vill ni blott vara god och nu säga mig specialiteterna. Aurora yttrade detta med en låg och dämpad ton för att icke störa fadren i hans arbete; men detta sätt att meddela sig innehöll någoting hjertligt och familjert. Bironen uppräknade godsen med underlydande lägenheter, som han ämnade bortskänka och Aurora tecknade upp det. — Och till hvems disposition skall detta allt ställas? frågade hon. Baronen dröjde ett ögonbliek med sitt svar. Han tog upp sin guldtandpetare och förde den till munnen, ehuru han icke ännu ätit; — Ni önskar veta från hvilken dag den nye ägaren kan tillträda sin besiltning . . . — Det var icke egentligen det ..... men om ni så vill skall jag äfven anteckna detta. — Ezanderätten räknas ifrån den dag då den nye egaren fått handlingarne i sin hand. — Och ramnet på den percon till hvilken gåfvobrefvet skall ställas? frågade Aurora. — Ken det icke lemna; öppet för namnet? frågade baroner. ij — Jo, visserligen, ifall ni så önskar, svarade Aurora förvå — He in kall icke så länge bli obekont; men då det är fråga om en öfverraskning, så torde ni ursäkta att jag ännu icke nämner ramnet.