finna sig i dåvarande mod att visa bröst och
skuldror blottade.
Hennes stora blixtrande ögon gjorde ett säll-
samt intryck på den för qvinnliga behag mycket
känslige mannen. Bsronen närmade sig henne.
— Jag har redan af ert samtal med min fader
fattat det hufvudsakliga af er önskan, herr baron.
Vill ni blott vara god och nu säga mig speciali-
teterna. Aurora yttrade detta med en låg och
dämpad ton för att icke störa fadren i hans ar-
bete; men detta sätt att meddela sig innehöll nå-
goting hjertligt och familjert.
Bironen uppräknade godsen med underlydande
lägenheter, som han ämnade bortskänka och Au-
rora tecknade upp det.
— Och till hvems disposition skall detta allt
ställas? frågade hon.
Baronen dröjde ett ögonbliek med sitt svar.
Han tog upp sin guldtandpetare och förde den
till munnen, ehuru han icke ännu ätit;
— Ni önskar veta från hvilken dag den nye
ägaren kan tillträda sin besiltning . . .
— Det var icke egentligen det ..... men
om ni så vill skall jag äfven anteckna detta.
— Ezanderätten räknas ifrån den dag då den
nye egaren fått handlingarne i sin hand.
— Och ramnet på den percon till hvilken gåf-
vobrefvet skall ställas? frågade Aurora.
— Ken det icke lemna; öppet för namnet?
frågade baroner. ij
— Jo, visserligen, ifall ni så önskar, svarade
Aurora förvå
— He
in
kall icke så länge bli obekont;
men då det är fråga om en öfverraskning, så tor-
de ni ursäkta att jag ännu icke nämner ramnet.