) Det gifves ingen kast inom samhället, der rå Iskillnaden så skarpt är uppdragen mellan de Tbefallande och lydande, der rättvisan så ofta be höfs, utan att kunna finnas, der den subordineran Ide erfar hela obehaget af sin underordnade ställ ning, som inom militärståndet. Hur ofta bar icke den medelmåttige, den rent af oduglige tjenste mannen här den vidsträcktaste makt öfver der skicklige, och hur icke sällan begagnas ej denn: makt att förgqväfva all ambition, elier såsom der starkares rätt att utöfva tyranni mot den svagare Hela orsaken till dessa missbruk Lgger 4) ut våra högst ofullständiga krigslagar och 2) hufvud. sakligast i den falska, löjliga och mörka tro: all fruktan skall sammanhålla, hvad som borde sammanhålias af en medborgerlig anda. Bilda krigaren mindre till machin och mer till en saun medborgare; lär honom fullt inse bvad det vill säza att rätt tjena sitt fädernesland; att ingen plats är låg, då man fullgör sin pligt, att det gifves ett hufvudintresse för alla, nemligen statens, och för hvilket alla enskildas intressen skola vika; underrätta honom: att de mest för menskligheten hedrande strider hafva vunnits utan käppeas och militirdespotismens bemedling, men af de hjeltar, som på det ädlaste viset äfven förstått att vara de friaste; med ett ord, att ej något helt af värde kan existera, utan en värdig harmoni. mellan delarna — och våra kaserner skola upphöra att vara inqvisitionstribunaler, genljudande af käppväldets tillrättavisningar, och det skall ej vidare lyckas, som nu, att en misstänksam och hämdlysten förman, på grund af några uppriktiga och förtroliga meddelanden från sin underlydande, skall våga hota honom med duellsplakat och förföljelse. Hvad vi vidare hafva att anmärka mot ifrågavarande arbete, såsom en bok för manskapet, är den otydligbet, som vidlåder åtskilliga paragrafer. Så anbetaller 4 S, att en förman bör, utom tjensten af sina underbafvande fordra tillbörlig heder och aktning. Etter denna ordalydelse synes det, som S mera vore en uppmaning till förrän, att vinligga sig om denna aktning, än en rättighet att fordra den, emedan ordet ptillböriig, förutsätter och bestämmer: att aktningen blott bör, gifvas, i mohn som den förtjenas. Så innehåller 40: S bland annat: att om en officer behöfver i fält, läger eller under tåg af underlydande manskap bjelp eller handläggning vid förefallande göromål, som ej äro släpsamme, trägne eller besvärlige, får manskapet sig sådant icke undandraga ms. Im., hvilket vore upplysande att veta, om häruti inbegripes det gamla inrotade missbruket, att göra soldaten till officerns uppassare, naturligtvis till den förres olycka och den sednares beqvämlighet. Vi tro oss ej bättre kunna sluta dessa korta anmärkningar, än med den önskan till rikets nu församlade ständer, att de måtte allvarligare, än som sista riksdagen skedde, bebjerta soldatens öde under käppen, samt afskaffi ett siraff, hvilket ej allenast är vanhederligt, utan alltför barbariskt, för att med heder kunna användas uti ett upplyst tidelrvarf, uu invur ct MILL SAMNDae. 1 äro öfvertygade: att ett vädjande af denna fråga till Honom, som i sina Straff och Straffanstal.er) så herrligt blottat djupet och köjden af sin ågande menniskokärlek, vore detsamma som ett slut på käppväldet. i — Svensk officer. (Infördt mot betalning.) En Komminister i eler omkring Woxiö har nyligen besagat, att i Strapstidningen införa en något djerf påmin 1elsa om Yste och Julöre. En vän af sanning och rätt ar sig frineten fråga, hura mycket lagen ålägger hvar och n att betala i Yst: och Jaiöre till Hr Komminis:ern? Elt annat år torde mången rätta den utgiften efter hans geatiga förtjenster. 4. Hatare af Sirapsmunkar.