) Det gifves ingen kast inom samhället, der rå
Iskillnaden så skarpt är uppdragen mellan de
Tbefallande och lydande, der rättvisan så ofta be
höfs, utan att kunna finnas, der den subordineran
Ide erfar hela obehaget af sin underordnade ställ
ning, som inom militärståndet. Hur ofta bar icke
den medelmåttige, den rent af oduglige tjenste
mannen här den vidsträcktaste makt öfver der
skicklige, och hur icke sällan begagnas ej denn:
makt att förgqväfva all ambition, elier såsom der
starkares rätt att utöfva tyranni mot den svagare
Hela orsaken till dessa missbruk Lgger 4) ut
våra högst ofullständiga krigslagar och 2) hufvud.
sakligast i den falska, löjliga och mörka tro: all
fruktan skall sammanhålla, hvad som borde sam-
manhålias af en medborgerlig anda.
Bilda krigaren mindre till machin och mer
till en saun medborgare; lär honom fullt inse
bvad det vill säza att rätt tjena sitt fädernesland;
att ingen plats är låg, då man fullgör sin pligt,
att det gifves ett hufvudintresse för alla, nemli-
gen statens, och för hvilket alla enskildas intres-
sen skola vika; underrätta honom: att de mest
för menskligheten hedrande strider hafva vun-
nits utan käppeas och militirdespotismens be-
medling, men af de hjeltar, som på det ädlaste
viset äfven förstått att vara de friaste; med ett
ord, att ej något helt af värde kan existera, utan
en värdig harmoni. mellan delarna — och våra
kaserner skola upphöra att vara inqvisitionstribu-
naler, genljudande af käppväldets tillrättavisnin-
gar, och det skall ej vidare lyckas, som nu, att
en misstänksam och hämdlysten förman, på grund
af några uppriktiga och förtroliga meddelanden från
sin underlydande, skall våga hota honom med
duellsplakat och förföljelse.
Hvad vi vidare hafva att anmärka mot ifråga-
varande arbete, såsom en bok för manskapet, är
den otydligbet, som vidlåder åtskilliga paragrafer.
Så anbetaller 4 S, att en förman bör, utom tjen-
sten af sina underbafvande fordra tillbörlig he-
der och aktning. Etter denna ordalydelse synes
det, som S mera vore en uppmaning till förrän,
att vinligga sig om denna aktning, än en rättighet
att fordra den, emedan ordet ptillböriig, förutsät-
ter och bestämmer: att aktningen blott bör, gif-
vas, i mohn som den förtjenas. Så innehåller 40:
S bland annat: att om en officer behöfver i fält,
läger eller under tåg af underlydande manskap
bjelp eller handläggning vid förefallande göromål,
som ej äro släpsamme, trägne eller besvärlige,
får manskapet sig sådant icke undandraga ms. Im.,
hvilket vore upplysande att veta, om häruti in-
begripes det gamla inrotade missbruket, att göra
soldaten till officerns uppassare, naturligtvis till
den förres olycka och den sednares beqvämlighet.
Vi tro oss ej bättre kunna sluta dessa korta
anmärkningar, än med den önskan till rikets nu
församlade ständer, att de måtte allvarligare, än
som sista riksdagen skedde, bebjerta soldatens öde
under käppen, samt afskaffi ett siraff, hvilket ej
allenast är vanhederligt, utan alltför barbariskt,
för att med heder kunna användas uti ett upp-
lyst tidelrvarf, uu invur ct MILL SAMNDae. 1
äro öfvertygade: att ett vädjande af denna fråga
till Honom, som i sina Straff och Straffanstal-
.er) så herrligt blottat djupet och köjden af sin
ågande menniskokärlek, vore detsamma som ett
slut på käppväldet. i — Svensk officer.
(Infördt mot betalning.)
En Komminister i eler omkring Woxiö har nyligen be-
sagat, att i Strapstidningen införa en något djerf påmin
1elsa om Yste och Julöre. En vän af sanning och rätt
ar sig frineten fråga, hura mycket lagen ålägger hvar och
n att betala i Yst: och Jaiöre till Hr Komminis:ern?
Elt annat år torde mången rätta den utgiften efter hans
geatiga förtjenster.
4. Hatare af Sirapsmunkar.