ting mindre än verkliga; och den invändning, som me något skäl göres, att det minimibelopp af 20,00 Rdr i försäkringsvärde, som för varulager och machi nerier är bestämdt, skuile hindra mången härvarand: köpman och fabrikant att ingå i Jönköpingsbolaget är i sjeliva verket på långt när icke af den vigt, son -.mäången kanske föreställer sig, enär varor, upplagde serskilda magasiner på sex alnars afstånd från hvaran dra, eller ock med brandmur skiljda, få i hvarje så dant försäkras till det utsatta beloppet. Också inne hafver flere delägare försäkringar till 50 å 60,000 Rd hvardera, hvilket dock ej hindrar andra personer at för egendom, förvarad i samma bus, äfven erhålla as surance till möjligen lika stort belopp. Dessutom böj den tidpänkt ej vara långt aflägsen, då man torde få emotse, att hvad ett nybörjande bolag icke borde äfvenltyra, det kan och bör samma bolag, sedan de vunnit tiliräcklig styrka, saklöst medgifva. Imedlertic är just, med afseende å de större städerne, vid siste bolagsstämraan i Jönköping, den förändring i reglementet redan beslutad, att egendom, förvarad i kors verks m. fl. hus, som räknas till 2:dra och 3:dje klasserne, deltager i brandskadeersättningar efter den högre årsafgift, som för dylik egendom erlägges och ej såsom tillföreng, lika med egendom i hus af 4:stö klassen eller stenhus. Slutligen bar äfven förvaltningskostnaden blifvit bestämd till vida högre belopp i Stockholm, än i Jönköpingsbolaget. Då denna kostnad på förra stället med ens fastställdes till cirka 5000 Rdr, har densamma i det andra bolaget först vid sista bolagsstämman i förliden Juni månad, genom anslående af arfvoden åt direktionen, uppgått till 2946 Rdr 32 sk. Skillnaden är här så mycket märkligare, som direktionen i Stockholmsbolaget, äfven om detta erhöll samma utvidgning, som Jönköpiogsbolaget redan har, icke på Jångt när kan få vidkännas samma besvär, som dervarande direktion, hvilken, bland annat, måste underhålla trägen brefvexling med brandstodskommitteerne i rikets alla städer. Såsom förhållandet nu är, måste imedlertid förvaltningskostnaden i Stockholmsbolaget med sin mindre försäkripgssumme, men primitift högre budget drabba fomden, det vill här säga delägarne, mångdubbelt tyngre än i Jönköpingsbolaget, der 3000 Rår, fördelade å 28 millioner, utvisa en förvaltningskostnad af cirka 5 sk. och, med tillägg af kommitteafgiiten, 135 sk. på hvarje 2000 Rärs försäkringsvärde. Också hade man, i händelse Stockholmsbolaget varit i verksamhet vid den tid iförliden Moj månad, då branden å Barnhuskällaren timade, ovilkorligen måst skrida till extra uttaxering å del!ägarne, för ait kunna ersätta brandskadan. De tillskott, som då komimit i fråga, hade visserligen icke kunnat uppgå till någon betydligare summa; men så får det väl äfven medgifvas, att beloppet bär gör mindre till sakeo, än sätlel att så anordna ett brandstodsbolag, att äfven mindre brandskador måste genom serskild uttaxering godtgöras. Annorlunda var det med Jönköpingsbolaget, der försäkrad egendom redan under första försäkringsåret ersattes med 44,792 Rdr 24 sk. 83 rst.; men det oaktadt, och ehuru afgifterne äro jemförelsevis låga, några serskilda tillskott icke erfordrats förr än efter Wexjö brand, dertill dock 24,493 Rdr 36 sk. 40 rst. bko voro att af per millefonden tiligå och endast 37,000 Rår behöfva af deläsarne tillskjutas. Då sammanlagda försäkriogsbeloppet nämnde stad före branden uppgick till 254,910 Rdr, utgjorde dock värdet af förlorad egendom något mer. in fjerdedelen af det hela. Tänke man sig blott ett dylikt olycksfall i Stockholm, der ett enda hus kan innehålla försäkrad egendonr ull samma helopp, som i Wexjö gick förlorad! Om köpmannen och fabrikanten hafva den fördelen att lägga försäkringspremier ch tillskott till den försäkrade varans värde och på let sättet få sitt äter af konsumenten, har den, som örsäkrar enskifd lösegendom, icke samma förmån och år också vidkännas hela tyngden af de bidrag, han ör assuransen nödgas utgifva. Den sistnämnde deläaren har derföre, i så organiseradt bolag, som ifråsavarande — utan nögon egentlig grundfond — icke ullkomligt lika intresse med köpmannen och fabrianten, hvilkas försäkringsrätt måste begränsas eller ck jemniikbet i fördelar på annat sätt för samtliga lelägarne beredas. Hvad här blifvit antydt, torde utgöra egentliga och älta föriklaringsgrunden, hvarföre mången och med käl tvekat att ingå i Stockholmsbolaget. Härom vore Innu mycket att tilögga; men då doensa artikel relan blifvit vidlyftigare-5som från början var ärm1adt, nödgas insändaren bortlägga pennan, dock i den örhöppnicg, att hvad han lemnat ogjordt, skall af kickligare hand fullbordas. Stockholm i Juli 1844. kr EEE