såsom Riksdagsmän skole vi verka för det vwvar-
aktiga och dock fortgående, religion, bildning, sam-
bällsordning. Vi skole för:jena våra medständers
aktning, då vi-icke söka. vår enskilda, men, en-
ligt kallelse, mång mans nytta. Mer än en gång
bar detta stånd gifvit en välvillig hand till fåder-
neslandets räddning; denna hugnad bjuder sig åter
an vid de vigtiga frågor denna Riksdag framförer.
Rent och allvarligt uppsåt, uthållig kraft, oflåtlig
besinning, orubbligt lugn utmärke oss; och vi sko-
la få, om icke af den föränderliga meningen, dock
af de godas och framtidens dom oss tillerkänd
äran, som enligt skaldens ord tillkommer den vise,
quem non civium ardor prava jubentium
Mente quatit solida — — —
Ehuru tryckt af åren och försvagad af en lång-
varig svår sjukdom, her jag hit följt min Konungs
kallelse och mitt embetes kraf. Jaz behöfver und-
seende och begär det af broderkör!eken. Med un-
dergifvenhet ötverlemnar jag åt den Gudomliga
Försynen skickelsen, antingen att med glädje örf-
ver fosterlandets bestånd och förkofran få återvän-
da efter Riksdagen till de mest älskade pligters
!ortsatta vård, eller att med min störste företrä-
dare, Spegel, gå från en Riksdag i grafven, med
grämelse öfver Sveriges stundande ofärd. Afinga
skiften lider min kärlek till det stånd jag tillhör.
Att bibehål!a dess förtroende är min flit och min ära.
Herren vare med eder, bröder! Med mig vare
ock Herren!
tm a