kande af de barnsliga farhågor, vissa kotterier bär
i Stockholm nu vilja uppskrika om Bonderege-
mentet m. m., och hvarvid de gå till väga med
en häftighet, nästan såsom ansågo de den Svenska
bonden för ett slags skadedjur i samhället.
—
SPÖKEN FRÅN NORGE.
Den Konstitutionelle och i dess fotspår Sven-
ska Biet hafva mer än en gång sökt skrämma
bort representationsförändringen med hvarjehanda
spöken, utklädda med norska materialier, förmod-
ligen emedan dessa tros göra mer effekt än an-
dra. Ett sådant är följande, som blifvit hopgjordt
i D. K. och efter honom kringburet af Svenska
Biet.
Antalet af representanter vid 4842 års Stor-
thing utgjorde 400; deribland funnos 32 embets-
män, hvaraf städerna valt 27 och landtdistrikter-
na 25. Städerna lära välja så många embetsmän,
för att genom de pstörsta förmågorna och den
öfverlägsna talangen blifva bönrderne öfvermäk-
tiga, men deri ligger också orsaken att de indu-
striella intressena blifvit så vanvårdade. Bönder-
na åter välja så många embetsmän, emedan ett
stadgande i Grundlagen bjuder, att utskottens ut-
låtande och betänkande skola uppsättas af utskot-
tets egna ledamöter; dertill måste bönderne såle-
des hafva embetsmän, men se, de äro derjemte
så sluga, att de icke välja andra embetsmän än
sådane, ,som dela de väljandes åsigter och sträf-
vandeny.
Här äro nu spöken för mer än ett af våra
Stånd.
Till en början måste Bondeståndet taga veder-
börligen illa vid sig, vid åsynen af 52 embets-
män i norska Storthinget, och icke mindre för
orsaken till detta stora antal eller att bönderne
nödgas begagna embetsmän i utskotten. Vid den-
na orsak torde väl en och annan anmärka, att
det der stadgandet, att utskottsledamöterne skola
sjelfva uppsätta sina betänkanden, icke finnes i
svenska grundlagen, och vi kunna tillägga, att det
ej heller finnes i den norska, emedan det hör
till arbetsordningen för Storthinget, hvilken ej är
Grundlag. Det svåraste är ändock att begripa,
hur den der fördelningen mellan distrikter, som
skola välja embetsmän, och distrikter, som skola
välja bönder, går till, och synnerligast huru det
icke förthy kan falla sig så, att de distrikter,
som välja embetsmän, alltid råka sådane, som dela
böndernes åsigter och sträfvanden.
Dernäst måtte väl vårt vackra Borgareståndp,
som Minerva på spe benämner detta Stånds nu
församlade representanter, slås med häpnad, när
det får höra, att de norska städerna välja så många
embetsmän, och det bara för att äga de största
förmågorna och den öfverlagsna talangen Vi
lemna nu derhän, om de norska städerna verk-
ligen sätta en ära uti att representeras af sådane
öfverlägsna förmågor, hvilket nog vittnar om ett
slags högmod, som skulle förarga mången här i
landet; men det är en besynnerlig effekt af de öf-
verlägsna förmågorna och talangerna, att de in-
tressen, som legat dessa om hjertat, just skulle
blifva vanvårdade. Deraf framkommer nemligen
den slutsats, att underlägsna förmågor och oskick-
lighet med största framgång skulle bevaka sin
sak. Slutsatsen är nog riktig, men icke så det
faktum, som ligger i premisserna... Norska stä-
dernas intresse har nemligen inom norska repre-
sentationen blifvit med mycken stränghet hand-
hafd efter de åsigter om dessa intressom,; som
gällt i bemälde städer, så vält som i allmänhet i
Norge, båda hos Regeringen och folket. . Dessa
åsigter hafva, åtminstone inom städerna, fordrat
att skråen bibehållas och att privilegier för nya
städers anläggning, så mycket möjligt är, hin-
dras, och i dessa punkter har norska represen-
tationen visst icke varit släpphändt. (Vi lemne
för öfrigt derhän, om det möjligen kan vara just
härigenom, som industriens intresse blifvit så
vanvårdadt.) Detta hafva vi en gång tillförene
förehållit D. K., men det tillhör den argusiska
oförskämdheten att han behandlar äfven repre-
sentationen, och deribland det Stånd, som för-
menas utgöra hans klientel, såsom barn, till hvil-
ka han säger: så är det; men bevisen att så är,
angå er ickey.
Slutligen hafva äfven Presteståndet och Adeln
sitt spöke i denna godbit, nemligen i den upp-
giften, att norska landtdistrikterna väl välja em-
betsmän, men icke andra än sådane, som dela
de väljandes åsigter och sträfvanden,. Det är nu
visserligen också en egenhet att de väljande i
Norge icke välja ombud, som dela andras åsig-
ter och sträfvanden, och lärer man väl häri igen-
finna orsaken, hvårföre representationen i Norge,
under alla förhållanden, varit och förblifvit helt
och hållet norsk, och hvarken fransk, engelsk eller
rysk, icke ens företrädesvis adelig eller presterlig;
men så är det ock, å andra sidan, en sanning, att
man bland embetsmännen inom norska representa-
tionen funnit och finner landets förnämsta utmärkt-
heter, hvilka satt norska Storthinget i tillfälle att
ådagalägga en kraft och en kunskapsrikhet, som,
i förhållande till frågornas art, fullkomligt kunna
mäta sig med det bästa Englands parlament och
Nordamerikas kongress har att uppvisa Det är
således blott odågorna bland våra embetsmanna-
klasser och embetsmannastånd, som hafva skäl
att förskräckas för arten af embetsmansvalen in-
om norska representationen. Men det är så myc-
ket annat odågorna befinnas dugliga till, att de
väl kunna trösta sig, om man just icke skulle
finna dem dugliga till representanter.
Ms