ARBRESTERINGSORDERNA)
AF ROBERT HALLER:
1.
— God morgon, min dyra Constance! — utro-
ade baronen till signoran som reste sig från sin
Jändstol, och gck honom Ul: mötes. — Hela
Paris är i röre!se, för att inandas dea sköna vår-
luften, som utsjuler sig öfver tuilleritrådgården
och de elyseiska fälten; kan jag hoppas att niar-
tager mitt sällskap under en promenad? Det kom-
mer icke på länge att bli så lfligt som i dag, ty
hofvet utflyttar i nästa vecka till Versailles.
— Låt mig stanna qver här i min kammare,
jag är trött och vid dåligt lynne, svarade damen
och stödde sitt lockiga hufvud mot den runda
armen, som hvilade på bordet. :
— Promenaden och anblicken af alla dessa gla-
da ansigtep, som becndra edra behag och er 1a-
lang skall göra r glad, sade baronen och tog sin
plats bredvid s verskan. Ni är dessutom, som
jag ser redan bebit habil.
— I morgon om ni vill el:er i öfvermorgoa
skola vi fara ut. Jag håller på med att anordna
mina effirer, att träffa anstalter till min afresa,
besvara bref, och dessutom är jeg inviterad til)
middag hos hertigen af Choiseul.
— Hvad? ämnar ni afresa? Och detta säger ni
mig med sådan köld?
— Har ni kanhända trott att jag skulle stann?
i Paris, då operan om två dagar tillslutes och
societeten reser på landet, eller till Versailles.
frågade neapolitanskan,
— Jag har visserligen väntat det. Eller var
det en osanning, då ni tillstod att er böjelse lik-
nade min, då ni önskade lefva vid min sida?
— Kan man få allt hvad man önskar? Jag är
en fattig flicka utan hem. Min, konst är hela
min egendom. Om jag icke nyujir den korta
ungdomen, så flitigt, som biet den korta somma-
LC) Se Aftonbl. 4 164.