förlust, och med :s tillämpning mot mig var det
således här slut; ty ej i denna , mer än annorstädes
i rikets lagar, har någon så rättsvid:ig anda fått rum,
som den, att man skulle straffas flere än cn gång för
samma sak,
Sedermera, och i följd af Korgl. Moaj:(s höga stad-
fäste!se, förbief min vid ingeniörkorpsen innehafde kap
tessbeställning, efter hvad Kongl. Maj:ts nådiga bref
af d. 9 Jani med egna ord uttrycker sig, ledigp, in-
till sistnämnde dag, då, i anledning af min rapport
d. 2 i västförutsående Mej månad från Wien, derom
att mitt uteblifvande hade härledt sig från laga för-
fall, Kongl. Maj:t i nåder behagade förordna, att jag
skulle anses såsom uti ingeniörkorpssns rul!or tills vi-
Cara qvarstående, hvarefter Kongl. Msj:t slutligen, utan
min begäran, den 27 i samma månad, såsom ofvan
Bömnt blifvit, åter tnsall; mig i ac lediga tjensten
för ett vådigt uvpdreg på utrikes ort.
Efter det jag sedan, på chefens för ingeniörkorpsen
hr gererallöjtnanten Leråns order af d. 25 Juni 1841,
hade återkommit till fäderneslandet, befallde Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref af d. 4 Nov. samma år;
till chefen för ingeviörkorpsen, att undersökning skulle
vid krigsgomstol företsgas, huruvida generalstabsoffi-
ceraren, kaptenen vid ingeniörkorpsen, riddaren af
Kongl. Svärdsorden, Baltzar Cronstrand, hyars per-
dee cs unandagålt, Utan laga orsak samma per-
; öfverblivit eller ej, äfvensom om han, iförst-
nämrde hänseende bör utur rullorne afföras.
Kovgl. Maj:t hade då, genom detta nådiga bref, i
första rummet med klara ord täckts tillkännagifva, att
rörande mitt uteblifvarde öfver erhållen Kongl. per-
mission, det. numera cndast derom vore frågan, hu
ruvida hindret för min inställelse, sådant jag uppgif
vit det, vore tagligt.
Att denna laglighet verkligen förefanns, bafva, un-
der målets gång vid domstolen, både hr generallöjt-
nanten Lefrån, såsom part, och krigsfiskalen såsom
allmän åklagare, ej allensst icke nekat, men ock sjelf-
va öppet förklarat; hvarefter Korg! krigshofrättan i
sitt utsleg äfven upptagit, att jag bevisen i denna sak
vedertlörligen hade frarmlegt. Arendet om afföringen
lärer alltså, hvad mig beträffar, härmed vara slutadt.
I de nyss anförde orden af det nådiga brefvet hade
ock, i andra rummet, tydligen blifvit anvisadt, att,
jemväl för den utgång af saken, stt det uppgifna Jaga
förfallet underkändes, detta förbållande allena dock
numera (utan andre, rörande betygen möjligen före-
kommande gravamina) ej förrådde fälla till afförande
utur rullorne, enär oftanämnde 3 s föreskrift, om
detta straff, vore redan en gång tillämpad.
Då ru saken örekom inför kongl. krigshofrätten,
yttrade herr generallöjtnanten Lefrn, i anledning af
min der gjorda förklaring:
Laga hinder inträffade verkligen för kaptenen att,
vid permissionstiders utgång, sig härstädes till tjenst-
göring inställa. Detta styrkte herr kaptenen genom
9:ne läkarebetyg (flere bafva icke till chefen för in-
geniörkorpsen blifvit insända) det första i bref från
Rom, dateradt d. 143 April 1839, som kom chefsem-
betet tillhanda d. 2 Juli samma år; det andra i bref
från baden vid Ischia, d. 25 Juli 4839, som ankom
d. 22 derpå följde Augusti.
Det tredje läkarebetyget som herr kaptenen i sin
förklaring af d. 2 Maj 1840, antyder, och vid förkla-
ringen af d 3 sistlidne Januari finnes bilagdt, är af
d. 18 Mars 1840. Det insändes icke till chefen för
ingeniö:korpsen, uten direkte till generaladjutanten
för armeen; dess datum visar, att betyget lika litet
kan komma i betraktande vid bedömande af den åt-
gärds laglighet jag ansett mig pligtig, redan d. 24 fö-
regående Februari månad, vidtaga, som herr kapte-
nens, i förklaringen af d. 5 Januari-detta år, åbero
pade skrifvelso till chefen för ingeniörkorpsen, date-
rad Wien d. 13 Febr. 1840, hvilken icke kom chefs-
embetet tillhanda förr än d. 12 Mars samma år.
Vidare förklarar herr generallöjtnanten, att han af-
fört mig ur ingeniörkorpsens rullor derföre, att jag,
efter 2:ne gånger afgifna och herr generallöjtnanten
tillhandakomne sjukattester, icke ytterligare hos chefs-
embetet tilikännagifvit och styrkt, att förfallet än vi-
dare fortfor,. Hr generailöjtnanten uppgifver dock
sjelf, vid samma tilfälle:
patt krigsartiklarne icke i bestämda ordaleg ut-
trycka, att sådant bör ske bvar tredje månad,
oaktadt 3 10 kap. krigsartiklarne så kan, och
måhända bör så tolkas och förstås.
Krigsfiskaieembetet har derefter, i sina slutpåståer-
den förklarat
att kapten Cronstrand inom behörig tid tillkän-
nagifvit ch styrkt det hinder, som mött för
bans instärelse, och sålunda iakttagit hvad på
horom ankomrit, för befrielse från den i krigs-
artiklarne stadgade påföljd för uteblifvande öfver
erhållen permission; och anser krigsfiskalsembe-
tet sig, i följd deraf, ej befogadt att, i denna
del af åtalet, emot kapten Cronstrand någon ta-
lan föran.
Men under rättegångens lopp hade samma embete
gjort åtal emot herr generallöjtnanten Lefrån, i det
att det upptagit min inför krigshofrätten gjorda an-
märkning, ett, då min afföring utur ingeniörkorpsens
rullor saknade stöd af krigsartiklarne, herr general-
löjtnanten måtte, i nämnde sin åtgärd, hafva handlat
pgodtyckligt och emot lag.
Kongl. krigsbofrätten hade alltså nu hos sig äfven
det enbärgigt, att fria eller fälla herr generallöjtnan-
ten och kommendören m. m. Lefrån. Kongl. krigs-
hofrätten agaf då detta utslag:
pfördensku!l... anser kongl. krigshofrätten kap-
tenen cch riddaren Cronstrand hafva, genom be-
rörde underlåtenhet, varit förfallen till den på
nwälid com medelst dess afförande utur ingeniör-