heter skola genom ombud bevakas, vinner dett
sitt ändamål säkrast och närmast, då han får der
till välja den, för hvilken han hyser mesta för
troende, utan att dervid inskränkas af den om
ständighet, att den, som väljes, nödvändigt skal
tillhöra en. viss medborgareklass: att således, vi
frågan om bevakande at ett helt lands intressen
dessa skola vinna deruppå, att från de serskild:
delarne af landet sammanträda ombud, utsedde på
grund af det allmänna förtroendet, och att dett:
gör sig säkrast gällande, då i förväg ieke elle!
läggas band på valbarbeten i allmänhet, med af
seende på visst Stånd och Klass. Mig synes, ati
det säkraste och varaktigaste föreningsband isam-
fundslifvet är det, som uppkommer genom den
närmare beröring, det egna och innerliga intresse,
hvaraf innevånarge inom samma Kommun eller
inom samma större eller mindre distrikt af lan-
det, lifvas för gemensamma ändamål och behof,
derinom kända och insedda, hvilka alltså blifva
föremål för det allmänna begrundandet och om-
dömet, utan att dervid tagas i beräkning vissa
Stånds eller Klassers enskilda fördelar. På så-
dant sätt sammangjutes det stora helas intresse
med hvarje enskild medborgares, och en splitt-
ring undvikes, som oftast, under andra förhållan-
den, eller då vissa korporationers eller personers
enskilda intressen skola tagas i anspråk för med-
delande af ett ombudsförtroende, måste till. följd
af sakens natur uppstå För mig är det alltså
ganska klart, att principen af Välrätt och valbar-
het inom Ståndskategorier icke kan här utgöra
någon sann och lycklig grundval, således ej eller
medföra gagn för landet, och bör derföre icke ta-
gas i anspråk för dea ombildning af Nationalre-
presentationen, som nu är i fråga. Må man blott
våga, och jag tror för visso, att den dag skail
komma, då mera allmänt erkännes för godt, at!
skilja sig från den genom århundraden inrotade
fördomen af Ståndsskillnad och Ståndsintressen,
särdeles som nu redan man dertill är på god väg,
genom att inse det berörde element står i vägen
för en önskad och god reform; och man skall,
tror jag med visshet, finna sitt misstag, i påståen-
det, att den ena eller andra näringen, den ena
eller andra medborgareklassens intressen skola nöd-
vändigt bevakas af medlemmar, som höra just till
det !ena eller andra. — Man förnimmer väl från
flera håll den invändning, att en förändring, byggd
på allmän eller samfild Valrätt och valbarhet, ic-
ke skall hafva utsigt för sig att kunna tyckas, eller
genomdrifvas; men jag kan ej förstå annat, än att
om man en gång vill ändamålet, — och allmänna
tankan, allmänna omdömet derom skall säkert förr
eller sednare mogna, — noz går man in på me-
del, sätt och utvägar, då de, såsom här blefve
fallet, icke innebära omstörtningsåtgärder, men väl
genomgripande. förändringar och förbättringar, som
på grundlagsenlig väg kunna åstadkommas. — Jag
frågar alltså: hvarföre håller mean sig väl så myc-
ket och så fast vid en snart sagdt chwmere; eller
månne icke en stor del af de hittills represente-
rade medborgareklasser, hvilka nu stå, om jag så
må säga, utom Riksförsamlingen och vänta på
våra åtgärder. skulle, om de directe hördes, afstå
ifrån detta envisa vidhållande af deras föråldrade,
onyttiga, ja skadliga Prerogativ? Jag tror det i
sanning, efter den erfarenhet jag hittills varit i
tillfälle att inhemta. Och månne icke de hittills
orepresenterade, för hvilkas införlifvande med re-
presentationen, vare sig i något af de nuvarande
stånd eller i annan förm, af en eller två kam-
mare, visserligen stora svårigheter möta, men hvil-
ka, utgörande en ganska stor del af landets in-
sigtsfulle och sjelfständige medborgare, ega stort
anspråk på en hittills tillbakasatt representations:
rätt, ett anspråk, som dock slutligen måste göra
sig gällande; — månne icke dessa, vid ett saker-
nas förändrade skick, äfven :skulle heldst se alla
Ståndsskillnader och dermed förenade klassval
upphöra? Jag tror också detta! — Jag will vis-
gerligen icke försvara den mest utsträckta Valrätt,
— och i följd deraf valbarhet; — census är och
måste vara nödvändig öch nyttig. Men jag kan:
ej så mycket, som jag eljest Törnum mit våra fal-
let, fästa mig. vid. den satsen, att representations-
rätt skall isynnerhet och i så stor grad, relativt
till andra ;kategorier, tillkomma. egare af fast ezen-
lom; jag föreställer mig nemligen den verkligen
fta inträffande händelse, att fastighetsegaren har
mindre betydenhet i samhället, har mindre behof
if, — och förty mindre rätt till — deltagande i
ådslag och beslut om förhandlingar, som röra på
in gång hans egna. och Statens väl, — mindre
äger jag, än mången annan, medborgare, icke e-
ande fastighet, men ändå förmögenhet, kunska,
ver, insigter, och så vidare, — af större vigt och
nilytande, — af större verklig betydenhet, då
let gäller bevakandet af det allmänna bästa, än
en förstnämnde, hvars större eller mindre sum-
na värda fastighet måhända kan vara graverad
ära intill dess värde, eller deröfver. — Den en-
la skillnad, i fråga om Valrättens utöfning, som
ag anser, för. min del, vara skäl att medgifva
ch införa, såsom nyttig och nödvändig, samt
rundad på rättvisa och verkställbar, utan att stö-
a hufvudprincipen för den samfällda Valrätt och
ralbarhet, som.jag gillar, — är den, mellan Stad
ch Land; —- ej:dörföre, söm :källe olika infres-
en sådant fordra — tvärtom, jag anser laåd och
tad i-sjelfvaj grunden sej kunna ega stridiga in-
ressen; beggederas äro med hvarandra så inför-
fvade och i behof af hvarannan, att någoa all-
nän förkofran eller bestånd, thy förutan, ej skulle
ft - ja 3 a ja MS AR Ve en KR
rr in RR
WD AA ee
AR RA ora Taft me Pan RA RR aa