heter skola genom ombud bevakas, vinner dett sitt ändamål säkrast och närmast, då han får der till välja den, för hvilken han hyser mesta för troende, utan att dervid inskränkas af den om ständighet, att den, som väljes, nödvändigt skal tillhöra en. viss medborgareklass: att således, vi frågan om bevakande at ett helt lands intressen dessa skola vinna deruppå, att från de serskild: delarne af landet sammanträda ombud, utsedde på grund af det allmänna förtroendet, och att dett: gör sig säkrast gällande, då i förväg ieke elle! läggas band på valbarbeten i allmänhet, med af seende på visst Stånd och Klass. Mig synes, ati det säkraste och varaktigaste föreningsband isamfundslifvet är det, som uppkommer genom den närmare beröring, det egna och innerliga intresse, hvaraf innevånarge inom samma Kommun eller inom samma större eller mindre distrikt af landet, lifvas för gemensamma ändamål och behof, derinom kända och insedda, hvilka alltså blifva föremål för det allmänna begrundandet och omdömet, utan att dervid tagas i beräkning vissa Stånds eller Klassers enskilda fördelar. På sådant sätt sammangjutes det stora helas intresse med hvarje enskild medborgares, och en splittring undvikes, som oftast, under andra förhållanden, eller då vissa korporationers eller personers enskilda intressen skola tagas i anspråk för meddelande af ett ombudsförtroende, måste till. följd af sakens natur uppstå För mig är det alltså ganska klart, att principen af Välrätt och valbarhet inom Ståndskategorier icke kan här utgöra någon sann och lycklig grundval, således ej eller medföra gagn för landet, och bör derföre icke tagas i anspråk för dea ombildning af Nationalrepresentationen, som nu är i fråga. Må man blott våga, och jag tror för visso, att den dag skail komma, då mera allmänt erkännes för godt, at! skilja sig från den genom århundraden inrotade fördomen af Ståndsskillnad och Ståndsintressen, särdeles som nu redan man dertill är på god väg, genom att inse det berörde element står i vägen för en önskad och god reform; och man skall, tror jag med visshet, finna sitt misstag, i påståendet, att den ena eller andra näringen, den ena eller andra medborgareklassens intressen skola nödvändigt bevakas af medlemmar, som höra just till det !ena eller andra. — Man förnimmer väl från flera håll den invändning, att en förändring, byggd på allmän eller samfild Valrätt och valbarhet, icke skall hafva utsigt för sig att kunna tyckas, eller genomdrifvas; men jag kan ej förstå annat, än att om man en gång vill ändamålet, — och allmänna tankan, allmänna omdömet derom skall säkert förr eller sednare mogna, — noz går man in på medel, sätt och utvägar, då de, såsom här blefve fallet, icke innebära omstörtningsåtgärder, men väl genomgripande. förändringar och förbättringar, som på grundlagsenlig väg kunna åstadkommas. — Jag frågar alltså: hvarföre håller mean sig väl så mycket och så fast vid en snart sagdt chwmere; eller månne icke en stor del af de hittills representerade medborgareklasser, hvilka nu stå, om jag så må säga, utom Riksförsamlingen och vänta på våra åtgärder. skulle, om de directe hördes, afstå ifrån detta envisa vidhållande af deras föråldrade, onyttiga, ja skadliga Prerogativ? Jag tror det i sanning, efter den erfarenhet jag hittills varit i tillfälle att inhemta. Och månne icke de hittills orepresenterade, för hvilkas införlifvande med representationen, vare sig i något af de nuvarande stånd eller i annan förm, af en eller två kammare, visserligen stora svårigheter möta, men hvilka, utgörande en ganska stor del af landets insigtsfulle och sjelfständige medborgare, ega stort anspråk på en hittills tillbakasatt representations: rätt, ett anspråk, som dock slutligen måste göra sig gällande; — månne icke dessa, vid ett sakernas förändrade skick, äfven :skulle heldst se alla Ståndsskillnader och dermed förenade klassval upphöra? Jag tror också detta! — Jag will visgerligen icke försvara den mest utsträckta Valrätt, — och i följd deraf valbarhet; — census är och måste vara nödvändig öch nyttig. Men jag kan: ej så mycket, som jag eljest Törnum mit våra fallet, fästa mig. vid. den satsen, att representationsrätt skall isynnerhet och i så stor grad, relativt till andra ;kategorier, tillkomma. egare af fast ezenlom; jag föreställer mig nemligen den verkligen fta inträffande händelse, att fastighetsegaren har mindre betydenhet i samhället, har mindre behof if, — och förty mindre rätt till — deltagande i ådslag och beslut om förhandlingar, som röra på in gång hans egna. och Statens väl, — mindre äger jag, än mången annan, medborgare, icke eande fastighet, men ändå förmögenhet, kunska, ver, insigter, och så vidare, — af större vigt och nilytande, — af större verklig betydenhet, då let gäller bevakandet af det allmänna bästa, än en förstnämnde, hvars större eller mindre sumna värda fastighet måhända kan vara graverad ära intill dess värde, eller deröfver. — Den enla skillnad, i fråga om Valrättens utöfning, som ag anser, för. min del, vara skäl att medgifva ch införa, såsom nyttig och nödvändig, samt rundad på rättvisa och verkställbar, utan att stöa hufvudprincipen för den samfällda Valrätt och ralbarhet, som.jag gillar, — är den, mellan Stad ch Land; —ej:dörföre, söm :källe olika infresen sådant fordra — tvärtom, jag anser laåd och tad i-sjelfvaj grunden sej kunna ega stridiga inressen; beggederas äro med hvarandra så införfvade och i behof af hvarannan, att någoa allnän förkofran eller bestånd, thy förutan, ej skulle ft ja 3 a ja MS AR Ve en KR rr in RR WD AA ee AR RA ora Taft me Pan RA RR aa