dotter. Han omtalade att Per Trulsson begär
henne till maka, och att han, för den hederlig
mannens skull, lofvat honom de vackra skäckar
ne (hästar) i hemgift m. m.; men fick till sva
att Märtha ej ville gifta sig.
Du vill itke,, skrek den uppretade fadren
Du vill visst gå här å gräde år ud och år ing
men tro mej, du skall itko ha en go da i mit
hus mere. Betäntk dej te Sönde.n
Märtha föll på knä, och bad gråtande om för
barmande; men den: hårde fadren gick leend
sin väg. i
Fadrens hotelser förskräckte ej Mårtha, uta
skulle fast mer stadfästat, hennes trohet mot der
älskade, om hon icke fallit på den tanken at
han öfvergifvit henne. Men fåfängan, denna mäk-
tiga passion hos qvinnan, var sårad; den nedty-
stade all klagan öfver ett glädjelöst lif, och för-
jagade de vidrigheter som Märtha anade vid tan-
ken på en förening med-en person, som med
henne åldrig skulle sympatisera. — Hon uppreste
sig med triumferande mine, och bestämde sig så-
lunda: Jag har knäfallit för en grym far för at!
blifva den trogen som öfvergifvit mig. Jag hal
tillstått min kärlek för en som hbånar den; men
jag skall visa herr doktorn att han också kunde
blifva mig likgiltig, — så, att jag kunde gifta mig
med en enkeman, en bonde. — Ja, grymme far,
du skall aldrig mer bele mina tårar, håna min
suckan. Du skall få den der lilla ängen, för hvil-
ken du ville bortsälja ditt barn.,
Vi låta några veckor passera, och vilja endast
nämna att Märtha ofta vacklade i detta hennes
sista beslut, och förbannade sin tillvaro under en
mor, som tillåtit henne bruka tiden till att upp-
odla sitt förstånd till ljulva förvillelser- på en
väg, som förde henne till ett så olyckligt mål —
och en far, girig och ärelysten, hvilken för sitt
barns välfärd ville samla skatter.
— Det är andre dag Jul, i V:s kyrka brinna mår-
52 vaxljus. Ett ekipage håller utanför kyrko-
porten, tillhörigt den i kyrkan redan ingångne