JEmite tva ante MatSspotsoner statt DIoUTtu utt olet
för Kongl. Akademiens för de fria konsterna hus upp-
fördt plank, då Anders Carlsson och Sablin gått förbi,
yttrat: Gud vet hvad nytta de bär körfvarne göra,
som gå på gatorna med utdragna sablar, liksom skulle
de vara något;: hvarefter vaktmästaren Carlss n, som
dittills stått vänd åt planket, sedan Anders Carlsson
uppmanat honom att hålla truten, vändt sig om möt
Anders Carlsson och hans kamräåt; framtagit och upp-
visat ett tullbetjent-tjenstetecken, samt, under! yttran-
de: hvad säger ni? talar ni till mig? fattat Sahlin
i kappkragen och hotat att arrestera honom och Ån-
ders Carlsson, hvarföre denne tilldelat vaktmästaren
Carlsson ett slag öfver ryggen; och hade derefter An-
ders Carlsson och Sahlin, med tillbjelp af Fröberg och
Malmstedt, hvilka på gifvet tecken tillkommit, gripit!
och till corps de gardet vid Hötorget affört vaktmä
staren Carlsson, å hvilken Anders Carlsson nu yrkade
laga ansvar och bestraffaing.
Stadssoldaten Sahlin instämde, under enahanda yr
kande, uti den al Anders Carlsson afgifoa berättelse
med tillägg, att den ene af de personer, som varit
vaktmästaren Carlssons sällskap, och hvilken Sahlir
sedermera igevkännt i sjötullsvaktmästaren Film, skuf
fat Sahlin våldsamt för bröstet och ryckt kappan af ho
nom, innan Anders Carlsson slagit vaktm:ren Carlsson
E. o. kanslisten Rydberg anmärkte, att Sahlin,
olikhet: med: hvad han nu berättat, vid förhöret i
Kongl. poliskammaren uppgifvit, att vaktmästaren Carls.
son, och icke Film, varit den, som ryckt af Sahlin
hans kappa; i anledning hvaraf Sablin på fråga för-
klarade, att äfven vaktmästaren Carlsson med Film
deltagit i detta våld.
Till bemötande af förrberörde angifvelse, åberopade
vaktmästaren Carlsson den berättelse, som finnes inta-
gen i en af honom denna dag, kort före Kongl.
Slottsrättens sammanträde, inlemnad skrift, hvilken nu
upplästes och var (enligt Red. meddelad, särskild a-
skrift) af följande innehåll:
Till Kongl. Slottsrätten för Stockholms slott ochstad!
Hos kongl. slottsrätten anhåller jag ödmjukligen om
laga kallelse å soldaterne vid stadsvaktens första kom-
pagni JM 39 Anders Carlsson och JM 43 Johan Lud-
vig Sahlin, äfvensom J2 44 Anders Petter Fröberg
och MM 46 Anders Wilhelm Malmstedt, att stå till
ansvars, de två förstoämnde, för det de natten till
d. 3 Juni olagligen mig gripit och i häkte bortfört,
och de två sistnämnde, för det de deltagit i detta
väld, hvars beskaffenhet följande sanningsenliga berät-
telse närmare upplyser:
Då jag Tisdagen d. 4 sistlidna Jani hado lodigt
fån tjvusvguring, till hvilken jag först påföljande mor-
gon kl. 8 borde infiona mig, och hade på Serafimer-
lazarettet gjort besök hos en sjuk, träffade jag på å-
tervägen vid Tegelbacken tullyaktmästaren Film och
vaktmästaren vid bibelsällskapet Levp, båda mina
bekanta. Efter något samtal, inbjöd jag dem på en
sexa hös traktör Lilja vid börnet af målareakademiens
hus och Fredsgatan. Klockan var då uvgefär 3, på
41 och vi begålivo oss kl. 41 derifrån. Vid planket
utanför målareakademiens hus stadnade vi och samta-
lade en stund, och jag — af hvad anlednicg minnes
jag icke — kom derunder att berätta en händelse,
då jag, vid bemgåendet från en begrafning på Ladu-
gårdsiandet, den jag tillika med Film bevistat, greps
af två stadssoldater, för det jag satt inslumrad på en
sten vid ändan af S:t Paulsgatan. - Under denna be.
rättelse begagnade jag visserligen det gängse orde:
korfvar, men tänkte ej beller på, att någon annan än
mina bekanta kunde höra mig. Ett par stadsvakts-
soldater passerade, som jsg nu efteråt i polik. hört,
förbi oss, men jag tviffer mycket på att de hörde
något al vårt samtal, hvilket ingalunda var ;högljuådt,
Imedlertid, bäst vi stodo och ett par patrulikarlar
åter passerat oss, återkommo dessa oförsedt och en
af dem, hvilken, som jag nu vet, var J4 39 Anders
Carlsson, rusade bakifrån på mig, grep mig i kragen
och repande: hvad säg:r pi fähund — korfvarp, slog
mig. allt hvad han förmådde med sin huggare. Den
andre, MM 43 Johan Ludvig Sahlin, grep mig likale-
des på en ånnan sida och båda slogo: mig med sab-
larne. Bestört frågade jag dem hvad jag gjort; men
de svarade: ni har skällt oss för körfvar och nu
följer ni med i arrest. Jag framtog då mitt tjenste-
tecken, sade mitt namn och min tjenst, och underrättade
dem att jag hade tjenstgöring att Påpassa; men här-
till, svarade Carlsson: jag ger — — Om Di är tull-
betjent eller -polisbetjent, skall ni lära er att veta hutp.
Derunder ryckte de mig-i kläderna, som jag bad dem
skona; och skuffade mig:fram och åter, så att hatten
afföll, den likväl en af dem sedan upptog och med
ett slag nedtryckte öfver ögonen. Då jag nu bad
Film och Levån följa med, för att se kuru man be-
handlade mig, gick den förre fram och föreställde sol-
daterne höfligt, att jag intet ondt gjort; men han ho-
tades med att undergå samma öde som jag, om han
blandade sig i saken. Imedlertid framtog Carlsson,
som vid tillfället var så öfverlastad att han raglade,
en pipa och blåste i den, då två andra patrullkarlar,
MM 44 Anders Petter Fröberg och Je 46 Anders Wil-
helm Malmstedt, -ankommo och genast började med
sina huggare slå mig, under tillrop: vill du intet gå
din lymmel med flera uttryck af samma beskaffen-
het. På sådant sätt affördes j2g, som ånyo bad Film
och Leven följa och so hvad som hände, upp till hör-
net af Drottninggatan. Der lemnade de sodnast till-
komne, Fröberg och Malmstedt, oss; men Carlsson
och Sahlin förde mig emellan sig upp till vakten vid
Hötorgsgränden. Film. hade vakt vid bron och Le:
vån hade sitt herrskap att passa på, så att ingendra
vågade medfölja. - Ankommen i Hötorgsvakten, ble
jag, som begärde att man måtte föra mig hem elle:
tillåta mig skicka bud och underrätta mina förmän
men fick svaret: tig, här skickas inga bud, beröf
vad hatt, halsduk, byxbäogslen, handskar, ur: och
plånbok, och inkastad i mörkt och kallt, rum mec
jordgolf, der jag fick sitta och frysa till kl. omkring
4 på morgonen. Då fördes jag af två stadssoldate
till Castenhoffshäktet, der jag måste afkläda mig hel
och hållet, och slutligen, åter påklädd, infördes iet
rum, -der omkring tjugo Personer, efter allt utseende
gröfre brottslingar, sutto förvarade, och der. vid ut
gåendet. en arrestant erinrade mig, att jag borde er
lägga åldermanspengar,, emedan jag sannolikt aldrig
återkomme. Ändtligen kl. 40 förmiddagen fördes ja;
till. poliskammaren,sder jag efter ett förutgående för
bör, återfick friheten och mina tillhörigheter; Förs
der erför jag namnen på de stadssoldater som våld
fört mig. 3
TVaF atcvar hiarfill nn nämnde stadssaldatar. ganan