; 9. gan af hvad som fordom egde både form och äre, i stillhet anträda sitt länge fördröjda återtåg! till så många hädangångna syskon. . sLika litet, isom ; man : kan; eller bör söka att pånyttföda dessa Stånd, eller önskar sig derifrån oskiljaktiga egenheter tillbaka med. Stånds-fördomarnes skyhöga bröstvärn och Stånds-skillnadernas skarpa kantigheter, i förening med ömsesidigt misstroende, skall man lyckas att, med dessa Stånds bibehållande, såsom sådana, deruti inrymma alla de orepresenterade Classer, hvilkas rättmätiga anspråk man omsider synes böjd att tillfredsställa; Jag har visserligen hört flera förslag rosas, som hufvudsakligen utgått från medlemmar af Riddarehuset eller Preste-Ståndet, och utmärkt sig genom en skenbar frikostighet. Men jag erinrar mig härvid det Latinska uttrycket: Timeo Danaos, et dona ferentes; icke som skulle jag i de : personligheter, : hvarifrån förslagen emanerat, misstänka några fiender, emedan jag tvertom för dem hyser verklig högaktning, men emedan jag befarar, att de härvid haft deras egna Stånds interessen hufvudsakligen för ögonen, hvilka interessen ofta stå i ett fiendtligt förhållande till det allmänna. I hvilket Stånd man än behagar placera dessa orepresenterade classer, kommer sammanblandelsen att tillintetgöra grundelementet. Adeln och Preste-Ståndet lära tilläfventyrs icke medgifva någon sammanblandning inom deras resp. Stånd, men Borgareoch Bonde-Stånden tåla deremot icke vid någon ytterligare utspädning, till förminskande af deras vigtiga representationsrätt. Bildar man åter ett femte Stånd af alla dessa orepresenterade, såsom ofrälse fastighetsegare, utom Bönde-Ståndet, Husegare i Städerna, Vetenskapsidkare, Embetsoch Tjeastemän, Konstnärer, m. fl., så inser väl en hvar utan möda, att man af denna brokiga samling svårligen kan bilda ett nytt Stånd. Huru man härvid än må bete sig, så nödgas man frånträda den så kallade Ståndsprincipen; men när man af föresats eller af tvång afviker från sina grundsatser, så förfar man endast efter godtfinnande, hvilket synes mig vara en svag grundval,, för att derpå stödja något everldeligt, eller ens för någon tids moment bestående. Ho tilltror sig ock kunna utmäta den billiga andel, som bör tillkomma hvarje sålunda danadt Stånd, med någon aktning för rättvisa? Hvarken kan ran härutinnan taga besutenhets-principen; förmögenhets-principen; personlighets-principen eller någon annan förnuttig eller oförnuftig princip till. basis, utan man strandsätter sig för den förebråelse; ätt, såsom jag nyss nämnde, förfara helt och hållet godtyckligt. Dessutom komma nödvändigtvis Borgareoch Bonde-Stånden att härigenom ansenligt förlora i betydenhet, emot hvad rättvisan fordrar, så vida en femtedel alltid är mindre än en fjerdedel. Man har äfven i denna sak vädjat till samtiden och efterverlden. Deremot ordar man icke lika ifrigt, som fordom, om sammanhanget med det förflutna, emedan man troligtvis kommit under fund dermed; att detta längesedan, genom tidens tvång, blifvit aflbrutet, hvadan det ock, i min tanka, är lättare att bevisa, det vårt närvarande representationssätt: består af idel innovationer, än att stödja dem på urgammal Svensk grund. Jag dristar också för min del, mine Herrar, till edett upplysta omdöme hemställa, om vi skulle kunna stå till svars inför våra samtida Medborgare eller våra Elterkomlingår, om vi nu byggde ett Representationssystem på en så svekfuil grund, som godtyckers, vare siv darfäns, avi vi varvade för de skuggbilder, hvarmed man alltid är färdig att uppskrämma lättrogenheten, eller för det vi, utan att nöjaktigt kunna. derföre göra redo, äflas att. bibehålla det inför förnuftet ogiltiga och-af tiden nederbrutna Ståndsmachineriet. Med kännedömaf de tänkesätt, som hittills lifvat våra gemensamma öfverläggningar, har jag antagit ett motsatt förhållande. Det är äfven med kännedom af Borgerskapens flere aktningsvärde Ledamöters inför Thronen, i petitionsväg, framställda önskningar, som jag vågar förutsätta en afgjord benägenhet hos: detta Stånds Medlemmar att förkasta, hvad en hvår måste ogilla, och i stället antaga, hvad man måste erkänna, såsom giltigt. Så vida drislår jag äfven inblanda våra Committenters uppdrag i denna fråga; oaktadt jag visserligen vet, att -hvarje representänt i främsta rummet uppmanas att, utan sidoblickar, bevaka det högsta, det :allmänna intresset. (bu i