; 9.
gan af hvad som fordom egde både form och
äre, i stillhet anträda sitt länge fördröjda åter-
tåg! till så många hädangångna syskon.
. sLika litet, isom ; man : kan; eller bör söka att
pånyttföda dessa Stånd, eller önskar sig derifrån
oskiljaktiga egenheter tillbaka med. Stånds-fördo-
marnes skyhöga bröstvärn och Stånds-skillnader-
nas skarpa kantigheter, i förening med ömsesidigt
misstroende, skall man lyckas att, med dessa
Stånds bibehållande, såsom sådana, deruti inrym-
ma alla de orepresenterade Classer, hvilkas rätt-
mätiga anspråk man omsider synes böjd att till-
fredsställa; Jag har visserligen hört flera förslag
rosas, som hufvudsakligen utgått från medlemmar
af Riddarehuset eller Preste-Ståndet, och utmärkt
sig genom en skenbar frikostighet. Men jag er-
inrar mig härvid det Latinska uttrycket: Timeo
Danaos, et dona ferentes; icke som skulle jag i
de : personligheter, : hvarifrån förslagen emanerat,
misstänka några fiender, emedan jag tvertom för
dem hyser verklig högaktning, men emedan jag
befarar, att de härvid haft deras egna Stånds in-
teressen - hufvudsakligen för ögonen, hvilka inte-
ressen ofta stå i ett fiendtligt förhållande till det
allmänna. I hvilket Stånd man än behagar pla-
cera dessa orepresenterade classer, kommer sam-
manblandelsen att tillintetgöra grundelementet.
Adeln och Preste-Ståndet lära tilläfventyrs icke
medgifva någon sammanblandning inom deras resp.
Stånd, men Borgare- och Bonde-Stånden tåla der-
emot icke vid någon ytterligare utspädning, till
förminskande af deras vigtiga representationsrätt.
Bildar man åter ett femte Stånd af alla dessa o-
representerade, såsom ofrälse fastighetsegare, utom
Bönde-Ståndet, Husegare i Städerna, Vetenskaps-
idkare, Embets- och Tjeastemän, Konstnärer, m.
fl., så inser väl en hvar utan möda, att man af
denna brokiga samling svårligen kan bilda ett
nytt Stånd. Huru man härvid än må bete sig,
så nödgas man frånträda den så kallade Stånds-
principen; men när man af föresats eller af tvång
afviker från sina grundsatser, så förfar man en-
dast efter godtfinnande, hvilket synes mig vara
en svag grundval,, för att derpå stödja något
everldeligt, eller ens för någon tids moment be-
stående.
Ho tilltror sig ock kunna utmäta den billiga
andel, som bör tillkomma hvarje sålunda danadt
Stånd, med någon aktning för rättvisa? Hvarken
kan ran härutinnan taga besutenhets-principen;
förmögenhets-principen; personlighets-principen el-
ler någon annan förnuttig eller oförnuftig princip
till. basis, utan man strandsätter sig för den fö-
rebråelse; ätt, såsom jag nyss nämnde, förfara
helt och hållet godtyckligt. Dessutom komma
nödvändigtvis Borgare- och Bonde-Stånden att
härigenom ansenligt förlora i betydenhet, emot
hvad rättvisan fordrar, så vida en femtedel alltid
är mindre än en fjerdedel. Man har äfven i
denna sak vädjat till samtiden och efterverlden.
Deremot ordar man icke lika ifrigt, som fordom,
om sammanhanget med det förflutna, emedan man
troligtvis kommit under fund dermed; att detta
längesedan, genom tidens tvång, blifvit aflbrutet,
hvadan det ock, i min tanka, är lättare att be-
visa, det vårt närvarande representationssätt: be-
står af idel innovationer, än att stödja dem på
urgammal Svensk grund. Jag dristar också för
min del, mine Herrar, till edett upplysta omdöme
hemställa, om vi skulle kunna stå till svars in-
för våra samtida Medborgare eller våra Elter-
komlingår, om vi nu byggde ett Representations-
system på en så svekfuil grund, som godtyckers,
vare siv darfäns, avi vi varvade för de skuggbil-
der, hvarmed man alltid är färdig att uppskräm-
ma lättrogenheten, eller för det vi, utan att nöj-
aktigt kunna. derföre göra redo, äflas att. bibe-
hålla det inför förnuftet ogiltiga och-af tiden ne-
derbrutna Ståndsmachineriet. Med kännedömaf
de tänkesätt, som hittills lifvat våra gemensam-
ma öfverläggningar, har jag antagit ett motsatt
förhållande. Det är äfven med kännedom af Bor-
gerskapens flere aktningsvärde Ledamöters inför
Thronen, i petitionsväg, framställda önskningar,
som jag vågar förutsätta en afgjord benägenhet
hos: detta Stånds Medlemmar att förkasta, hvad
en hvår måste ogilla, och i stället antaga, hvad
man måste erkänna, såsom giltigt. Så vida dri-
slår jag äfven inblanda våra Committenters upp-
drag i denna fråga; oaktadt jag visserligen vet,
att -hvarje representänt i främsta rummet upp-
manas att, utan sidoblickar, bevaka det högsta,
det :allmänna intresset. (bu
i