och förkunnar den nedslagae arbetaren: Höir hvad
som säges Er; — Jag räds att du är en lat persedel;
vi kunna icke lemna er understöd af fattigmedlen;
ni förijenar det icke annorstädes; men ni får komma
på arbetshuset, om ni så vill; det är bästa stället för
er och sådana lättingar, och der skall ni måhända
komma till besinning.
Nåväl, hvad har nu den stackars mannen att göra,
för sig och sin arma familj? Han nödgas gå in på
den nedsatta arbetslönen, eller arbetshuset; hvilket
farmerna ganska väl vet han icke väljer. Han tvin-
gas sålunda efterhand till att nöja sig med dv allt-
jemt nedsatta arbetslönerna. Han kan knappast an-
skaffa bara brödet för hustru och barn. I sin nöd,
vid hvarje hungeras kraf, vid hvarje behof, återkallas
i hans misne hvad som föregått. Kan någon väl tro,
att den lexa han fåit, — att fattigkomitterades före-
läsningar, att ordförandens skällsord, lärt honom bro-
dertig kärlek, eller grann-eämja, eller förtroende och
tillgifvenhet för sin husbonde? man skulle då bra li-
tet känna menvniskohjertat.. Mannen kan möjligen för-
blifva en temligen duglig plöjare eller handtlangare;
men någonting är imellertid utsådt i hans själ, som må-
ste förr eller senare bära olyckans frugt.
I Woodbridges församling, — ett distrikt nära Ips-
wich der mordbrard icke blifvit överklagad, har
Hr Colchester förpaktat 450 acres. Som han har ä-
ven andra inkomstkällor, behandlar han sitt arbetsfolk
väl och med ömhet, och är älskad af dem. Han fort-
far med det gamla Suffolks bruket, att låta arbetarne
köpa spanumålen af sig till visst pris, utan förändring
efter torgprisernas vacklande, äfvensom andra hufvud-
artiklar. Detta gör, att deras lifsuppehälle icke ko-
star dem så mycket, som om de skulle köpa för da-
gen hos hökaren; och det visar sig, att en arbetare
der kan på 8 veckor hafva en behållning af ett
sterling, sedan haus oundgängligaste behof äro fyllda.
För detta öfverskott får han således förskaffa sig hvad
bondfolket kallar bod-varot;: the, socker, smör, ljus,
såpa, salt, mjölk, m. m., som han icke kän undvara.
Det är väl ringa; men det är dock möjligt att der-
med nöja sig.
Betraktar man åter de trakter der mordbrandsförsö-
ken drifvits, så finner man, att der väl gifves samma
arbetslön, som hos den nyssnämnde förpaktaren, elle
9 sh. sterling, 8 rdr 32 sk. rgs i veckan; men af illa
förstådd sparsamhet, afdrages för regndag, eller hal
regndag, så att ofta arbetaren blott har 6 till 7 shill
sterl. i veckan, och ofta har han under hela veckan
intet. Hvad skola då de arma menniskorna göra.
De vilja heldre svälta än gå på arbetshuset, och de
måste ju lefva, antiogen det regnar eller om solen ski-
ner. Men betraktom förhållandet än vidare!
1 Ratlesden, en stor by, tra engelska mil från Stow-
market, hade man nedtvingat veckolönerna till 8 sh.
st. intilldess de, efter mordbrandsanläggningarne åter
höjdes till 9 sh. I byen bodde 4141 personer; ett
antal som var större än för 6 år sedan. Den ende
mjölhandlande i minut som der finnes, kan med sin
bok intyga, att han nu säljer ända till ett värde af
412 och 43 pund st. hvarje vecka mindre mjöl, än
den tiden; och melt konsumtionen är ännu mindre i
proportion. Den enda möjliga förklaringen, ty be-
stämt är antalet nu mindre på dem som hafva råd
att göra inköp i större skala, är att folket minskat
sin förtäring af. bröd och dricka. Då nyligen försök
af en egendomsegare gjordes, att nedsätta veckolönen
till 7 sh., så famn man en morgon i hans uthus
brännbara ämnen uilagda, men tändstickorna hade
lyckligtvis slocknat. Man väntar sig allmänt, att när
skörden mognar skola åkerfälten afbrännas. En mängd
arbetare äro sysslolösa och 236 åtnjuta fattigunder
hål!, ebu:u, enligt hvad allmänt erkännes, ingen enda
arbetare begär sådant förr än han är i den yttersta
nöd. Man visade mig flera kojor, tillhörande sådana
arbetare, som nu åtnjöto 9 sh. i veckan. Jag wil
lemna den beskrifning, som gafs mig, öppet och oför-
stäldt, i flera närboendes närvaro, at qvinnan uti ett
visst icke det sämst lottade, af dessa hushåll, Hor
sade: John och jag ega tre barn. Vi hafva läng
endast haft 8 sh. men få nu 9 sh. st. i veckan. V
hafva Gud ske lof brödet; men föga mer. Vi beköfv:
3:, stone (eng. vigt motsvarande 8 marker) mjöl
veckan, då min man är i hårdt arbete; de kosta nå-
got öfver 7 sh.; 2 uns smör, 2 uns socker, såpa, salt
peppar, 4 uns th, 4 Jjus, 4 uns tobak i veckan
kosta inalles något öfver 4 sh st. Jag kan således
äfven nu, icke tänka på att under bela månader få tillag:
åt oss en kötträtt; smör och socker få vi knappas
nog smaka på, cch vi måste skynda oss till säng
om ljuset skall räcka. Min man betalar 3 st.
hyra för vår koja; men kan under bergning och skört
förtjena 4 st. utöfver den vanliga veckopenningen.
Man såg äfven af detta folkets dåliga kläder, att d
ej egde möjlighet till att bespara något på lifsuppe
hället, för detta ändamål, och halmbädden utvisade
i hop med det usla husgerådet, att de nödgades för
saka all lifvets beqvämlighet. Detta folk hade haf
tio barn; men alla, utom de tre, hade dödt. Der
äldsta fiickan hade börjat gå i skola, på en välgö
rande mans bekostnad.
Kan man fordra. utropar korrespondenten, at
menskliga naturen icke under en sådan behandling
skall blifva grym och känslolös? Kan man undra, on
arbetaren, uttröttad af ett arbete som fordrar att hai
innan dagningen vandrar ur sitt hem och som icke lem