GÅRDFARIHANDLAREN.)
FINSKE HÄNDELSE.
IV.
Vi lemnade pörlet med dess bebyggare i det
ögonblick, då husbonden och drängen höllo råd-
plägning Om bista sättet all förvara den nya Dio-
genes, som hos dem behagat inlogera sig. Låtom
oss nu återtaga den för en stund lössläppta trå-
den för detta ä!ventyr, och se till huru det slu-
tades. Vi nämnde att Mats förband sig att, jemte
hunden, hålla vakt om fingen. I detia ändamål
satte han sig, med pipn i mun, på en stack-
knubb2e och gaf sig att sprita pertor, för att hålla
sig vaken. Mena han hate icke suttit der länge,
förrän han plötsligt reste sig upp och ropade:
— Soiver ni rea hosbond?
— Nej icke ännu, hvad seu?
— Jo, jag menar, ti vi kommer at bli en
nattvaka ni ock i natt husbord.
— Hvarföre så?
— Jo, ser ni! just som jag satte punkton) i
pertveden här, så kom en tanke, flygande som
en fågel, i hufsudet på mig. Vet ni hur jag
tänkte: köpmannen — jag menar han, som forsla-
de hit kistan — lär väl fan heller, farit till be-
fallningsman, det kunna vi nog förståg ty i det
ärende han är stadd, fore han väl heldre till beif-
vete, än till länsman. Jag menar, jag, att han
vid det här laget ligver och tju betar med sin
hästskranka vid någon af ängsladorre vid Tuomi-
korpi och ämnar vil komma hit och hjelp: kam-
raten, då allt blir iyst och stilla i gården; ty 1o-
te må någon inbilla mig, att den der puttiina-
sken, som sitter här i kistan, bopskrumpen :0m
ett z, kunnat tilitro sig att rå på tvinne hand-
fasta karlar, pappa ), I.cka och matmor oräk-
nade. Derföre är det, som sagdt är, säkest at
han li;ger och lurpassar i grannekopet, Huru
menar ni husbono?
— Du har verkligen rält, Matti, den saken
kom jag icke ens att tinka på; men Vi stole
ställa så till, att vi få älven bonom i fällan, och
så stufva vi in dem i kistan begge två.
Derefter vände Tewonen sg till den fångns
och sade:
3) 8e Aftonbl. M4 156, 157 och 188,
ax Täljknif. ) Gammal gubbe,