mot sin fångesman ansåg sig böra undvika, och in
skränkte sig till några påminnelser emot de beräknings-
grunder, efter hvilka köpesumman blifvit uppgjord:
Yttrande bland annat, att när Drätselkommissioner
bestämt 20 Rdr bko såsom årlig byra för meranämnde
tomtplats, torde detta belopp följaktligen kunna anse:
motsvara ränta å det kapital Drätselkommissionen då
funnit platsen vara värd, eller 333 Rdr 46 sk., efter
sex procent beräknad ). Arrendet står eljest i et
ovanligt förhållande till egendomsvärdet — något min.
dre än en procent på föreslagna köpeskillingen 2,07
Rdr banko.
Stadsingeniören Christiernin, till hvars utlåtande
Byssnämnde skrift blef remitterad, afgaf i anledning
deraf följande memorial:
Vid uppgörandet af förra förslaget till blifvande kö-
peskilling, ansåg jag min pligt såsom Stadens tjenste-
man fordra att yrka på maximibeloppet.
Vid sedan förehafd fråga inför Magistraten och Sta-
dens herrar äldste om försäljning af ifrågavarande
tomt, hafva de förklarat, att densamma äfven mot
nedsatt löseskilling, fioge till Hr Marino öfverlåtas,
och hvarom Drätselkommissionen egde vidare bestäm-
ma. Meningen lärer nu vara att erhålla mitt yttran-
de och förslag om minimibeloppet af merberörde löse-
skilling.
Friköpstariffen i detta qvarter upptager tomtören
från två till fyra runstycken per qvadratalo, och har
jag vid uppgörande af förra fö:slaget beräknat hög-
sta afgiften, men enär nu är fråga om lägre värdering,
torde jag ödmjukast få fästa Drätselkommissionens
uppmärksamhet derå, att ifrågavarande plats, efter all
anledning, blifvit småningom danad afföregående inne-
hafvare och på deras bekostnad; att de sedan i och
för utvidgande af sin borgerliga rörelse, samt måhän-
da äfven under förutsättving att platsen verkligen
varit deras tillhörighet, till en del derå uppfört gan-
ska betydliga stenhusbyggnader; att enär pu förhål-
landet blifvit närmare utredt, det tilläfventyrs ej skulle
anses vara autoriteterna värdigt att begagna sig al
tillfället, att stegra till maximivärdet den tomt, af hvil-
ken de förut icke haft rivgaste afgäld, eller ens vetat
sig ega; hvarföre ock, under så beskaffade omständig-
heter, jag anser den förut föreslagna lösesumman två-
tusendesjuttioen R:dr 8 sk. 6 r:st böra nedsättas till
hälften, eller till etttusendetrettiofem R:dr 28 sk. 3
r:st banko.n
Drätselkommissionen ansåg, på de skäl, hvilka grund-
lagt dess den 7 December 1842 uti förevarande äm-
ne fattade beslut, sig icke kunna deruti göra någon
någon ändrivg, utan borde detsamma lända färgaren
Marino till efterrättelse.
Vid Drätselkommissionens sammanträde den 13 No-
vember sistl. år föredrogs och upplästes en så lydan-
de skrift:
Till högvälborne Herr grefven och öfverståthålla-
ren samt Stockholms stads Drätselkommission. Dels
såsom hemulsman, och dels enligt åtagen särskild för-
bindelse, åligger det mig, såsom säljare af fasta egon-
domen MM Ak i St Clara föroaustling och qvarteret
Uggleskans, att till köparen deraf hr fabrikören Joseph
Marino, gifva ersättning för hvad han kunde pröfvas
lagligen böra betala för inköpet till fri och egen, af
en genom utfyllning af Clara sjö tillkommen, och med
öfriga egendomen oskiljaktigt sammanfogad tomtplats,
som skall vara staden tillhörig.
Till fullgörsnde häraf är jag än vidare förpligtad
genom stadens kämnersrätts, den 26 sistlidne Septem-
ber utfärdade, i transumt bilagde dom, emot hvilken
jag dock erlagt vad, hufvudsakligen derföre att käm-
nersrätten, såsom norm för, min utbetalningsskyldig-
het, antagit en summa af 2,074 R:dr 8 sk. 6 r:st bko,
som högädle Drätselkommissionen skall för friköpet
hafva bestämt. Då det således på det närmaste rö-
rer min rätt att vinna sådan jemkninog i det fordrade
beloppet, som med rättvisa och billighet må vara öf-
verensstämmande, helt å ena sidan det för herr Ma-
rino kan vara mera likgiltigt, hvad honom -varder af-
fordradt eller ålagdt, enär han derföre af mig väntar
ersättning, men å andra sidan jag, för att ega regress
öppen till min fångesman, icke bör vid hr Marinos
ensidiga förfoganden låta bero; har jag sett mig för-
anlåten att söka underrättelse om förhållandet. Och
som dervid inhemtats, att högädle kommissionen ge
nom beslut den 7 December förlidet, och 44 Januari
innevarande år, fastställt friköpssumman för tomtplat-.
sen till ofvanberörde höga belopp, hvarmed jag ioga-
lunda kan finna mig nöjd, så får jag bärmedelst i öd-
mjukhet anhålla ora föresktift, hvarest och i hvad ord-
ning det må vara mig tillåtit att uti dessa beslut sö-
ka rättelse. Under förbehåll af den sålunda förvara-
de rättigheten till ändringssökande, och utan att miss-
känna det af högädle Drätselkommissionen genom för-
utnämnde beslut, ådacgalagda nit för befordran afsta-
den: ickomster, vågar jag likväl heimställa, om ej nå-
gon jemkning öfverenskommelsevis kunde ske, då ne-
dannämnde omständigheter, å hvilka herr Marinotro-
ligen ej förstått att fösta all förtjent uppmärksamhet,
tagas under ett närmare öfvervägande.
Den tomt, hvyarom här är fråga, är tillkommen ge-
nom en, af Ionehbafvaren utaf den egendom hvartill
stranden hört, i fordna tider verkställd utfyllning af
derintill liggande Cara sjö, till hvilken väl aldrig
kunnat nekas egaren obehindradt tillträde. Staden
kan icke sägas hafva områdt annat, än en viss arcal
af sjöbottnen med vattnet deröfver. Sjelfva den ge-
nom fyliningen beredda tomt eller jorden är obestrid-
ligt ea tillhörighet till egendomen. Författningarna
om friköp af stadens verkliga tomter och platser, som
naturligtvis måste ega ett ojemföriigt högre värde än
ett för staden onyttigt och umbärligt stycke i sjön,
kunna således ej här vinna någon direkt tillämpning.
Tänkbart är det visst icko att stadens representan-
ter skulle kunna säga, hvad väl af ingen enskild rätt-
ägande kunde väntas: Tag bort en fyllning, rif ned
edra dyrbara hus; betalar ni ej oss hvad vi fordra,
så skaffa oss den lilla sjörymden tillbaka, eller lem-:
na 083 den af er på er bekostnad beredda tomten
för intel. I ett sådant visserligen omöjligt fall skulle
likväl hinder möta, som torde förtjena att tänka på.
Dessa består deri, att stadens egando rätt till den ut-
fyllda delen af sjön alldeles icke är, mig vetteriigen,
constaterad, Väl vet jag att staden altid ansett sig,
och även handlat, såsom egar2 af vattnet invid stran-
derna af Clara sjö, men hvarifrån denna egande rätt
sig härleder och huru långt egoväldet kunde sig sträc-
ka, är ett ännu oupplöst problem. tminstone finner
den j stöd i allmän !ag och serskilta författningar,
som stadga att strandegarne hafva del i dertid grän-