vara vår tro och ett rent samvete. — 1 e—L RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Ylterligare om friköp af tomter hufvudstaden. I JB 447 al detta blad för den 29 Juni meddelades en diskussion inom magistraten, hvaraf inhemtades att drätselkommissionen icke alls velat gå in på att låta friköpa en tomt, ehuru kommissionen ansåg den obeböflig för något Stadens behof; här nedan förekomraer ett sidostycke, utvisande att samma kommission till det yttersta stegrat köpesumman för en tomtplats, som utan stadens kostnad eller ens kommissionens vetskap, tillkommit genom uplandning eller utfyllning i Clara sjö 4 Båda dessa fall äro mycket upplysande i afseende på det orediga och föråldrade i hufvudstadens styrelse. Man kan knappt fatta huru en kasus, som så ofta måste förekomma i hbufvudstadens ekonomi, kunnat föranleda sådane skiljaktigheter inom Stadens styrelse, och sådane äfventyr för dem, som nödgas friköpa en tomtplats. Ar det icke, för ex. märkvärdigt, att sedan, såsom fallet här är, en strandägare med egen bekostnad, gjort hvad staden icke blott tillåter, utan äfven uppmuntrar, ökat stadens fasta grund och bidragit att minska en pöl, på hvars igenfyllande staden i flera repriser sjelf påkostat betydliga summor, så tillegnar sig staden sedermera, och utan minsta ersättning, hela platsen, och tvinar ägaren att lösa den så dyrt, som om ban tur densamma icke ägde minsta rättighet. Kastar man ru ee blick på bufvudstadens stränder, för att se resultaterna af denna hushållning, så ser man dessa stränder öfverallt instängda af skräpiga hus och knappt en tillstymelse till strandgata på något ställe, der den ej af ålder funnits. Mean har exempel på att staden, sedan den tillegnat sig dylika, utan dess bekostnad tillkomne strandtomter, utlejt dem på lång tid emot tomiören, i stället att deraf bilda öppna strandplatser till hvilka alla, och således äfven tomtägarn kunnat äga fri tillgång, och vattenhävmtning vid eldsvådor blifvit lättad. Bredvid nyss omförmälde strärgbet mot den ene och lusten att tillegna staden platser, som den icke behöfver, har man exempel på att staden till enskilda bortskänkt stycken af torg eller andra för staden nödvändiga öppna platser och låtit förebygga gator som ägt ganska liflig rörese. Sådant och mer dylikt vittnar icke om ordning i stadens hushållning och talar högt för en förändring både i författningarne och i stadens styrelseverk, hvilka sednare äro öfverhopade at funktionärer, utan tvifvel hvar för siz dugliga män, men stälda i ett sådant förhållande till hvarandra, att ingen riktig kontroll är möjlig. Berättelsen följer: Färgerifabrikören Marino köpte år 4842 af ryttmä-staren Brander egendomen AM 45 i Clara Bergsgränd. Vid för lagfart anställd uppmätning af tomten uppTystes att en del af densamma utgjorde en genom utfyllning i Clara sjö inkräktad plats, hvilken dock, såsom bebygd, varit i omförmälda köp inbegripen. För att förvissa sig om en ständig besittningsrätt till nämnde, såsom irkränktad och ofri, staden tillhöriga plats, sökte Marino hos Drätselkommissionen att få sig nyttjanderätten dertill öfverlåten mot erläggande af tomtören. Drätselkommissionen remitterade M:s ansökning till Deputerades för byggningsärendena utlåtande. Deputerade yttrade: att ifrågavaranda tomteplats är en inkrätkning af Clara sjö, hvilken plats numera är till det mesta fylld och planerad; och ehuruväl den icke ligger så, att den hindrar gatas anläggande framför tomten, anse herrar Deputerade sig likväl icke kunna tillstyrka, att den, såsom fri upplåtes mot tomtören; men som staden för det närvarande icke är i bebof deraf, hemställa herrar Deputerade, om icke Marino må, emot en årlig hyra af tio riksdaler banko, räknadt från detta (4842) års början, begagna densamma, med skyldighet, att, om Staden så fordrar, efter ett års uppsägning, återställa tomten, fri från åbyggnader. Drätselkommissionen gillade hvad Deputerade homställt, men pröfvade skäligt att förhöja den, af Deputerade föreslagna byressumman, för tomteplatsen frän tio riksdaler till tjugo riksdaler banko om året. Men för egen framtida säkerhet och för utförande och bedömmande af sin ersättaingstalan emot sin fån gesman, anhöll fabrikören Marino sedermera hos Drätselkommissionen att få inköpa tomtplatsen. Härti!l lemnade Drätselkommissionen bifall, med vikor att för tomten erlades en köpesumma af tvåtusendesjutioen riksåaler 8 B 6 rst backo. Då Drätselkommissionen till Magistraten och Bor gerskapets äldste hemstäl!de, att platsen måtte för sistnämnde summa till fabrikör Mariso upplåtas, bifölo Magistraten och Borgerskapets äldste försäljningen, emot den af Drätselkommissionen uppgifna köpesumma, men öfverlemnade derjemte till Drätselkommissionen, att efter befogenhet, äfven bestämma köp skillingen efter billigare pris, än det af Drätsell:ommissionen före:lagna. Genom heslut, som meddelades den 7 December