vara vår tro och ett rent samvete.
— 1 e—L
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Ylterligare om friköp af tomter hufvudstaden.
I JB 447 al detta blad för den 29 Juni medde-
lades en diskussion inom magistraten, hvaraf in-
hemtades att drätselkommissionen icke alls velat
gå in på att låta friköpa en tomt, ehuru kom-
missionen ansåg den obeböflig för något Stadens
behof; här nedan förekomraer ett sidostycke, ut-
visande att samma kommission till det yttersta
stegrat köpesumman för en tomtplats, som utan
stadens kostnad eller ens kommissionens vetskap,
tillkommit genom uplandning eller utfyllning i
Clara sjö
4 Båda dessa fall äro mycket upplysande i afse-
ende på det orediga och föråldrade i hufvudsta-
dens styrelse. Man kan knappt fatta huru en
kasus, som så ofta måste förekomma i hbufvud-
stadens ekonomi, kunnat föranleda sådane skilj-
aktigheter inom Stadens styrelse, och sådane äf-
ventyr för dem, som nödgas friköpa en tomt-
plats. Ar det icke, för ex. märkvärdigt, att se-
dan, såsom fallet här är, en strandägare med egen
bekostnad, gjort hvad staden icke blott tillåter,
utan äfven uppmuntrar, ökat stadens fasta grund
och bidragit att minska en pöl, på hvars igen-
fyllande staden i flera repriser sjelf påkostat be-
tydliga summor, så tillegnar sig staden sedermera,
och utan minsta ersättning, hela platsen, och tvin-
ar ägaren att lösa den så dyrt, som om ban tur
densamma icke ägde minsta rättighet. Kastar
man ru ee blick på bufvudstadens stränder, för
att se resultaterna af denna hushållning, så ser
man dessa stränder öfverallt instängda af skräpiga
hus och knappt en tillstymelse till strandgata på
något ställe, der den ej af ålder funnits. Mean
har exempel på att staden, sedan den tillegnat
sig dylika, utan dess bekostnad tillkomne strand-
tomter, utlejt dem på lång tid emot tomiören,
i stället att deraf bilda öppna strandplatser till
hvilka alla, och således äfven tomtägarn kunnat
äga fri tillgång, och vattenhävmtning vid eldsvådor
blifvit lättad. Bredvid nyss omförmälde strärg-
bet mot den ene och lusten att tillegna staden
platser, som den icke behöfver, har man exem-
pel på att staden till enskilda bortskänkt stycken
af torg eller andra för staden nödvändiga öppna
platser och låtit förebygga gator som ägt ganska liflig
rörese. Sådant och mer dylikt vittnar icke om
ordning i stadens hushållning och talar högt för
en förändring både i författningarne och i stadens
styrelseverk, hvilka sednare äro öfverhopade at
funktionärer, utan tvifvel hvar för siz dugliga
män, men stälda i ett sådant förhållande till
hvarandra, att ingen riktig kontroll är möjlig.
Berättelsen följer:
Färgerifabrikören Marino köpte år 4842 af ryttmä-
-staren Brander egendomen AM 45 i Clara Bergsgränd.
Vid för lagfart anställd uppmätning af tomten upp-
Tystes att en del af densamma utgjorde en genom ut-
fyllning i Clara sjö inkräktad plats, hvilken dock, så-
som bebygd, varit i omförmälda köp inbegripen.
För att förvissa sig om en ständig besittningsrätt
till nämnde, såsom irkränktad och ofri, staden till-
höriga plats, sökte Marino hos Drätselkommissionen
att få sig nyttjanderätten dertill öfverlåten mot erläg-
gande af tomtören. -
Drätselkommissionen remitterade M:s ansökning till
Deputerades för byggningsärendena utlåtande.
Deputerade yttrade: att ifrågavaranda tomteplats
är en inkrätkning af Clara sjö, hvilken plats numera
är till det mesta fylld och planerad; och ehuruväl den
icke ligger så, att den hindrar gatas anläggande fram-
för tomten, anse herrar Deputerade sig likväl icke
kunna tillstyrka, att den, såsom fri upplåtes mot tomt-
ören; men som staden för det närvarande icke är i
bebof deraf, hemställa herrar Deputerade, om icke
Marino må, emot en årlig hyra af tio riksdaler banko,
räknadt från detta (4842) års början, begagna den-
samma, med skyldighet, att, om Staden så fordrar,
efter ett års uppsägning, återställa tomten, fri från
åbyggnader.
Drätselkommissionen gillade hvad Deputerade hom-
ställt, men pröfvade skäligt att förhöja den, af Depu-
terade föreslagna byressumman, för tomteplatsen frän
tio riksdaler till tjugo riksdaler banko om året.
Men för egen framtida säkerhet och för utförande
och bedömmande af sin ersättaingstalan emot sin fån
gesman, anhöll fabrikören Marino sedermera hos Drät-
selkommissionen att få inköpa tomtplatsen.
Härti!l lemnade Drätselkommissionen bifall, med vi-
kor att för tomten erlades en köpesumma af tvåtu-
sendesjutioen riksåaler 8 B 6 rst backo.
Då Drätselkommissionen till Magistraten och Bor
gerskapets äldste hemstäl!de, att platsen måtte för sist-
nämnde summa till fabrikör Mariso upplåtas, bifölo
Magistraten och Borgerskapets äldste försäljningen,
emot den af Drätselkommissionen uppgifna köpesum-
ma, men öfverlemnade derjemte till Drätselkommis-
sionen, att efter befogenhet, äfven bestämma köp
skillingen efter billigare pris, än det af Drätsell:om-
missionen före:lagna.
Genom heslut, som meddelades den 7 December