JAM TE SILKE 3 åå - AMG 5 VMREALTERKISARS 3 SARS ETT IPSFERTE Bet SEE
längre styra konsten i vårt land och sitta till
doms öfver dess skapelser.
Geometrien och perspektiven har också en mä-
stare, snäll nog i händerna, men olycklig med
geometri och perspektiven i så måtto, att hvar-
ken vid denna eller en annan inrättning, der han
äfven varit lärare, några spår till bemälde veten-
skapernas förkofran velat visa sig. Skulle en så-
dan utveckling anses för akademien nödvändig,
så är också något annat nödvändigt.
En professor för teckningen, hvars förtjenster
på sin tid ingen sätter i fråga, sköter sedan flera
år sitt landibruk; hvarföre lemnar icke akademien
horom i ro, så visst som han gör denna tjenst
åt akademien? En annan är så utmärkt för sin
ålderdom och sin förmåga att njuta den, att han
redan derföre f borde lösas ur de akademiska bo-
Jorna.
Ett sådant muvemang vore väl icke ensamt
tillräckligt att göra akademien frisk och sund,
det berodde naturligtvis mycket på de nya leda-
möter, som kommo i stället; men rörelsen vore
i alla fall nyttig; den är principen för lifvet lik-
som en verkan deraf.
Skulle man sålunda lyckas göra något för aka-
mien sjelf, så kunde sedan blifva fråga att afaka-
demien göra något för landet, nemligen för upp-
fyllandet af akademiens ändamål, utvecklingen af
skönhetssinnet hos folket och utpräglandet af dess
typer i alla produkter, som kunna mottaga en
sådan prägel ).
Detta sker icke genom att hålla en sluten skola
för målare, bildhuggare och arkitekter, i den för-
nämare, artistiska bemärkelsen. Allt det sköna
som behöts i landet, åstadkommes icke af dessa
konstnärer ex professo; de skulle icke ens förmå
rambringa så mycket, att hvar och en finge sin
lilla stump af målning, skulptur eller arkitektur, —
det sedzare nemligen i ritning, ty himlen bevare
oss att vi icke skulle få flere hus, än akademien
byggde. Men den som icke kan förnöja sitt skön-
hetssinne med målningar, byster eller palatser, är
ändock belåten att hafva ett vackert. hus, ett smak-
fullt husgeråd, en skön trädgård, ja man önskar
till och med att råcken, schalen, ja ända ner till
skorna må vara vackra och smakfulla. Fabrikan-
ten och handtverkaren äro kolportörer för smaken
en gros; det kommer således mycket derpå an
att fabrikanten och handtverkaren öga smak, d. v.
s. hafva haft tillfälle alt utveckla sitt skönhets-
sinne. En enda sådan, med lyckliga anlag och
drift i sitt: yrke begålvad person, uträttar ofta
mer än dussintals: artistelever, hvars profstycken
upställas i akademiens sälar eller bufvudstadens
klädmäklarstånd. Må denna id icke förskräcka;
den har blifvit uptagen i länder, som öfverträffa
Sverige i skön bildning, och har kraftigt bidragit
att förskaffa dessa länder ett sådant företräde fram-
för vårt.
Bildande af elever för de borgerliga yrkena bör
utgöra hufvudsaken för den undervisning akade-
miens många lärare meddela, och denna.bildning
bör: ställas på matematisk grund; bildande af ut-l.
märktare artister sker mest genom den - eftersyn,
mästare Och väl ordnade samlingar af mäisterstyc-
ken gifna. Ett mästerskap i skön konst är ickeli
tänkbart utan naturliga anlag, och det är väl detl:
orimligaste man kan tänka sig, alt i hela den hop !
elever, som anmäler sig till 2skademiens under-:!
visning, se idel mästerkandidater för målare, SKUIP-
torer ucCN arkitekter, att forcera dem allesam-
man på denna väg och icke bryta af förr än ele-
vens timliga välfärd är förstörd. Börjar deremot
elevens bildning med matematiska principer —
nu börjar man med attrita näsor, öron och mun-
nar, efter förelagda mönster — och. bestämmer I
man: icke på förhand att han skall blifva målare!
eller skulptör ex professo, så kan han, när grun-
derna och en hjelplig färdighet blifvit inhämtade, :
ingå i ett handtverk eller fabrik o. d., utan attl;
anse sin lefnads mål, förfeladt. Visar någon hågld
och anlag för verkligt mästerskap, så är tid, mnärs
n
n
u
g
n
e
e
t
PrenverT
dessa anlag med bestämdhet utvecklat sig, att
taga en sådan elev under armarne och befordra
honom på sin bana. Antalet af sådaneär vanligtvis
ganska inskränkt, och akademiens bidrag kunna då
gifras så mycket rikligare. För öfrigt är det klort
att akademiens. verksambet i den nu angilna nya
riktningen bör sättas i förbindelse med undervic-
ningen vid teknologiska institutet, som rött vällk
synes behöfva ett sådant understöd, der man setilr
elever, i brist på skickligt anförande, stå hela må-u
nader: framför en simpel model!, och der man?
cke gjort det minsta för skönhetssinnets utveck- Ån
ing.
Inrättandet och ordnandet af ett för allmänhe- M
en tillgängligt museum för sköna konst är der-s
emte ett ännu ouppfyllt vilkor för akademiens
illvaro, och offentliga föreläsningar öfver samma si
onst ett pium desiderium.
Men ins, torde redan hafva tillräckligt förargat S!
len garala slentrianen, som ser det stora biott i d
onstens afsöndring, och det lilla i bennes utsträck- ä
ing till inflyte!se på ett helt folk. Stockholm i
uni 1844. tt Ifö
) De fria könsternas akademi har icke ens för-!re
mått bilda en hjelplig dekorationsmålare förfö
den Kongl. Teatern. Den nuvarande är en tysk, fr
des3 företrädare var likaledes en tysk och myc-!9
ket gammal. Ingendera bar i sitt fädernesland
åtnjulit akademisk rang; men kan väl någon a!
våra akademiker mäta sig med dem? oc
——————LV- hö
döärd - Ar (Införes på begäran ).
nu några ord med anledning af kommission s-)..