akademien gått mer och mer nedåt. Mången har förvärfvat sig -sin. mästares eller förmsans gunst blott genom bemödandet att underdånigst härma hans fel. Men dessa sanningar äro både kända och erkända. Deremot torde man mindre hafva gifvit akt på den olägenhet af den akademiska formen, att den stänger konsten inom ett skrå, ett litet samhälle af invigde och således afsöndrar den från det samhälle, på hvilket den borde verka. Denna skadliga form är skarpt utvecklad hos vår svenska akademi. Visserligen skola dess skolor stå öppna för en hvar; men har väl någon sett eller hört omtalas, att akademien bemödat sig att inverka på våra fabrikanters eller handtverkares konstsinne, eller är någon okunnig om det förakt, hvarmed t. ex. en gesäll anses af vissa akademiens funktionärer och som fortplantat sig på eleverna, af hvilka äfven den yngsta och minst begåfvade, anser sig för en helt annan och ädlare natur, än byggmästaren, ciselörn eller hvilken annan som helst, den der icke uteslutande är målare, bildhuggare eller arkitekt i det förnämare bemärkelsen. Detta akademiska lyte paralyserar så afsigten med dess inrättning, att man tryggt kan påstå, att mängdens begrepp om teckning och skulptur blifvit mycket mer väckt och underhållet af kringresande gipsgjutare, af tryckpressens alster och utifrån införda varor af skön och smakfull art, än af fria konsternas akademi, alldeles på samma sätt, som det ej heller lider något tvifvel, att teaterns sångscen, kringresande musikaliska artister och enskilda föreningar, verkat vida mer för det musikaliska sinnets utveckling hos publiken, än musikaliska akademien, som på det hela ej är annat än en rekryteringsanstalt för landets -organistplatser. Skadliga följder har imedlertid den nu påpekade syftningen till förtryck och isolering utölvat. Elever uppammas inom akademien, och blifva ett slags adepter, som, en gång intagna i helgedomen, icke mer böra slippa ut bland den profana mängden. För att göra dem dråpliga och ansedda begåfvas de med jetioner och andra belöningar, en, två, tre, fyra, ett dussin, två dussin, ja väl inpå det tredje; allmänheten gapar, föräldrar och målsmän högmodas och tänka, ;min Sven och min Anders, se han är en konstnär af de stora; rättnu får man göra en kista att förvara alla de jettoner, medaljer och andra prishan vunnit. Det kan likväl hända och det. händer mycket ofta, att Sven och Anders icke äro konstnärer alls. De hafva imedlertid kommit in på.den s. k. pkonstnärsbanan,, d. v, s. en väg, som ofelbart leder dem till armod och olöndo, emedan den akademiska högfärden förbjuder dem att någonsin öfvergifva samma väg för ett nyttigt yrke, vid vite ait anses som fallne förrädare af konsten, till hvilken de svurit trohet. Sällan kommer ett sådant förräderi i fråga, ty äfven den: mest misslyckade af sådane konstens kandidater, : söker en njutning i den tankan, att han icke befryndat sig med något så lågt eller föraktligt, som ett handtverkseller fabriksarbeate. Nyligen har likväl en elev, som erhållit alla akademiens belöningar, och således hos allmänheten gällt för en fulländad artist), sagt upp sitt burskap i konstens salar och inträdt i den lofliga traktörssocieteten: en rysning har dervid gått öfver alla älta akademici, men smörgås, med kött och dricka till, är verkligen mer närande, än alla akademiens pris, hvilka ändå icke förmå uppehålla ett rykte, som icke står på egra ben. Dessutom är det väl lätt begripligt, att prisen och belöningarne stå i direkt förhållande till den ynnest eleven njuter af sina förmän och i indirekt till konstnörsskspet. Akademiens styrande ledamöter utgöra en korporation, som dömer öfver konstnärsskapet utan appell, de sitta qvar på lifstid och: kunna således betrakta sig som akademiens egare, och det vore derföre ett under, om icke nepotism och fa voritskep skulle inrita sig, och akademiens belöningar, ämnade att understödja en uppspirande ?algng uader läroåren, förvandlas Vill stående pensioner för vissa gynnade personer. Eit prof derpå tycker man sig varseblifva i den omständigheten, att respensioner, för hvilka tiden är bestämd till 3, högst 6 år, någongång fått uppbiras 410 å 492 år. Att akademiens ställning i förhållande till sin högste beskyddare undergått en menlig förändring sedan Gustaf III:; tid är ena gammal klagar. Med denne Konungs verksambet för könsten, kan visserligen hvarken Gustaf Adolf: Carl XIII:s eller Carl XIV:s mäta sig. Hvad den sistnämnde angår, så lär det medpifvas, att han ingalunda saknade vilja och att han var frikostiz Men säkert visste han vid sin hitkomst icke hvad akademiskt skrå och akademiska intriger förmå. Han fick slutligen till sin skada erfara det, dels genom den förargelse det måste föroörs:ka honom, då hans frikostighet fallit på orätt man, dels af det elände bvartill byggnadskonsten under hans tid nedsjönk. Ingen Konung, som satt värde på denna konst, råkade någonsin i värre händer än den nyligen i Sverge aflidae! Kan man väl framtaza en endal: under bans tid uppförd offentlig bygsnad, som uppfyller en: på långt när hvad smaken, beqväm ligheten och anspråken på varaktighet i vär tid ordra? Måhända kanalerna; men de stodo också, och lyckligtvis, utom all förbindelse med atkade: nien för de fria konsterna och do Blomska bhusen. Om detta kapitel är intet annat att säga, in ait bekl:ga dena sflidne monarken, som velat sonsten väl, men blifvit paralyserad af akademis men, och önska att den nu lefvande måtie äg mer lycka, och få bugt med den tredje orsaken ill akademiens förfall, dess fonktionirers oduj;lighet eller malplacering. Akademien har en dirc ör för arkitektskolorne 4 4 PI