LLURUVU 10 vv UL SVS
(Slut fr. gårdagsbl.)
Från Frankrike afhöras endast trakasserier, som
likväl kunna hafva allvarsamma följder. Den all-
mänt kinda häftiga tvisten mellan Ludvig Filip
och hans son, prinsen af Joinville, har lemnat ett
djupt sår efter sig i familjens sammanhållning.
Prinsen har vuanil en viss populeritet och blir
derigesom nolens volens oppo:itionsman mot fa-
dren, och, i äanu starkare grad, mot brodern, her-
tigen af Nemours, dena tillämnade regenten-för-
myndaren, som kommer att söka fullfölja fadrens
poltik. Den kraft som drifvit prinsen af Join-
ville till det afgörande steget, att, genom en bro-
chyr om franska flottans vårdslösande, angripa
styrelsen, denna kraft — ver Thiers, som nu öp-
slarat sig mot bolvet, oc som icke ens
äger sina ord. I ett samtal med honom,
som ea person haft nyligen uader sitt vistande i
Paris, yttrade sig Thiers om kungen, dess polit:k
och framlida tilldragelser, med all sin sydliga
otyglade häft
et, och — hvad som isynanerhet
it — då de åtskiljdes, tillade han
lugn: Jag tiliåter er, att öfverallt be-
rätta hved jag tinker och sagt er! En förlikning
bör, eter vanlig beräkning, vara omöjlig, sedan
Thiers i deputerade kammarens tribun yppat huru,
ns ministe.e, depecher blifvit honom un-
, och buru han, blott för att erhå!la kun-
gens samiycke till utrustande af en eskader fre-
gatter mot Buenos Ayres, måst i sjelfva konsel-
i a sitt embete, hvilket steg gjorde effekt,
dern beviljades och han blef qvar. När
sådane armsma anekdoter yppas, göra de alltid
harm; men både kuogen och Thiers äro medgör-
liga nog, alt låtsa glömma än värre förolämpnin-
gar, om denna medgörlighet kan synas dem nyt-
tig. Jag tror att den eskiss som blifvit gjord,
pålitligt tecknar herrar Thiers och Guizot. Thiers
till lyanet sanguinisk och godsint, frikallas deruti
för penr snikenhet, men skildras såsom makt-
lysten af cn äregirighet, som uppkommer af å-
stiundan att verka för sina id2r. Guizot, lika
otillgänglig för penningar, drifves af sitt coleriska
temperament till maktbegär, endast för den till-
fredställeisen att få befalla, — i nödfall i en barn-
skola; känslolös och uian grundsatser, lånar han
sig till allt, som lemnar honom tillfälle att få be-
falls, utan att han frågar, om han dervid hand-
lar enligt med eiler mot sina egna ider; i trots
al hans kända yttre, finnes ingen mjukare karak-
ter än hans inför den mäktige. Jag minns huru
jag ör några år sedan hörde Royer Collard kalla
honom Vaustere intrigant (konstmästaren, som ser
strält ärlig u:). — Franska regeringen känner re-
dan olägenheteraa af sin eftergifveahet för pre-
sterskapet, sn politik, hvarmed den tror sig kunna
reformera allmänna tänkesättet. Dessa allierade
äro nu reden besvärliga, och derjemte farliga ge-
nom dea höftighet, hvarmed de söka genomdrifva
sina pretentioner: såsom ett nytt drag af dessa
och af regeringens slapphet, har man fått höra,
att en andlig Of den, icke lagligen autoriserad, köpt
en stor egendom i trakten af Paris för 4 million
francs. Polemiken emellan prestpartiet och uni-
versitetet och dess anhängare fortfar med våldsam-
het, och det förra förlorar i opinionen, genom allt
hvad motpsriiet framdrager i ljuset. Sålunda har
man öfverkommit ett cirkulär af biskoparnes sty-
rande komite (C-Directeur), innehållande de vil-
daste saker. Det är utan tryckningsort och lito-
grafisradt, sannolikt i något kloster, ty nästan alla
dessa lära hafva sioa stentrycksapparater. Att en
så organiserad, så verksam och så oanfåktad kor-
poration, som kyrkan, skall gå långt, inser men
lätt; mer intet medel finnes verksamt deremot, an-
nat än att återgå till tUlämpningen af 1789 års, eller
revolutionens grundsatser, dem absolutister, konser-
vativa, pietister, doktrinärer, politiska och religiösa
tartuffer, lättskrämda barn — och goda tonen gjor!
korus iattnedsätta: och de enfaldige hafva beundrat
detta visa orakelspråk och ropat Amen! Verk-
ligheten börjar dock öfverallt öppna folkets ögon,
och i Frankrike har sjelfva regeringen, fastän på
fogligt eller snarare på ödmjukt sätt, sett sig nöd-
sakad att söka sätta gräns för kyrkans tilltag.
Med sin va klokhet har den i detta ända-
mål vändt sig - -— till kyrkans öfverbufvud, påf-
ven! Och med samma takt, som på sin tid utsåg
marskalken Maison (som kommenderat franska
korpsen i Grekland, på expeditiocen mot Öster-
rikes politik) till ambassadör i Wien; som utsåg
marskalken Mortier (som 48498, vid afmarschen
från Mose OW, spräsgde den som helig vördade
borgen Kom) ambassadör i Petersburg; sam-
ma obegripliga iakt anförtrodde uppdraget i Rom
åt m:r Fayet zu biskop. Vare sig nu att man
så valt al meni elier af någon superfin be-
räkning, I n08. at iniet har uträttats, mer än stt
Hans Holighet spelat franska kabinettet — fiatligt
nog! — det sorattet att, såsom vedermäle af sin
välviljs, dekorera biskopen med 2 verldsliga tit-
lar: bevis, ati det ansett hela hans ärende som
icke hafvande gt rum. Verk!izen var det också
2 verldsligt, ty m:r Foyct skulle utver-
vone färraananns 211 francka hioskaoanarna