— Nedanintagne artikel insinuerar den satse;
att skogarnes godtgörande direkte genom sågnil
och utskeppning skulle gifva större vinst, än on
vägen att kela dem och söka behållningen geno
jernhandteringen. Betta påstående, som förefall
paradoxt och utan tvifvel är i många fall oriktig
synes likväl förtjena uppmärksamhet. Erfarei
heten företer nemligen exempel i mängd, att st
ter kastat sig på och fortfarit med en näring
gren, som rent af medfört förlust i jemföral:
med andra kända sätt att använda rudimaterie
och arbetet. Ett exempel härpå i stor skala lem
Dar den i Tyskland, men förnämligast i Frank
-rike, så envist vidbållna bvitbetssockerfabrikatio
ner. Det är icke omöjligt att jernhandteringer
med den inrättning den efter hand hos oss er
hållit, kan på många orter innefatta en till för
lust ledande omväg af skogens tillgodogörande
Man vet nemligen, att koltillgången för mång
jernverk tillkommit än så, att Regeringen, uta
krus, tillslagit vissa skogstrakter till afbruknin
för vissa, tillämnade eller redan anlagde verk, ä;
så, att den skogsägande allmogen, utan förmåg
att kalkylera sina fördelar eller se långt framfö
sig, förbundit siz att underhålla bruk och hytto:
med kolning. Det är således tänkbart, att jern
verksezarn underhåller sin handtering med för
lust för dem, som utgöra -kolningen; att dess
skulle draga vida större vinst af sin skog, om de
finge såga och exportera den, att, om detta vore
tillåtet, skog för kelning skulle stiga så högt i
Pris, att jernverksägaren ej utan förlust på sin
handtering kunde betala det, samt att alltså hans
jernhandtering icke inbringar i landet så mycket,
att det betäcker kostnaden för rudimaterierne.
Insändaren söker med siffror bevisa, att så verk-
ligen i allmänhet förhåller sig, och vi underställa
hans beräkningar sakkunnige personers bepröfvan-
de. Skulle de befinnas för många fall träffande,
så böra de föranleda en uppgörelse mellan jern-
verks- och skogsägare, hvarigenom båda kunde
draga sin fördel, utan att det allmänna gör förlust
derpå. För den, som tillika är både jernverks-
och skozsägare är en förändring i hushållssättet
änpu lättare. Tns:s artikel följer:
Om den olika fördelen af skogarnes användande
för. jernhandtering eller sågrörelse. Något
att tänka på i dessa tider.
Då en för Svenska jernhardteringen så olycklig och
efter. all anledning framdeles fortfarande, ofördelaktig
konjunktur inträffat, torde det icke vara ur vägen att
ästa allmänna uppmärksamheten på ett förhållande,
om mängden förbisett. Af följande anspråkslösa fakta
orde inses, att på samma tid som stångjernstillverka-
en, under äflan att förbättra sina tillverkvingsmetho-
ler och hålla kolen i vanvärde, ändock erfarit förlust,
ar ägaren till ett sågverk, ehuru ökande timmerpri-
erne till en förut okänd böjd, och ehuru lättskött
lenna näring jemförelsevis är, det oaktadt, skördat
n i de Sesta fall oerhörd vinst. Det är erkändt, att
örnämsta skälet hvarför vårt vanliga jern föredrages
et engelska, är vårt användande af trädkol. Vid de
esta bruk betalas kolen med ett pris, som icke be-
icker koloingskostnaden. Så t. ex. vid Wermlands-
ruken på Landslagen, köpes en stig kol om 24 tun-
or för 4: 32, 2 högst 3 Rdr Bko. Allmännaste pri-
tt är likväl Rdr. Till kolning af en stig kol åt-
år 5 dagsverken å 46 sk. 4: 32, körlön från milan
II bruket öfverbufvud 4: 46, summa Rdr 3.
Skogsägaren erhåller således i lyckligaste fal:et ar-
stskostnaden, men vanligast !,:ten å ,:delar deraf,
h i alla fall ingenting för skozen. Oaktadt detta
ga kolpris, har bruksegaren koappt så stor vinst å
ångjernet, som blotta förlusten är å arbetskostnaden
r kolen; hvilket förhållande blir ännu mera ofördel-
tigt då bruksagaren begagnar egen skog, och som
danstående, för de flesta Wermlandsbruk passande,
ukyl åskådliggör.
Tillvesknirgskostnad för ett skeppund stångjern:
; skeppund tackjorn i Filipstad kostar Rdr 3; for-
1 till bruket 4: 46; en stig kol 2:; smideslön och
edernes emolumenter 40 sk.; skatter 8 sk.; räntor,
valtningskostnad, reparationer, minst 4: 32, summa
ir 44.
Om vigtskillnaden anses förslå till transportkostna-
n och 42 Bdr för steppuodet kan obtineras i Gö-
borg, så skulle bruksegarens behållning blifva 4
r Bko.
Om skogen får vexa till sågtimmer och detta för-
as till plankor, så får kalkylen ett annat utseende.
här! , : .
En tolft sågtimmer om 20 fots längd och 42 tums fäs
meter i lilländan, betalas vid de bäst belägna såg-!be
ken i Wermland med högst 42 Rdr. — På detta up
mer använder timmeregaren sällan mer arbete än!St